Recertifiering - ett krav på allmänmedicinskt verkande läkare - ett skydd för patienterna

Ledaren i Allmänmedicin nr 2 2011 / Eva Jaktlund ordförande i SFAM

Vi allmänläkare är nästan sämst av alla specialiteter på att fortbilda oss enligt den statistik som Läkarförbundet tar fram. I statistiken som finns att hitta på www.slf.se kan man läsa att andelen allmänläkare som inte har någon form av intern fortbildning på arbetstid har stigit från 25 % till 39 % på några år. I genomsnitt ägnar vi 2 timmar i veckan åt intern och egen fortbildning (artiklar, efterforskning m.m.). Utöver detta ägnar vi 5,3 dagar/år i genomsnitt åt extern fortbildning. Det här är uruselt! Ur ett patientsäkerhetsperspektiv är det oförsvarbart. Som patient förväntar jag mig att min allmänläkare är och förblir kompetent.
Ur ett kollegialt och yrkesstolthetsperspektiv är det illavarslande, sorgligt och på gränsen till självdestruktivt. För att förbli kompetenta allmänläkare krävs också att vi träffas kolleger emellan, pratar med varandra, utbyter erfarenheter och skapar en gemensam grogrund för kompetensutveckling. Min åsikt är att vi själva som profession måste skapa en arbetskultur som kräver och tillåter fortbildning med en miniminivå som den Läkarförbundet förespråkar. Om vi inte själva skapar de krav som är relevanta för yrkesmässig kompetensutveckling finns en överhängande risk att någon annan, läs politiker eller tjänsteman, kommer på idén att bestämma vad vi ska göra för att räknas som kvalitetsgranskade allmänläkare.
Att kräva kompetensutveckling är ett sätt att ta de krav på allvar som med rätta ställs av våra uppdragsgivare, det vill säga patienterna. Det är också ett sätt att ta oss själva på allvar. Att visa att vi som kår, och att jag som individ, har en vilja och bestämdhet att vara orienterad, påläst och tränad i både det som är nytt och gammalt i vår allmänmedicinska kunskapsbank borde vara en självklarhet. Det skulle också försvåra för de verksamhets-chefer som tror de gör ett smart drag när de inte avsätter resurser för fortbildning och för de kollegor som inte, trots tillskapad tid och pengar, åker på fortbildning. Det kan finnas många orsaker att inte vilja eller orka åka iväg på kurs eller konferens, eller att inte ens ta sig till den interna fortbildningen. Inget av dessa skäl har dock någon tyngd gentemot våra patienter.
Ett krav på recertifiering skulle göra det lättare för arbetsgivare att ha rätt kompetens på rätt plats. Vi verkar idag i ett bredare sammanhang än för tio år sedan, med högre krav på rörlig arbetskraft och jämförbarhet över gränserna. Krav på återkommande fortbildning, recertifiering, ger bättre odds för att patienten ska träffa en allmänläkare på vårdcentralen med den kompetens som är ett måste ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Det skulle också öka möjligheten att rekrytera fler allmänläkare. Yrkesstolthet smittar! I väntan på en recertifiering är det upp till var och en av oss, enskilt och tillsammans, att se till att vi skapar tid för gemensam och enskild reflektion på våra arbetsplatser och att vi åker på bra fortbildning externt samt att detta sker oavsett vad vår arbetsgivare heter. Fortbildningsstrukturen för allmänläkare ser olika ut på olika håll i Sverige och behöver på många håll utvecklas och förstärkas. Använd styrkan i SFAMs lokalföreningar för att påverka saken åt rätt håll. Bra fortbildning ska vara tillgänglig för ALLA allmänläkare. Låt inte våra arbetsgivare använda olika fortbildningsvillkor för att splittra allmänläkarkåren i privat/offentligt utan jobba för producentneutral fortbildning överallt i landet.