Ett hus från en färgstark tid

Vi befinner oss på 1840-talet i en mellanstor stad i Sverige. Vid den här tiden har liberalismen etablerat sig i Sverige. Den strävade efter nationell frigörelse, inskränkning av privilegiesamhället och ökad jämlikhet. Den liberala oppositionen kritiserade Karl XIV Johan för hans konservativa styre och byråkratiska regim. De krävde bland annat parlamentarism, näringsfrihet, frihandel, tryck- och religionsfrihet samt folkundervisning.

I Boktryckarbostaden bor det nygifta paret Henric och Beata tillsammans med pigan Emilie och lärpojken Petter. Henric är son till en kyrkoherde och har studerat vid universitet. Där tog han del av de liberala tankar som finns i studentvärlden och arbetade också med studenternas egen tidning.
Beata som är några år yngre än sin man har inte fått samma möjlighet till utbildning. Hon har utbildats i hemmet av en släkting. Hennes far som var boktryckare har också gett henne en inblick i hur boktryckeriet sköts.

När Henric och Beata träffas så fattar de tycke för varandra, men de har också något att vinna på i att ingå ett äktenskap med varandra. Han är en modern man med en mer jämlik syn på äktenskap än tidigare generationer. Hon har ärvt ett tryckeri efter faderns död och Henric vill gärna ge ut en egen tidning och förmedla sina liberala tankar.

Henric och Beata flyttar in i bostaden bredvid tryckeriet på tre rum och kök. Bostadens största rum salen används som tidningsredaktion eftersom de inte har plats att ha redaktionen i tryckeriet. Tidningen heter Hvad Nytt? och är nystartad med Henric som redaktör. Eftersom Henric också arbetar på det högre allmänna läroverket får Beata hjälpa till med tidningen. Hon läser tidningar och klipper ut intressanta artiklar. Henric engagerar sig i utbildningsfrågan och en förbättrad fattigvård. Beata läser nyutkommen skönlitteratur och bestämmer vilka som ska bli följetonger i tidningen.

Förutom arbetet med tidningen har paret ett rikt socialt liv, Henrics släktingar kommer ofta på besök. Istället för middag bjuder de ofta på the-supé med ett mindre antal rätter. När de har bjudning blir det ofta underhållning och Beata spelar på olika stycken på taffeln. Henric föredrar kortspel och är skicklig på Bond-tolva. Beata tycker att ”detta spel mördar sällskapslivet!”.

Till gården hör en trädgård med nyttoväxter, där det odlas bönor, ärtor och där det finns olika bärbuskar. Familjen har höns och det är pigan Emilies ansvar att ge dem mat och stänga in dem på kvällen.

Vem var borgare?
Att vara borgare innebar från början att ha burskap, det vill säga rätten att bedriva handel, hantverk och näringsverksamhet i staden. Termen borgare kom efterhand att frigöras från den juridiska betydelsen och kom att stå för en samhällsklass med rötter i stadsnäringarna. Borgerskapets storhetstid i Europa var under 1800-talet. Med kapitalismens utbredning och den industriella revolutionen kom borgarklassen att inta en ledande politisk ställning. Politiskt genomfördes en serie reformer vars syfte var att upprätta ett samhälle präglat av formell likställighet mellan alla medborgare.

Den borgerliga livsformen skapade en livssyn med betoning på vikten av ordning och reda. Borgerligheten poängterade individen och den personliga duglighetens betydelse i kontrast mot adelns ärvda privilegier. Självdisciplin och kultivering var viktig. Den borgerliga människan skulle skilja på förnuft och känsla, privatliv och offentlighet.

Att vara borgare och man var att inte vara som ”de andra”, det vill säga aristokrater eller arbetarklassen. I denna mellanposition hävdade man fanns den sanna dygden, den sanna kraften, det goda hemmet och den lyckliga familjen.

Ett hus från en färgstark tid
1840-talet var över huvd taget en händelserik tid. I Europa skedde flera revolutioner och oroligheterna kom även till Sverige. Den borgerliga klassen växte och många tog till sig tidens liberala idéer. Via nystartade tidningar förde man fram sina idéer och krävde parlamentarism, näringsfrihet, frihandel, tryck- och religionsfrihet och folkundervisning. Om allt detta och mycket mer vill vi berätta i Boktryckargården, ett av Stadskvarterens hus.

Huset kom till Skansen från Södermalm i Stockholm på 1930-talet och det inrymmer ett boktryckeri och en mindre bostad. Med åren har huset blivit slitet och bostaden behövde renoveras. Upprustningen har skett med tidstypiska material och gammalt hantverk. Bland annat har nya tapeter tryckts upp efter gamla tapetfragment. Tapeterna har handtryckts och monterats på väggarna med en teknik som kallas vändspikning. Möbler från tiden har köpts in och varsamt renoverats för att Skansens gäster ska få uppleva hur en borgerlig miljö från 1840 såg ut innan den bleks av tidens tand. Tapeter och möbler är färgstarka ibland annat rött, grönt och orange.

Boktryckarbostaden återinvigs den 8 september och kommer att vara öppen dagligen under hösten 2012. Den 8-9 september blir det ett festligt program med tal, musik och medverkan av Skansens teatersällskap.