RFSL och RFSL Ungdom på Transgender Day of Remembrance 2014: Transfobi dödar!

Den 20 november varje år uppmärksammar transaktivister och allierade Transgender Day of Remembrance, TDoR. Dagen tillkom till minne av den afroamerikanska transkvinnan Rita Hester, som mördades den 20 november 1998. Hon är bara en av de många transpersoner världen över som berövats livet på grund av transfobi. TDoR är en dag för att minnas men är också ett tillfälle att uppmärksamma att våld, hot, hat och diskriminering av transpersoner fortfarande pågår och uppmana till handling.

Den europeiska paraplyorganisationen Transgender Europe, TGEU, dokumenterar årligen mord på transpersoner över hela världen. Det är en dyster statistik som dessutom naturligtvis inte är heltäckande. Sedan TDoR förra året har TGEU tvingats dokumentera ytterligare 226 mord på människor som förlorat livet på grund av transfoba hatbrott.

Europa är inget undantag. För en vecka sedan mördades Natia Gvianishvili, en 23-årig transkvinna och aktivist i Tbilisi, Georgien. Efter mordet tände gärningsmannen eld på Natias lägenhet. En månad tidigare miste en annan ung kvinna sitt liv i den filippinska staden Olangapo, mer känd som USA:s marinbas Subic Bay. Jennifer Laude mördades av en amerikansk marinkårssoldat som nu hålls i arrest ombord på sitt fartyg. USA vägrar att utlämna mördaren till de filippinska myndigheterna för rättegång och risken är stor att han slipper undan med ett symboliskt straff.

RFSL och RFSL Ungdom har under många år arbetat för att Sverige måste ta ansvar för våldet mot transpersoner och andra inom hbtq-gruppen. Idag finns fortfarande inte någon sammanhållen strategi för det våld som drabbar transpersoner. Hatbrotten ingick inte i den strategi mot våld i nära relationer och hedersrelaterat våld som den förra regeringen tog fram, och den Nationella samordnaren mot våld i nära relationer, Carin Götblad, har i sin utredning som handlade om att samordna samhällets resurser mot våld i nära relationer helt uteslutit gruppen hbtq-personer. Detta anser RFSL och RFSL Ungdom är högst allvarligt och anmärkningsvärt då vi vet att gruppen hbtq-personer är mycket utsatt.

Det arbete för att samordna arbetet mot hatbrotten som just nu pågår inom Rikspolisstyrelsen är en ambitiös satsning, men resultatet av detta beror som så mycket annat på bland annat resurstilldelning, ansvarstagande och kompetenshöjning. Tyvärr finns många exempel på bristande kompetens hos polisen och inom rättsväsendet när det gäller hatbrott och utsattheten för transfobi. Det finns även exempel på hur dessa aktörer själva agerat transfobiskt mot transpersoner som velat anmäla brott eller varit målsägande i rättegångar.

I samband med årets Stockholm Pride tillsattes äntligen en utredning som ska se över hur transpersoner skulle kunna inkluderas i hetslagstiftningen och hur straffskärpningsregeln ska göras tydligare så att det explicit framgår att denna ska tillämpas också vid hatbrott mot transpersoner. Detta är glädjande framsteg, men långt ifrån tillräckligt.

Vi vill se en nationell strategi mot hatbrotten, som har tydligt avsatta resurser för att i realiteten kunna arbeta med frågan.

Vi kräver också att våldet i nära relationer och det hedersrelaterade våldet mot transpersoner tas på allvar. En kompletterande utredning till den Nationella samordnarens måste tas fram, för att säkerställa att våldet mot transpersoner och övriga i hbtq-gruppen inte faller mellan stolarna.

Vi vill också se en långsiktig plan för finansieringen av RFSL:s brottsofferjour, den enda brottsofferjour som är specialiserad på våld mot transpersoner och övriga hbtq-personer. Idag, i slutet av november, vet vi forfarande inte hur finansieringen inför nästa år ser ut.

Men ansvaret för arbetet mot transfobin och dess konsekvenser är förstås allas. Hbtq-rörelsen har ett särskilt ansvar för att fortsätta att lyfta frågan och göra transpersoners röster hörda, men också andra aktörer har ett ansvar.

– Den här dagen vill jag, som en snart 70-årig lesbian, transkvinna och feminist, också särskilt uppmana kvinnorörelsen till ökat ansvarstagande när det gäller våld mot transpersoner. Den totala tystnaden därifrån, från en rörelse som jobbat så mycket mot våld, får mig att känna att vi transkvinnor och andra transpersoner inte finns i mainstreamfeminismens ögon. Det här måste förändras, säger Maria Sundin, ledamot i RFSL:s förbundsstyrelse.