Fångad och fastlåst av ett spelberoende!

Många klienter hos oss på Spelfriheten säger att spelberoendet känns som att sitta fastlåst, det finns tankar på att vilja sluta med det går inte att ta sig ut.

Det som gjort att de sökt sig till oss är vetskapen om att hela vår behandling har formats av före detta spelmissbrukare, vilket skapar en stark igenkänning och rätt sorts motivation. 

En annan sak vi ofta får höra är att hjälpen våra klienter erbjudits från kommunerna inte varit tillräcklig. Det behövs enligt oss en varierad, intensiv och lång behandling för att ha en chans att kunna hantera livet på livets villkor utan att fly in i speldjävulens klor igen. Ta exempelvis en klient som berättade att han har spelat cirka 6 timmar om dagen i 8 år, som blev erbjuden en behandling som sträcker sig över 10 träffar á 2 timmar. Det är en positiv utveckling att det börjar erbjudas mer och mer behandlingar, MEN man botar inte 17 520 spelande timmar med en behandling på 20 timmar. Det är som gjort för att misslyckas och villigheten hos en spelberoende som återfallit trots ett försök i behandling är ytterst svår att få tillbaka. 

Återigen ett bevis om att många lösningar som finns där ute inte motsvarar problemets art och omfattning.

Vi lägger stor vikt i öppenvårdsbehandlingen på igenkänningen, våra anhöriga och insikten om själva spelberoendet och hur man ska undvika återfall. Den stora utmaningen kommer när behandlingen är avslutad så eftervården genomsyras av hur tar vi hand om vår sjukdom när vi ska stå på egna ben. Varje behandlingsgrupp kommer att behålla en nära kontakt med varandra efter all genomgången behandling. Bland annat genom att inte bara ta ansvar för det egna tillfrisknandet, utan också genom att vi lär våra klienter att fånga upp varandra om någon exempelvis uteblir från något självhjälpsmöte. Våra klienter får lära sig att det är en livslång sjukdom som kräver ett livslångt dagligt underhåll. 

Vi hoppas att kommunerna börjar inse att varje dag utan rätt sorts hjälp är en balansgång på slak lina och risken att förvärra problemet är överhängande. Det sista alternativet för en spelberoende är att be om hjälp, så villigheten hos en spelberoende som faktiskt bett om hjälp men återfallit trots ett försök i behandling är ytterst svår att få tillbaka.

Lösningen MÅSTE motsvara problemets art och omfattning, först då har en spelberoende en ärlig chans att tillfriskna.