Varför vräktes de palestinska familjerna från sina lägenheter i Jerusalem?

Ännu en rond har just avslutats i den oavgjorda sluggermatchen mellan
USA:s president Barack Obama och Israels premiärminister Benjamin Netanjahu.

En av Obamas sekonder på amerikanska UD kallade till sig den israeliske
ambassadören (Michael Oren) i Washington som läxades upp på grund av söndagens vräkning av två palestinska familjer i östra Jerusalem.

Den israeliske ambassadören svarade bland annat att de vräkta palestinska familjerna länge vägrat att betala hyran för de sex evakuerade lägenheterna, och efter ett beslut av Högsta domstolen i Israel (en av landets mest respekterade inititutioner) fick den
israeliska polisen order att avhysa de 38 hyresgästerna.

I en av lägenheterna hade för övrigt några anarkister, bland annat också
en svensk anarkist, tillfälligt bosatt sig. Också de tvångsevakuerades.

På amerikanska UD sade den israeliske ambassadören att palestinierna "tilldelades" lägenheterna på 1950-talet av den jordanska armén i samarbete med ett nyupprättat FN-organ, UNWRA, som tillkom enkom för palestinska flyktingar, men inte för andra flyktingar i världen.

Inte heller för de 700 000 judiska flyktingarna från arabvärlden... givetvis.
Med följden att tusentals palestinier fått ta över bostäder som var i
judisk ägo i den östra delen av Jerusalem. Det är sånt som händer under
och omedelbart efter krig.

Aktivist i den här frågan var den jordanska armén, kallad arablegionen,
som genomförde etniska rensningar: man fördrev de mer än 6 000 judarna som bott i östra Jerusalem fram till krigsvåren 1948. Jordanien
annekterade både östra Jerusalem och resten av Judéen och Samarien och mycket snart började diplomater i Europa kalla det annekterade området
"Västbanken" för att inte i onödan påminna världen om att judar bott
framför allt i Judéen i tusentals år. Västbanken var ett neutralare namn
precis som Göta kanske hade varit ett suddigare och därför neutralare namn för svenskarnas hemvist än Sverige. Dessutom var det nya namnet Västbanken en hyfsad beskrivning på det område som till skillnad från Transjordanien ( på andra sidan Jordan ) låg väster om Jordan.

Varken USA eller Sverige lade någonsin in formella protester mot
Jordaniens ockupation och den åtföljande etniska rensningen. Att den
svenska vinkeln tas upp här beror på att Israels Sverige-ambassadör
kallades till svenska UD för att ta emot en reprimand i början av den här
veckan.

Det ledde i sin tur till att den svenska ambassadören i Israel kallades
till israeliska UD i Jerusalem för klargöranden som det också heter ibland
på det diplomatiska fikonspråket.

Det är klart att man kan påstå att det är en aning sent att i detalj ta
upp en 60 år gammal bakgrund till vräkningen av palestinierna i söndags.
Och i övrigt vet ju de flesta av oss att många utrikesministerier världen
runt kan vara svårt enögda och enkelspåriga. Det är inget nytt.

Samtidigt bör man kanske ställa sig frågan varför de komplicerade sitsarna
i östra Jerusalem aktualiserades just nu. Hur kom det sig att den ansedda och för det mesta förtroendegivande Högsta domstolen i Israel beslöt att utfärda en order om vräkning av i allt 38 palestinska personer just i dessa dagar, när det sedan visat sig i efterhand att de vräktes från lägenheterna i Sheikh Jarrah, därför att de vägrat betala hyran de senaste 25 åren?

Samtidigt kan man undra över om vräkningen hade någon konstig koppling till faktum att den nya administrationen i Washington plötsligt lade märke
till i slutet av juli att ett israeliskt byggföretag hade börjat bygga
bostadshus på en judiskägd tomt i samma kvarter strax norr om Gamla stan i Jerusalem; en tomt, där den palestinske ledaren och pronazisten Amin al Husseini en gång höll hus och varifrån han organiserade de terroraktioner som bidrog till att tusentals britter, judar och araber dödades i landet från 1929 fram till 1940, varpå han hastigt och lustigt flydde till Berlin, där han under några år under andra världskriget sökte övertala Adolf Hitler att sätta upp muslimska SS-trupper på Balkan, som enligt hans förmenande hade kunnat bidra till att påskynda utrotningen av de få kvarvarande judarna i Sydösteuropa.

Ska vi i sammanhanget dra slutsatsen att både det amerikanska och det
svenska UD kan modern historia ganska dåligt? Eller tvärtom, att de var mycket väl medvetna om att den gamla tomten hade varit högkvarter för en av de minst fredsvänliga palestinska ledarna någonsin?

Dick Haas, Jerusalem
artikeln är något kortad. (SII)
www.dickhaas.com