Forum: "Från tystnad till konkret politikutveckling"

Miljöpartiet vill bryta ideella organisationers projektberoende. Alliansen vill ta bort regelkrånglet och Socialdemokraterna vill ha samverkan med civilsamhället om det inte bygger på välgörenhet. Civilsamhällespolitiken har fått större utrymme än någonsin i de olika partiernas valmanifest. Det skriver Forum i en analys om de olika valmanifesten.

Från tystnad, till erkännande på ytan till konkret politikutveckling. Så kan man med ett trettioårigt perspektiv karaktärisera svenska riksdagspartiers behandling av civilsamhällets organisationer i valmanifest. Självklart finns det undantag i ett så pass stort material men den generella utvecklingen är sådan. För trettio år sedan nämndes knappt civilsamhället/folkrörelserna/ideella sektorn i partiernas valmanifest. Det var stat, landsting, kommuner, näringsliv och arbetsmarknadens parter som dominerade bilden totalt och var aktörerna som skulle utveckla samhället.

Detta har som sagt inte varit en kort och enkel resa, vi kan se en rad olika processer som har bidragit till vart vi står i dag:

a) Ny forskning som delvis gav en ny bild av det frivilliga arbetet och organisationslivets omfattning. Det skapade en bild av en sektor.
b) Avregleringen inom välfärdsarbetet gjorde betydelsen av olika typer av aktörer, även idéburna, viktigare.
c) Att regeringen Persson 2001 inrättade ett eget politikområde för folkrörelserna som regeringen Reinfeldt sedan breddade till civilsamhället.
d) Bildandet av ett antal paraplyorganisationer och tankesmedjor för idéburna organisationer vilka började diskutera förutsättningsfrågor på ett delvis nytt sätt.
e) Den nationella processen mot en social överenskommelse mellan det idéburna, det offentliga och regeringen.
f) Ett långsiktigt lobbyarbete där många aktörer argumenterat för att civilsamhällets organisationer har viktiga bidrag att ge till samhällsutvecklingen.

Erkännandet av civilsamhällets organisationer som samhällsaktör var ett mantra som upprepades av både politiken och organisationerna när den nationella överenskommelsen inom det sociala området stod klar hösten 2008. Under ett antal år var detta liktydigt med att politiker i sina tal hade med ett stycke om civilsamhället eller att den ideella sektorn lyftes i direktiv och i slutbetänkanden till olika utredningar. Men väldigt ofta var det inget mer. Det fanns nästan aldrig någon analys av civilsamhällets betydelse, eller vilka roller organisationerna skulle kunna spela och inom vilka områden. Inte heller vad som behövde ändras vad gällde olika samverkansmetoder och finansieringsformer för att dessa roller skulle kunna fyllas med innehåll.

Valmanifesten från de flesta partier inför 2014 års allmänna val är i detta perspektiv alltså ett klart steg framåt. I flera konkreta sakområden lyfts civilsamhällets organisationer som viktiga aktörer, inte som en suddig massa i en allmän text om politiken för det civila samhället, utan som progressiva aktörer inom skolan, omsorgen, arbetsmarknaden och så vidare. Och med lite olika nyanser gäller detta hela det politiska fältet. Och detta är viktigt. Mitten eller gravitationspunkten i politiken har förflyttat sig.

Men vad säger partiernas valmanifest egentligen? I våras lanserade Forum ett valprogram med förslag till den nationella politiken med budskapet att idéburna organisationer i Sverige är en progressiv kraft för sociala rättigheter och inte en återgång till ett välgörenhetssamhälle. För att styra samhällsutvecklingen åt det hållet vill vi se finansieringsformer som inte hämmar idéburna organisationer och en regelförenkling som tar bort så mycket byråkrati för vår sektor som möjligt. Och det är glädjande att se att flera av de förslag som Forum presenterade i vårt program också återfinns i partiernas valmanifest.

Vi tycker att Miljöpartiets förslag att ta bort projektberoendet och i stället satsa på långsiktig finansiering till ideella organisationer är lovande. Det ligger också i linje med det som Reinfeldtregeringen har haft som policy – men inte genomfört – nämligen att organisationsbidragens andel av bidragsgivningen ska öka. Kanske kan den nya riksdagen behandla förslag som gör verklighet av detta på riktigt?

Vi ser också att Kristdemokraternas och Alliansens förslag att bredda möjligheten till skatteavdrag för privata gåvor till hjälpverksamhet handlar om ökad finansieringen till vår sektor, även om Forum inte är övertygad att det är rätt väg att gå.

Att slopa regelkrångel och förenkla byråkratin för den idéburna sektorn är också något som nämns i både Kristdemokraternas och Alliansens valmanifest. I och med regeringens utredning Ett stärkt och fritt civilsamhälle, som har stöd från alla tre oppositionspartier, skapas också verkliga förutsättningar för att ta bort byråkratiska och andra hinder. Och redan nu bidrar Forum och många andra organisationer inom civilsamhället med konkreta exempel och underlag till utredningen.

Flera partier tar också i sina valmanifest tydligt ställning för att det frivilliga arbetet är viktigt för vår välfärd. Det välkomnar vi. Några partier skriver bland annat om behovet av att förbättra upphandlingsarbetet så att samhället i stort får ut så mycket värde som möjligt av de aktörer som agerar för en bättre välfärd i Sverige. Det tycker vi är positivt eftersom det ger oss möjlighet att inte fastna i en underleverantörsroll till det offentliga. Men det finns fortfarande flera steg kvar att ta för att politiken på allvar ska värdera vår roll i välfärdsarbetet. Det frivilliga arbetet ska fördjupa välfärden, förmänskliga den, men inte ersätta offentligt ansvar, menar vi. Och det är viktigt. Kanske är Socialdemokraternas vilja att samverka med civilsamhället om det inte bygger på välgörenhet eller Alliansens skrivning om att ge goda förutsättningar för ”frivilliga gemenskaper att genom engagemang och ansvarstagande bidra till samhällsutvecklingen och välfärden.” ett sätt att markera just detta. Men vi förväntar oss mer än så. Tydliga förslag hur vi kan hitta en balans i välfärden behöver arbetas fram. Och det är bråttom. Inom en snar framtid står vi inför ännu större samhällsutmaningar där vi tillsammans behöver hitta lösningar för att utveckla Sverige.

Men vi vågar trots allt säga att det går att skönja en ny ton i den rådande politiken, där civilsamhällets organisationer inte behandlas som en grå massa utan där politiken i allt högre utsträckning ser möjligheter i att samverka på olika sätt, både demokratiskt men också praktiskt, inom fler och fler politiska sakområden. Helt enkelt från tystnad, till erkännande på ytan till konkret politikutveckling.