​Jobba i Sparbanken: Juhani, verkställande direktör

I vår artikelserie bekantar vi oss med olika arbetsuppgifter i Sparbanksgruppen. Den här gången sätter vi fokus på rollen som verkställande direktör i Sparbanken. Vi har intervjuat Juhani Huupponen från Someron Säästöpankki. (På bild: Juhani Huupponen och Hanna-Liisa Kärki.)

Med sin marknadsandel och sin tyngd är Someron Säästöpankki en stor aktör i sin region. Den avviker en aning från de övriga Sparbankerna i det att andelen jordbrukskunder är större än på annat håll, medan skogsbruket är mindre. Av bankens exponeringar härrör 60 % från privatkunder, 20 % från lantbruket och 20 % från företag.

- Vi har 50 anställda på fem kontor, i fyra kommuner, tre regioner, tre landskap, två län och en bank. Vi har verksamhet på axeln Bjärnå-Salo–Somero–Forssa–Urjala, säger Juhani Huupponen.

Vad gör en verkställande direktör?
Huupponen anser att arbetsbeskrivningen för en verkställande direktör i Sparbanken liknar den som ett paraply har.

- För det första ger det möjlighet för folk att arbeta torra och i skydd för den brännande solen. För det andra måste man kunna stänga det också ibland så att man kan njuta av solens strålar. Dessutom finns det ibland en risk att det vänds ut och in när det blåser ordentligt.

Verkställande direktören ansvarar för det som andra gör, så Huupponen har tre ledande tankar:

1) Viktigast är att välja medarbetare som är smartare än man själv

2) Man ska använda makt – men man ska inte visa att man använder makt

3) En verkställande direktör har lyckats i sitt arbete när företaget fungerar som en BMW som går med ett tyst brummande, men accelererar ljudlöst vid behov.

Att gå igenom och godkänna låneansökningar är något som bankdirektörer traditionellt gör. I de egentliga låneförhandlingarna deltar verkställande direktören just inte. De förhandlingar han deltar i är stora eller annars principiella, till exempel frivilliga lånearrangemang. Huupponen påminner om att största delen av arbetstiden går till administration.

- Viktiga kunder för oss i förvaltningen är de människor som dagligen har kontakt med bankens kunder. Jag besöker också regelbundet företag och jordbruk för att bekanta mig med kunderna och samtidigt få en uppdatering av utsikterna inom branschen. Samtidigt hör jag om deras framtidsplaner och kommande investeringsplaner. Det är betydligt enklare att fatta stora finansieringsbeslut när man känner kunderna och deras företag.

Överst på skrivbordet ligger för tillfället bankens årsplanering, så hösten och nästa år upptar nu en stor del av verkställande direktörens tankar. Kalendern fylls den närmaste tiden också av en uppdatering av strategin och Sparbanksgruppens gemensamma frågor.

- Arbetet i banken har förändrats mycket under min karriär. Jag har sett knapphetens tid i bankerna på 1980-talet, det alldeles hemska 1990-talet som är helt ett kapitel för sig och de sista åren under 2000-talet då den ökade regleringen och det administrativa arbetet till följd av Sparbankernas sammanslutning på ett helt annat sätt har börjat ta tid och krafter.

Lokal framför allt
I Someron Säästöpankki håller man fast vid det lokala. Enligt Huupponen är det den lokala direktören, jordbrukets finansieringsrådgivare eller företagsfinansieringschefen som på kontorsorterna, till exempel i Salo eller Urjala, ger banken ett ansikte.

På det lokala näringslivets och människornas utsikter inverkar för tillfället nedkörningen av Nokia och Microsoft på orten, vilket orsakar lågtryck i hela den ekonomiska regionen kring Salo. Dessutom har Forssa sina egna ekonomiska utmaningar.

- Verksamhetsområdet består av utflyttningskommuner och arbetslösheten ligger över medeltalet i Finland. Positivt åter är att vi finns i Finlands kornbod och på ett centralt ställe med goda kommunikationer. Området ligger högt i äggproduktionen och Salo är den kommun i Finland som har den största åkerarealen. Där har man också i övrigt gott drag: staden och staten gör allt de kan och de olika aktörerna drar åt samma håll.

I bankens verksamhetsområde baserar sig lantbruken på ett stort antal åkrar, stora hönserier och stora svinfarmer.

- Åkerpriset är högt här. Varje bank i vårt område har en anställd agrolog som har en egen gård och som har jobbat i banken i årtionden. Dessutom har vi omfattande juridisk kompetens och juridiska tjänster finns tillgängliga på praktiskt taget alla kontor. Tjänsterna har integrerats i vår övriga verksamhet så att vi till exempel i bouppteckningar kan informera kunderna om vad som är lönsamt andligen, juridiskt och ekonomiskt. Det betyder också att vi, eftersom vi har den kompetensen, sköter gårdarnas generationsväxlingar själv.

I det jordbruksdominerande området diskuterar man årets skörd som ser ut att bli sämre än man hoppats på. På svingårdarna har man också haft problem redan i några år. Enligt Huupponen slutar man hålla svin eftersom det har blivit en för dyr hobby. Äggproduktionen däremot har gått bättre. Man har till och med övergått från att hålla svin till att börja producera ägg.

- Jag besöker många gårdar och märker att fastän nyheterna varierar så finns det en tro på framtiden. Lantbruken har investerat mera än företagen. Vi i vår tur har förhållit oss välvilligt till dem och vi är beredda att ta vissa risker i lantbruket. Åtminstone är vår historia bra, under de drygt 30 år som jag har haft med lantbruket att göra har exakt ett lantbruk sålts under min karriär och också där fick banken ut sitt.

Privatkunderna åter är för tillfället intresserade av att spara och placera.

- Eftersom bankerna knappt betalar någon ränta alls på insättningar är efterfrågan på fonder och placeringsförsäkringar livlig. Hos oss har de placeringschefer och placeringsrådgivare som har examen i placeringsärenden haft bråda dagar och i försäljningen av placeringsprodukter ligger vi i topp i gruppen. Däremot har det varit lugnare i fråga om efterfrågan på lån och företagens investeringar.

Sparbanken grundades i Somero redan 1880
När man sätter sig in i Someron Säästöpankkis 135-åriga historia märker man att bankens utveckling kraftigt har återspeglat samhället och hur det förändrats. Den traditionella sparbankstanken där man uppmuntrar det fattiga folket att ta ansvar för sina egna liv och spara för sämre tider har också här varit ett viktigt rättesnöre.

- I slutet av 1800-talet höll banken öppet två timmar en lördag i månaden. Problemet var att det inte fanns tillräckligt med folk som kunde läsa och räkna i kommunen. Efter andra världskriget, när karelarna skulle placeras ut började i själva verket först den egentliga bankverksamheten. Fram till 1980-talet var det mera manuellt arbete. Eftersom inkomsterna och räntorna var reglerade tävlade man hårt om marknadsandelar. Resultatet var att bankerna grundade kontor på varje tänkbart ställe, minns Huupponen.

Han påminner om att det nuvarande risktänkandet, där man fäster mycket större uppmärksamhet vid bankens kapitaltäckning, fick sin början i praktiken först i och med krisen på 1990-talet. Samtidigt ökade automatiseringen kraftigt. Från och med den tiden har förändringarna i bankverksamheten varit kraftiga och snabba.

- Nuförtiden säger jag årligen till personalen att de kan trösta sig med att det här året är lättare än nästa år.

Karriär
Huupponen är jurist till utbildningen. Han har jobbat 31 år i bank, av vilka 30 som direktör. Han har jobbat i sex banker och 24 kontor på olika orter. Fem kontor har han stängt och två har han grundat. Pensionsåldern ligger närmare än 50-årsdagen.

Han tycker om bankarbetet, som för honom är en livsstil, inte ett nio till fem-jobb.

- I banken ser man livets mångfald i realtid och ofta i förväg. Jag hänger bra med i vad som händer i samhället och min egen region. Dessutom är företags- och gårdsbesöken givande. Det är få yrken där man får bli bekant med folk från så olika områden och får lära sig så mycket nytt varje dag.