Från ett slaveri till ett annat

Romernas vandring från Indien till Europa är en inte helt okänd historisk skildring. Ett folk som fördrivits och tvingats till ofrivilliga vandringar, levt i slaveri 500 år i Rumänien 1385-1856, gasats ihjäl tillsammans med judarna, har naturligtvis påverkats av sin historia. Konsekvenserna av historiens förföljelser och utanförskap ser vi idag i många europeiska länder. Rumänien är ett av dem.

Officiella siffror säger att cirka 800 tusen romer bor i Rumänien. Det verkliga antalet kan röra sig om mellan 2,5 miljoner – 3 miljoner. Av dessa är cirka 70 procent arbetslösa. Ungefär 35 procent lever under existensminimum.

Flertalet bostäder är bristfälliga utan vatten, el och avlopp. Asfalterade vägar slutar där romernas kvarter börjar. Vägarna är leriga och ofta oframkomliga. Reser man genom Rumänien som turist ser man inte misären, men det betyder inte att den inte finns. Åker man en bit utanför etablerade samhällen möts man av fattigdom. Fattigdom som inte bara berör romer utan även rumäner.

Det är lätt att ha åsikter om fattigdom. Tiggarna ska bort från våra gator. De stör vår stadsbild. Eller är det kanske vårt samvete som störs. När vi lämnar mataffärer med matkassar passerar vi utsträckta händer. Världens orättvisa möter vår blick. Ett leende från en utsträckt hand vädjar till vårt samvete om hjälp.

Förslag att förbjuda tiggeriet debatteras. Indirekt medför det att fattigdom kriminaliseras vilket innebär att man slår mot de allra fattigaste. Fattigdom måste bekämpas på ett annat sätt. Har man suttit i en roddbåt vet att man måste ro med båda årorna för att nå målet. Hjälpa en utsträckt hand här i vårt land och samtidigt arbeta med långsiktiga mål i hemländerna.

Vad är det då för nutida slaveri som jag vill uppmärksamma? 30 procent av den romska befolkningen är analfabeter och kan inte lyfta sig själva ut ur fattigdom och misär. De blir slavar under analfabetism, vilket i sin tur medför arbetslöshet och utanförskap. Man fastnar i ett nytt slaveri och är man slav är man inte fri. En slav kan rymma, men då är man inte fri. Endast en frigiven slav är fri.

Vad, vem eller vilka kan bryta slaveriet? Kan andra länder i Europa bidra? Trots allt har Europa en gång i tiden berövat romerna deras frihet när de skickades till koncentrationsläger under andra världskriget. Filmen ”De bortglömda folkmorden” vittnar starkt om krigets fasansfulla behandling av romerna. Det kan vara dags för Europa att betala tillbaka sin skuld.

Med gemensamma insatser är jag övertygad om att man kan förändra och förbättra romernas situation. Det är oacceptabelt att vi i dagens Europa har barn och ungdomar som inte kan eller får gå i skola. En ny generation analfabeter växer upp mitt i vår välfärd, trots att riktade insatser förekommer. Det är ett absolut måste att rätt resurser når den mest utsatta målgruppen för att de ska kunna frigöras från deras nutida slaveri.

”Man kan aldrig bryta fattigdomens bojor om man inte bryter analfabetismens bojor.”

Elisabeth Hultgren
Rumänienambassadör
Sisters International

Foto: Ioana Cristina Man