Konsten att våga lämna bort sina barn!

Samhällsnyttans grundare och bloggerskan Karin Nilsson debatterar idag på Expressen debatt kring att våga lämna bort sina barn. En viktigt fråga för att skapa trygga barn och att arbeta med föräldrarskapets dilemma, att inte följa vad ens hjärta vill utan tänka på barnets bästa på sikt!

Hela inlägget finns här:

Finns det något skönare för hjärtat än när dottern kastar sig om halsen och säger: ”mamma, jag älskar dig mest i hela världen!”?Det är så underbart skönt och man inser att känslorna är så starka att man inte kan greppa det.

När våra barn var mindre så lämnade vi ofta bort dem. Till kompisar och familj som vi litade på. Jag minns särskilt vid ett tillfälle då farmor ville ta med min dotter Elin på en veckas semester. Elins glädje visste ingen gräns och det tittades på Youtube-klipp på Lollo och Bernie, på flygplan och så vidare. Elin nämnde nog detta varje dag i två månader innan det var dags för avfärd.

Jag var så otroligt glad över farmors vilja att ta med Elin på sin semester, men samtidigt infann sig en oro.

Oron berodde inte på att farmor inte skulle kunna ta hand om Elin. Jag vet att Elin överöstes med både kärlek, godsaker och upplevelser under en vecka. Oron insåg jag handlade om mig själv.

Skulle jag kunna klara mig utan Elin under en hel vecka? Hon var fyra år när hon reste men vi hade aldrig varit ifrån varandra så länge. Väl tillbaks insåg jag att de mycket riktigt hade haft en fantastisk vecka och Elin pratar fortfarande om den ett och ett halvt år senare. Efter den veckan så uppstod även något som jag ser effekten av i dag.

Farmor och Elin har en alldeles speciell relation och nyligen fick Elin åka till farmor för att de två ”skulle gå på stan” och sedan sova över. Elin sa till mig: ”mamma, jag kan väl få sova över mer än en natt?”.

Det är här som det tudelade i mammans hjärta uppstår. Det faktum att Elin inte alltid vill vara hos mamma och pappa, utan hellre vill vara ett par dagar hos farmor kan vara jobbigt att ta, då mammarollen hellre hade tänkt ”hon vill alltid vara nära mig”.

Men vi har bestämt att våra barn ska vara trygga i olika sammanhang och då måste de också få vara i olika sammanhang. Jag tror ibland att vi håller lite hårt i våra barn och inte vågar lämna dem ifrån oss. Vi tror kanske att det beror på att vi själva är oroliga för hur barnet ska klara sig utan sin förälder.

Men egentligen så tror jag att det är vi föräldrar som känner en oro för att barnet inte alltid vill vara hos oss. Den gåva Elin har fått i sin relation med farmor hoppas jag hon bär med sig genom hela livet. Att skapa goda relationer med andra är enormt viktigt och det kan man inte helt plötsligt lära en tonåring. Elin har nu byggt en alldeles egen relation till farmor som bara hon och farmor delar.

Jag vill att Elin ska veta att jag alltid kommer att finns där när hon behöver mig, men att hon måste få ta små kontrollerade steg ut i den stora världen. Och jag måste återigen lära mig att gott föräldraskap handlar om vad som på sikt är bäst för mitt barn, inte vad som är bäst för mitt hjärta i stunden.

Länk till blogginlägget hittar du här