​Plast är bäst för miljön – alternativen tar död på djur och natur.

Den snedvridna plastdebatten försämrar möjligheterna att nå klimatmålen. Plasten i förpackningar ska till varje pris bytas ut även om alternativen har större klimatpåverkan än plasten. Haven är fulla av plast, plast är den stora miljöboven, vi måste börja plastbanta – ständigt bombarderas vi med budskap om den farliga plasten. För den oinvigde är det plast, som på egen hand förstör vår planet. Nu slår forskarna larm om att de ogrundade beskyllningarna om plasternas miljöpåverkan leder till att resurser och pengar investeras i projekt, som inte förbättrar miljön utan snarare tvärtom. I senaste numret av tidskriften Marine Policy kritiserar marinforskarna Stafford och JS Jones regeringars och näringslivets hantering av plastnedskräpningen vilken endast blivit en ”praktisk sanning”, som avleder fokus från de verkliga miljöhoten.

Förra året låg de globala växthusgasutsläppen på 40 miljarder ton, inom EU ökade de med 1,5% från 2016 till 2017. Enligt WHO så dör årligen i förtid cirka 800 tusen människor i Europa samt fem miljoner i Asien på grund av luftföroreningar, de flesta av dessa för tidiga dödsfall hade kunnat förhindrats.

Varannan förpackning innehåller plast, men av totala förpackningsvikten och volymen är det endast 17%. Plasten minskar CO₂ utsläppen vid transport, ökar hållbarheten på livsmedel vilket minskar matsvinnet. Utan plasten ökar volymen av förpackningar från 800 miljoner ton till 1 455 miljoner ton. Plast i förpackningar var 2018 cirka 143 miljoner ton vilket skall jämföras med utsläppen av 40 miljarder ton växthusgaser. Förbud av exempelvis engångsbägare i cellplast, 2% plast och 98% luft, leder inte till att vi når klimatmålet om +1,5 grad utan blir endast ett  skäl för EU att visa att man tar krafttag mot plasterna på grund av det enorma massmediala intresset. Tyvärr, tar det fokus och resurser från den verkliga miljöproblematiken, som klimatförändringarna. 

Den marina nedskräpningen är ett avfallsproblem, inte ett plastproblem, plast flyter, farligt avfall ligger på botten. Nyligen dumpades giftigt avfall i en flod nära industristaden Pasir Gudang, Malaysia, över 500 människor, varav många barn, förgiftades när man inandades giftiga ångor. Kina står för 50% av det marina avfallet och tillsammans med Indonesien, Filippinerna, Vietnam och Sri Lanka är andelen 80 procent. I Asien dumpas avfallet i deponi (sopberg) och läcker via tio floder ut i haven. Investeringskostnader i moderna avfallssystem har beräknats till 45 miljarder/år. Regeringens satsning om 300 miljoner kronor för att minska plast i haven är oförståelig och ett rent slöseri av våra skattepengar då problemen finns i Asien och inte i Sverige.

Effektivare om vi exporterat vår energiutvinningsteknologi, där vi ligger i framkant med 3 TWh/ton avfall. Sverige material återvinner i första hand eller så energi utvinner vi vårt hushållsavfall i kraftvärmeverk. Av vår plast återvinns 42% vilket blir till nya produkter och 56% blir till ny energi.Avfallet genererar värme till 1 250 000 lägenheter, el till 680 000 lägenheter och 74 610 MWh fjärrkyla. Sverige förbjöd 2003 deponi (sopberg) vilket minskat växthusgaserna med mer än hälften sedan dess och enligt SCB:s statistik, en besparing om totalt 15 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket kan jämföras med 7,5 miljoner T/R resor till Thailand.

Vid energiutvinning tillförs olja eller gas, plasten blir en resurs då energivärdet är likvärdig med olja. Tio länder i Europa energi utvinner, vilka också ligger i topp när det gäller materialåtervinning. Enligt EU:s ramdirektiv är effektiv energiutvinning likvärdig med material återvinning. Nu inriktar istället EU och Sverige avfallshanteringen på Cirkulär Ekonomi och plasten ska återvinnas till vilket pris som helst eller förbjudas, som exempelvis med sugrör och bomullspinnar.

Cirkulär Ekonomi, en modell från 1977 av Stahel och Reday, där allt som tillverkas ingår i ett slutet kretslopp, återvinns och blir till nya produkter. Plastförpackningar ska ersättas med biologiskt nedbrytbara alternativ, energi utvinning ifrågasättes då man 1977 dumpade avfallet i deponi.

År 2009 kopierade miljöaktivisten Ellen McArthur konceptet, utnämnde sig själv som expert på Cirkulär Ekonomi. Med fejkade rapporter om plastförpackningar och dess miljöpåverkan, manipulerade plastvolymer, spelade hon på människors klimatångest och startade plasthysterin med påståendet ”Mer plast än fisk i haven år 2050”. Istället för att bygga upp avfallssystem i Asien investeras det nu i helt meningslösa projekt, där 600 meter långa U-formade flytande ”fällor” skall samla in plastavfallet och dra in det till land med specialutrustade fartyg. Beräknat på McArthur’s uppblåsta volymer, cirka 200 gram plast/m² havsyta, så kommer det att krävas en armada om 11,5 miljoner båtar år 2050. Tjugo miljoner dollar, 70 forskare och ingenjörer har spenderat fem år och testat 273 modeller och sex prototyper i det här fiasko projektet där de första försöken givetvis misslyckades.

Direktiv, som regeringens ”Förordning om plastbärkassar – för att minska förbrukningen, nedskräpningen och främja ett mer effektivt resursutnyttjande”, har nu ersatt plastkassen med ”Miljökassen”, som består av 15% plast plus 85% sockerrör så kallad ”förnybar råvara”.

Livscykel analyser (LCA) av bärkassar visar att plastkassen är klart miljövänligast, en gångs användning där kassen slutar som avfallspåse, kan jämföras med 40 gångers användning av Miljökassen för att uppnå samma totala miljöpåverkan. Rekommenderas däremot ej då den uppmanar människor att skräpa ner naturen i tron att den försvinner.

Råvaran till Miljökassen kommer med båt från Brasilien till Tyskland, där kassarna tillverkas och för vidare transport till Sverige. En transport över hela jordklotet med ökade CO₂ utsläpp som följd. Dagligvaruhandeln, livsmedels- och förpackningsföretag som Willys, Hemköp, Arla, ICA, COOP, IKEA, Polarbröd, Norrmejerier, Serla, Tetra Pak, Elopak, Nestle, Å&R Carton m. fl. ersätter nu plast med sockerrör.

Efterfrågan på sockerrör, som alternativ till plast och biobränsle, bidrog till att den illegala avverkningen av Amazonas regnskog ökade kraftigt 2018.

Med nyvalde president Bolsonaros förväntas avskogningen av den känsliga regnskogen öka ytterligare. Därmed bryter Brasilien sitt åtagande under Paris klimatavtal 2009, vilket förbjuder sockerrörsodling i Amazonas. Områden större än Stockholms län av Amazonas djungel skövlades mellan utgången av juli 2018 och ett år bakåt. Den högsta nivån på tio år och 13,7% högre jämfört med året tidigare.

Samtliga företag framhåller att sockerrören kommer från ansvarsfullt odlad skog och certifierade sockerrörsodlare, men enligt Interpol är 90% av regnskogsskövlingarna illegala och den stora boven bakom den omfattande avskogningen.

Miljöpolitik måste baseras på fakta, inte på fördomar och blockerade föreställningar. Direktiv från EU och Regeringen, som leder till att naturen i andra länder förstörs för djur och människor samt kränker de mänskliga rättigheterna för regnskogens urinnevånare är beklämmande och cyniskt, men framförallt direkt oansvarigt.

Henrik Nilsson