Per Gahrton förfalskar artikel i Le Monde

Per Gahrton menar på Palestinagruppernas blogg att han har hittat en komprometterande artikel i den franska tidningen Le Monde, som skulle visa att Goldstone-anklagelserna stämmer, pga att en israelisk officer säger att insatsreglerna i Gaza hade förändrats. Principen om att man endast får döda någon som har "medlen och avsikten" att anfalla. Artikeln publicerades den 3 februari (inte den 13:e som Gahrton skriver):   http://www.lemonde..fr/proche-orient/article/2010/02/03/enquete-sur-les-methodes-de-tsahal-a-gaza_1300502_3218.html

Han gör däremot en ganska kreativ sammanfattning av vad som står. Läs gärna Gahrtons artikel först, och sedan nedanstående.

För det första så undanhåller Gahrton en av den intervjuade officerens förklaring till varför de gamla insatsreglerna inte var lämpade för Gazainsatsen: "'Medel och avsikt' är en terminologi som lämpar sig för en arresteringsoperation på Västbanken, framhöll han. Den israeliska armén brände sig i det senaste kriget i Libanon pga en felanpassad terminologi.. Konceptet 'medel och avsikt' stammar från helt andra omständigheter. I det här fallet handlar det inte om en klassisk terrorbekämpningsoperation. [...] En kille som är i färd med att detonera en bomb behöver inte bära en Kalashnikov. Det räcker för honom att gå, observera, kommunicera i telefon och så bang! Fem soldater flyger i luften. [...] Det är en klar skillnad."

För det andra så påstår Gahrton att "Le Monde konstaterar att de nya uppgifterna stämmer bra med de vittnesmål som publicerades av den israeliska organisationen Breaking the Silence". Men det är inte Le Monde som konstaterar det, utan chefen för Breaking the Silence själv!:   Enligt Mikhael Manekin, som är biträdande direktör för Breaking The Silence, så bekräftar den högt uppsatte officerens oavsiktliga erkännande de insamlade vittnesmålen [från Breaking the Silence] i efterhand.

Dessutom så är det vad Le Monde kallar en "traditionell försvarare av palestinierna", Michaël Sfard, som i artikeln hävdar att officerens uttalande skulle styrka Goldstonerapportens anklagelser.

Sist, men definitivt inte minst, så intervjuar Le Monde också en annan officer, "ett förstahandsvittne", som förklarar att Israel varnade och beordrade evakuering av civilbefolkningen innan man gick in i ett område. Det visar sig också att Gahrton förfalskat vad officeren säger. Gahrton påstår att "En officer berättar för Le Monde att under Gazakriget räckte det med att en obeväpnad palestinier i vapenför ålder promenerade på en gata för att man skulle skicka en missil på honom".

I själva verket säger officeren att det endast gällde efter att civilbefolkningen evakuerats (vilket självklart innebär att kvarvarande personer är misstänkta Hamasmän):   En annan officer som Le Monde har träffat förklarar logiken som låg till grund för den här förskjutningen. Baserad i ett brigadhögkvarter mitt emot Gaza kunde han på nära håll observera hur offensiven fortskred.

"Den springande punkten var att Hamas inte respekterar spelets regler eftersom dess militanter inte bär uniformer och inte heller alltid vapen", säger han. "Vi bestämde oss därför, vi också, för att kringgå de reglerna". "Våra befälhavare betonade att det inte skulle inbegripa att förakta civilpersoners liv.

Tvärtemot vad Goldstonerapporten hävdar, anser jag inte att arméen avsiktligen dödade civila. Men det var tydligt, å andra sidan, att vi skulle göra resultat. Att allt från Said Siam (Hamas fd. inrikesminister som dödades i en bombning) till en vanlig anställd i en välgörenhetsorganisation - varje medlem av Hamas var en terrorist som förtjänade att dödas.

"Det var också tydligt att försvaret av soldaternas liv hade prioritet", preciserar officeren.   Enligt det här förstahandsvittnet så omsattes principen om nollrisk i en teknik för att säkra terrängen i tre steg. Först, översvämma området med flygblad med order till befolkningen att evakuera inom en viss tid. När den tiden gått, granska terrängen för att hitta misstänkta, och i så fall skicka ett missilbestyckat obemannat flygplan.

"Våra parametrar var enkla", sade officeren. "En manlig individ som varken är ett barn eller en åldring, som går på gatan efter den utsatta tidpunkten för evakueringen blir misstänkt. Jag känner till åtminstone ett fall där det konstaterandet har räckt för att skicka en missil på en palestinier. Det är först efteråt som agenten från Shin Bet (inrikes säkerhetstjänsten) meddelar om missilen träffade rätt person. Det är principen om riktad likvidering, men omvänt. Man dödar först, och efter det försöker man verifiera att det var berättigat".

Svensk Israel-Information