En av många insändare från "Doften av ett spelmissbruk".

För en tid sen lanserade Spelfriheten "Doften av ett spelmissbruk". Responsen har varit enorm med över 100 000 visningar, massvis med delningar och kommentarer. Man märker att Sverige har tröttnat på all spelreklam och vill hjälpa till med att visa upp baksidan. 

Grundsyftet med "Doften av ett spelmissbruk" var att berätta att man inte är ensam och att det finns en annan väg att gå även om det känns omöjligt för stunden, och det har minst sagt lyckats. Hittills har Spelfriheten i olika kanaler mottagit svar från 133 spelare och 56 anhöriga som på olika sätt beskriver hur denna film påverkat dem. Det finns en röd tråd genom alla insändare och det är hopp, ett välbehövligt hopp. 

Nedan följer en av många insändare som skickats till Spelfriheten. 

"Hej Spelfriheten, jag vill inte säga detta, jag önskar så att det inte var sant. Men jag såg er film precis och jag känner igen mig. Jag tror att mitt spelmissbruk började egentligen första gången jag satte min fot på ett kasino. Det skulle vara en rolig utekväll med tjejkompisarna men något hände med mig som gjorde att jag kände att jag funnit meningen med livet på något sätt. Min närmsta familj vet om mitt missbruk. Jag har gått behandling och familjen har bekostat otroligt många timmar av terapi. Det dock ingen vet är att jag fortfarande spelar. Jag kommer inte undan. Spelbolagen berättar ständigt för mig att de saknar mig, brev dimper ner i brevlådan, mail inkorgen blir överröst, de ringer mig angående sina sweet deals och jag blir hela tiden lurad att jag är ämnad för att spela. Jag är konstant stressad och allt jag kan tänka på är när jag kan komma i skymundan från andra så jag kan fortsätta spela. På toaletten, på jobbet, när min pojkvän går ut med hunden, när vännerna går till krogen. ALLT är en konstant jakt på rätt tillfälle. Jag har till och med ett schema för hur jag ska lyckas tömma brevlådan innan min sambo gör det så han inte ska se kravbreven från inkassobolagen och kronofogden. Hela mitt liv är en spiral av lögner och det känns som om jag snart drunknar. Allt jag vill är att spelbolagen ska lämna mig ifred, samtidigt som det är det sista jag vill. Jag behöver hjälp. Allt känns mörkt och jag är rädd. Men när jag såg den här filmen, höra någon sätta ord på min verklighet, då för första gången på länge kunde jag känna en gnutta hopp. Så här är jag och ber om hjälp." 

Personen var samma dag som insändaren skickats på sitt första självhjälpsmöte på Spelfriheten och har nu påbörjat resan mot ett liv utan spel.  

För mer information ring 08 - 37 43 00 eller läs mer på spelfriheten.se