Brev till Jan Ericson: Så blir sjuka utförsäkrade!

Hej Jan !

Om jag förstår ditt mail rätt så undrar du varför och på vilka grunder jag påstår att människor med svåra sjukdomar och utan arbetsförmåga utförsäkras i Sverige i dag.

Först mina grunder:

1. Den nya sjukförsäkrings lagstiftningens konstruktion
2. Erfarenheter från våra medlemmar (nu över 500 varav många sjuka)
3. Mina erfarenheter som läkare med egna patienter som utförsäkrats
4. Kontakter med andra läkare vars patienter utförsäkras.

Låt mig ta dem en och en.

1. Möjligheten till tidsbegränsad sjukersättning har upphört, de som nu har tidsbegränsad sjukersättning kan i viss mån få denna förlängd genom övergångsreglerna i maximalt ytterligare 18 månader. När denna tid är slut kan inga nya perioder med tidsbegränsad sjukersättning beviljas utan endast sk varaktig sjukersättning. Kraven för dessa är dock så stränga att en stor andel befaras få avslag, vilket ju också var lagens syfte. Det är inte heller möjligt för denna grupp att söka förlängd sjukpenning, så de inte har någon sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Sin SGI förlorade man nämligen när man fick sjukersättningen första gången.

Kraven för varaktig sjukersättning har skärpts betydligt. Dels måste sjukdomen eller skadan samt dess nedsättning på arbetsförmågan vara stabil och varaktig. Det innebär att alla patienter med sjukdomar med förbättringspotential hamnar utanför om handläggaren följer lagtexten (vilket de i allt större utsträckning gör, vilket ju också torde vara lagstiftarens syfte) Dels ska endast den nedsättning av arbetsförmågan som direkt kan relateras till sjukdomen räknas med. Den stora skillnaden här är att försäkringskassan inte längre får ta hänsyn till utbildningsmässiga, geografiska eller sociala förhållanden.

Konkret innebär detta att arbetsförmågan måste bedömas på en teoretiskt, närmast fiktiv, nivå medan den reella arbetsförmågan kan vara betydligt lägre; detta då den reella arbetsförmågan aldrig bara speglar sjukdomstillståndet utan beror på individens hela situation.

Det samma gäller varaktigheten. På en teoretisk nivå skulle man nog med visst fog kunna mena att i princip ingen psykisk sjukdom är varaktig och stadigvarande, då det alltid finns hopp om förbättring av tillståndet. Trots detta hopp är det ju inte ovanligt att funktionsnedsättning pga psykisk sjukdom är mycket långvarig, betydligt längre än de 2½ år som lagen ger möjlighet till förlängd sjukpenning. För den grupp som redan har tidsbegränsad sjukersättning kan dock som sagt ovan sjukpenning inte komma i fråga eftersom de saknar SGI.

2. Erfarenheten från våra medlemmar:

Vi har på nätverket nu över 500 medlemmar. En betydande andel av dessa är själva utförsäkrade från sjukförsäkringen eller står inför hot om utförsäkring. Genom att ta del av deras livsberättelser har jag blivit övertygad om att detta inte är något isolerat eller begränsat problem.

3. Min egen erfarenhet.

Under min tjänstgöring som läkare i psykiatri i Stockholmsområdet har jag träffat på ett betydande antal patienter som blivit utförsäkrade från sjukersättningen där deras sjukhistoria vittnar om ett långvarigt sjudomstillstånd och där den utförsäkrade av arbetsförmedlingen inte bedömts vara arbetsför. Dessa personer har hänvisats till socialen och jag har därefter som läkare fått fortsätta att skriva sjukintyg till socialtjänsten.I flera fall har avslagen på ansökan om sjukersättning medfört en mycket påtaglig och långvarig försämring av patientens tillstånd vilket krävt utökade vårdinsattser.

4. Andra läkares erfarenheter
Inom Resurs finns också flera andra läkare som vittnar om att deras patienter utförsäkrats trots långvariga sjukdomstillstånd och välskrivna läkarutlåtanden. Allt fler ärenden överklagas också till länsrätten. För den drabbade innebär detta dock många månader helt utan inkomst även om man sedan vinner i länsrätten.

Om du fortsatt känner dig tveksam om de sjukas situation förbättrats eller förvärrats är du varmt välkommen att ta del av de livsberättelser som våra medlemmar vittnar om.

Jag befarar att en stor del av de sjuka kommer att vara alltför sjuka för att kunna delta i eventuella samhällsnyttiga insatser mer än kanske någon enstaka timme i veckan. Vad jag vet finns ännu inget officiellt konkretiserat om hur en sådan landsomfattande sysselsättning skulle se ut, vilka som skulle ha rätt till den och vilken ersättning den skulle genera. Återkom gärna med fakta om jag på detta området är dåligt informerad.

Du undrar avslutningsvis hur jag vill att regelverket skulle se ut i stället. Kort sagt måste det utgå från individens perspektiv och bygga på en positiv bild av människan snarare än misstro och förakt. Rehabilitering och meningsfull sysselsättning kan visserligen vara bra för många sjuka, men vare sig rehabkedjan eller rehabgaranti erbjuder den hjälp flertalet av de långtidssjuka verkligen behöver. Vad gäller kommunens ansvar för meningsfull sysselsättning för långtidssjuka är detta inget nytt utan redan en del av kommunens ansvar via SoL och LSS lagstiftningen.

Återigen tack för att du tagit dig tid och visat intresse!

Jag hoppas kunna fortsätta diskussionen med dig, så återkom gärna med dina reflektioner.

Med bästa hälsningar,

Jenny Fjell