Jokkmokk till Arvidsjaur

Dagen startade med ett besök på Jokkmokks tenn. Det drog ut på tiden eftersom den trevlige butiksägaren passade på att visa sina färdigheter i ljusstaks gravering och givetvis försäljning.  Ragge som behövde ta sig till en tandläkare och fixa en av biten tand fick finna sig i att tugga på kinden för Jokkmokks tandläkare hade inte tid att hjälpa en cyklist i nöd den här morgonen. Eter misslyckade tandläkarbesök och lyckat tenn butiks besök så rullade vi bort från den trevliga brandstationen vid 09:30 i sällskap av Arne. Arne som jobbar som idrottslärare hängde på de första 6 milen innan han vände efter en trevlig lunch i Kåbdalis. På vägen, som lite flyter ihop med de två tidigare dagarna, passerade vi polcirkeln och ett oräkneligt antal tjärnar, myrmarker, sjöar och älvar, små slingrande bäckar och strida forsar, alla med sin egen magi. Jag önskar att jag hade ett fotografiskt minne att spara alla dessa ögonblick i och ta fram när helst jag ville men jag tror tyvärr att de små minnena kommer att klumpa ihop sig till ett stort. Det kommer att vara ett fantastiskt bra minne men med få detaljer och mycket helhet.

Lunch stoppet i Kåbdalis kommer inte att blekna i första taget i alla fall. Den underbara enkelheten i en gryta ärtsoppa, ett gott bröd, senap på tub och tunt skuren Jokkmokk korv, en parkbänk mot en solvarm vägg, trevligt motagande och grymma cyklister, kaffe och en chokladbit. Ja mycket bättre och enklare kan det inte bli.

Vägarna som de här dagarna har varit förvånande bra blev under några mil sämre. Den släta asfalten byttes mot grovt oljegrus lagom till att Niklas valt att byta hjul på sin cykel. De nya carbonfälgarna  kom inte till sin rätt på det nya underlaget och inte blev det bättre av att vi passerade ett antal vägarbeten med partier med grusväg.

Vi cyklar, vi äter, skrattar och njuter. Stundtals är det tungt och gör ont, stundtals är det helt utan ansträngning och vi flyger fram i över 60 km/h. Efter tre dagar så är det fortfarande glada miner och sorl i ledet som helt regellöst sköter sig självt. Den som för stunden är stark ligger först och den som vill ligga bakom gör det. Dragen varierar i längd och upp mot ett par mil är inte ovanligt. Förutom om det råkar att komma en lång utför som ruskar om i ledet och vi fylls av cykelglädje och likt ett kosläpp på våren far runt på vägen hej vilt.

I morgon ska vi de 22 milen till Vilhemina . En tidig start som börgar med frukost på Hotell Laponia som ställer upp med logi till oss i natt.

Ett enormt stort tack till alla som varit med och hjälp till att få Rosalandet att bli av och just nu ett extra tack till Haino, vår följebils chaufför som gör ett grymt bra jobb.

Sov gött på er.