Referat från Almedalen: Är egna lokala larmcentraler rätt strategi för kommunen?

STANLEY Security var igår även medarrangör av Säkerhetsbranschens seminarium om egna lokala larmcentraler kontra inhyrda tjänster från privata aktörer bland svenska kommuner. Panelen bestod av Björn Eriksson, ordförande för Säkerhetsbranschen, Jan Wisén, biträdande avdelningschef på MSB, Tom Vetterlein från Säkerhetsbranschen, Angelo Skog, utredare på Konkurrensverket, Leif Jonsson, driftchef på Södertörns brandförsvarsförbund, och Dan Hovskär, vice ordförande för Räddningsnämnden i Falköpings kommun. Hasse Aro ledde diskussionen.

Hasse Aro inledde med att sammanfatta problematiken ur en kostnadssynpunkt såväl som ur ett konkurrensperspektiv.

Björn Eriksson, ordförande för Säkerhetsbranschen, menade att villkoren mellan kommunala och privata aktörer inom branschen blir ojämna då privata säkerhetsföretag lyder under andra, hårdare, regler än de kommuner som valt att upprätta sin egen larmcentral. Vidare höll han inte med om resonemanget att ökad tillsyn skulle vara en garant för sjysta villkor mellan privata och kommunala aktörer, då det även blir en resursfråga.

Tom Vetterlein, Säkerhetsbranschen, spann vidare på Björn Erikssons resonemang och menade att konkurrensförhållandet är ojämnt då privata säkerhetsföretag hela tiden måste förhålla sig till bevakningslagen, medan kommuner endast behöver förhålla sig till eventuella frivilligt antagna regelverk. Han menade att bevakningslagen, Länsstyrelsernas krav och krav på certifiering gör privata aktörer mer tillförlitliga men samtidigt att det innebär en stor kostnad som inte förväntas av kommuner. Därför ansåg han att hela marknaden behöver bli betydligt mer reglerad för samtliga parter. Han menade även att det ur säkerhets-, ekonomisk och teknisk synpunkt inte är försvarbart för kommuner att upprätta egna larmcentraler med skattefinansierade medel.

Dan Hovskär, vice ordförande för Räddningsnämnden i Falköpings kommun, menade att en intern larmcentral både är ekonomiskt och organisatoriskt försvarbar då den bidrar till en samordning av samtliga resurser, förberedande och reaktiva, vilket är effektivt och stärker den egna organisationen. Han menade att interna larmcentraler gör det möjligt för kommunen att vara med i hela kedjan och således kunna vara med och jobba förebyggande i ett tidigare skede. Han menade vidare att de privata aktörer som han tittat på inte erbjuder tillräckligt utvecklade system för att vara anpassade till Falköpings kommuns förutsättningar, och att de således inte skulle vara det bästa alternativet att använda skattepengarna på.

Leif Jonsson, driftchef på Södertörns brandförsvarsförbund, inledde med att hålla med om de farhågor som finns kring ojämlika villkor mellan privata och kommunala aktörer inom branschen. För att minimera detta har de inom hans organisation certifierat sig själva och således ställt de krav som han anser är rimliga. Han instämde även med Dan Hovskär om att interna larmcentraler bidrar till samordning av resurser och beredskap vilket är utvecklande för organisationen.

Jan Wisén, biträdande avdelningschef på MSB, menade att det borde finnas ett monopol kring blåljustjänster för att säkra kvaliteten. I dagsläget finns det en obalans även mellan kommuner, där en del är certifierade medan andra har lägre kvalitet kring sina larmtjänster.

Angelo Skog, utredare på Konkurrensverket, berättade att de fått många signaler om larmtjänster. Han menade att det inte var kompetensenligt för kommuner att bedriva extern säljverksamhet. På grund av detta har många kommuner fått göra självrättelser på uppmaning av Konkurrensverket.

Därefter kom diskussionen att handla om huruvida kommuners interna larmcentraler ägnar sig åt verksamhet som även sträcker sig utanför den egna organisationen, och således skapar ännu en konkurrensaspekt till last för privata aktörer inom branschen.

Dan Hovskär, vice ordförande för Räddningsnämnden i Falköpings kommun, och Leif Jonsson, driftchef på Södertörns brandförsvarsförbund, ansåg bägge att det är svårt att dra en gräns för vad som ska anses gälla den egna organisationen och inte, men att ingen av dem erbjuder tjänster utanför det kommunala.

Tom Vetterlein, Säkerhetsbranschen, menade i sin tur att det finns exempel på att sådant som egentligen borde upphandlas inte sällan delas gemensamt mellan kommuner, trots att dessa kanske inte har något samarbete sedan innan. Därför ansåg han att ett politiskt beslut skulle vara mer effektivt än kvalitativa tillsynsåtgärder för att skapa en jämn konkurrens på marknaden. På grund av denna skeva konkurrensbild finns det idag en geografisk ojämnhet vilket får till följd att invånare i olika delar av landet inte tillgång till samma kvalitet på larmtjänster. Här kan de privata aktörerna vara en lösning på problemet.

Slutligen kom en fråga från publiken om hur finansieringen av teknik- och kompetensutveckling ser ut inom kommuner som har egna larmcentraler. Här uppstod en meningsskiljaktighet mellan de privata och kommunala paneldebattörerna. Medan Tom Vetterlein menade att kompetensen redan finns inom de privata organisationerna ansåg Leif Jonsson att kommunerna tvingas betala för dessa utvecklingspunkter oavsett om de har larmcentralen internt eller externt.