Hur bedömer man risker?

Den svenska standarden SS-EN 31010 innehåller grundläggande information om riskbedömningar och beskriver olika metoder och deras förutsättningar, fördelar och nackdelar. Standarden är nu åtta år gammal och en ny, helt omarbetad utgåva är på väg.

Förslaget till den nya SS-EN 31010 är nu ute på allmän remiss till 2018-01-30. För granskning och kommentering kan det beställas här från SEK Svensk Elstandard med beteckningen 56/1757/CDV. På sidan där man kan beställa remissen, kan man också gå vidare till den funktion som finns för att läsa och kommentera förslaget direkt på nätet, om man föredrar det.

Som så många andra svenska standarder är det här en internationell standard som också antas som europeisk standard och fastställs som svensk standard. De båda internationella standardiseringsorganisationerna IEC och ISO har sedan 1990 en överenskommelse om att generella standarder om tillförlitlighet och angränsande områden tas fram inom IEC. Den första utgåvan av den här standarden kom 1995, då med beteckningen IEC 60300-3-9. När ISO 31000 med principer och riktlinjer för riskhantering kommit 2009, beslöt IEC att den andra utgåvan av standarden för riskbedömning istället skulle få beteckningen IEC 31010, för att markera släktskapet mellan de båda.

IEC 31010 (SS-EN 31010) innehåller vägledning hur man väljer och tillämpar metoder för riskbedömning. Metoderna används för att öka förståelsen för vilka risker som finns och för att bestämma hur man ska möta olika risker, inom ramen för en riskhanteringsprocess. Det är alltså främst i det senare fallet som SS-EN 31010 har en koppling till SS-ISO 31000.

Den planerade utgåvan är fullständigt omarbetad. Standardens egentliga kärna är nu mer detaljerad och strukturerad: beskrivningen av hur man utnyttjar och genomför en riskbedömning, om hantering av osäkerhet och om tolkning och användning av resultaten. Beskrivningen och jämförelsen av olika metoder för riskbedömning är också utökad och förtydligad för att vara mer användbar än tidigare. I förslaget behandlas också olika metoder för att välja metod för riskbedömning.

SS-EN 31010 vänder sig till dem som tar fram vägledningar för hur risker ska bedömas i olika fall och till dem som behöver besluta om genomförandet av en riskbedömning. Den kan självklart också läsas av alla som på något sätt deltar i en riskbedömning.

Förslaget har tagits fram i den grupp inom IEC som arbetar med tillförlitlighetsfrågor, IEC TC 56, där gruppen SEK TK 56 inom SEK Svensk Elstandard är den svenska spegelkommittén (referensgruppen). Andra standarder inom samma område är t ex SS-EN 61025 om felträdsanalys, SS-EN 62740 om grundorsaksanalys och SS-EN 61165 om tillämpning av markovanalyser. Läs mer om IEC TC 56 och SEK TK 56 här.