Privatpersoner nyckeln till en hållbar framtid. Fler incitament och mindre byråkrati behövs för att uppmuntra delande. Det behövs fler morötter och färre piskor. Och det behövs fort.

Hållbarhet, sharing economy (delningsekonomi), och minskade koldioxidutsläpp är några ämnen som diskuteras flitigt just nu. Samtidigt, eller kanske som en konsekvens av fullkomligt exploderar konceptet bilpool världen över, så även i Sverige.

En bil används bara i genomsnitt en timme per dygn, och står still resterande 23 timmar. Det är inte konstigt att bilpooler blivit en stor framgång. De tyngsta argumenten för bilpooler är privatekonomiska och miljömässiga skäl. Att det dessutom ger ringar på vattnet ur ett infrastrukturellt perspektiv är också viktigt. Bakom bilpoolsföretagen står ofta biltillverkare och det är beundransvärt att de väljer att satsa på miljömedvetna och samhällsekonomiska alternativ jämsides sin ordinarie bilförsäljning. Det sägs att en bilpoolsbil ersätter fem vanliga bilar. Och det är säkert sant, någonstans, men i Sverige? Används verkligen bilarna i den omfattningen, eller rör det sig om ännu fler bilar som står still?

Ca 1 miljon bilar hade inte behövt rulla alls på vägarna.

Nyckeln till att få bildelning att slå igenom är att göra som Uber, att låta privatpersoner ta över. Som det ser ut idag köper bilpoolsföretagen in egna bilar, fler bilar som rullar på vägarna.

Tittar vi närmre på hur det ser ut med bilar idag kan vi konstatera följande: I Sverige finns det 4,6 miljoner registrerade bilar, det motsvarar 471 bilar per 1 000 invånare. Det genomsnittliga hushållet består av två personer. Det betyder att det nära nog går en bil per hushåll. Årskostnaden att äga en ny Volvo V70 uppgår till 80 000 kr (vid en körsträcka på 1 500 mil/år). I detta räknas kostnader för inköp och lån, försäkring, värdeminskning, bilservice etc in. Om en bil tar upp 10 m2 skulle det alltså innebära att alla Sveriges bilar tog upp 46 miljoner m2. Det motsvarar 6 450 fotbollsplaner. Föreställ dig vad som kunde ha gjorts med den platsen istället.

Fundera också på alla intressen som finns i nyförsäljning av bilar. Biltillverkare, banker, försäkringsbolag, bilverkstäder, listan kan göras lång. Kan det till och med vara så att det finns motstånd till en bredare bildelning? Flertalet bilpoolsföretag är uppbundna i avtal med biltillverkare. Vi behöver oberoende aktörer.

Det är dags att ta hjälp av dig och mig, det vill säga oss privatpersoner

Hur kommer det sig att ingen har tagit fram en lösning där privatpersoner på ett enkelt sätt kan dela med sig av sin egen bil, eller att dela på någon annans? Kan det vara så att de initiativ som tycks vara så behjärtansvärda egentligen är ett sätt för företagen att marknadsföra sig själva och öka sin nyförsäljning ännu mer?

Det naturligt att dela. Vi delar på böcker på biblioteket, träningsredskap på gymmet, kollektivtrafiken, kompetent personal inom sjukvården, biosalongen när vi går på bio. Listan kan göras hur lång som helst.

Plocka fram morötterna

För att delandet ska få verklig fart behövs incitament. Det är lätt att säga ”vi vill höja bränsleskatten” men det hjälper inte dem som redan är beroende av bil och inte har några alternativ. Inför istället inköpsrabatt för de som är villiga att köpa bil och öppna upp den för delning och skattelättnader vid utlånande av bilen. Att hyra ut sin bostad är lätt, och där finns ett tydligt regelverk kring vinster, skatter och avdrag. Men bilar? Att hyra ut en bil idag är förknippat med stor byråkrati. Den behöver lättas upp. Vidare incitament skulle kunna vara reducerade parkeringsavgifter, tillåtelse att köra i bussfiler och mer attraktiva parkeringsplatser likt de för elbilar. Om det dessutom rör sig om samåkning borde trängselskatter och vägavgifter också ses över.

Kanske är det dags att gå ut till den stora massan och ställa frågorna: Vad skulle göra att du valde att dela med dig av din bil? och Vad skulle få dig att vilja dela på någon annans bil? Två enkla frågor som säkerligen kommer att ge många tankar kring lämpliga incitament för att ta bildelningen till nästa nivå.

Hur kommer det sig att tekniken inte finns?

Tänk om det hade funnits ett säkert sätt att dela bil med andra. Tänk om tekniken hade varit superenkel att få in i bilarna eller till och med varit förinstallerad. Tänk om allt hade kunnat skötas helt genom en mobiltelefon. Hade det inte varit enkelt? Vi har svårt att föreställa oss att mobiltelefontillverkarna skulle ha något emot att lägga in en förinstallerad app. Varför är den här tekniken inte etablerad än? Problemet är inte att den inte finns. Det finns redan företag som i efterhand installerar tekniken som krävs för ett enkelt bildelande. Det blir ofta dyrt. Onödigt dyrt.

Den här tekniska och smarta lösningen finns. Den går att installera den i alla bilar, oavsett modell. En fråga som bör ställas är därför än en gång, varför är den inte förinstallerad? Hur kan det komma sig att biltillverkarna inte redan har lagt till den när kostnaden bara är 200 kr. Var finns viljan? Det finns ingen anledning för kommersiella bilpooler, biluthyrningsföretag, företag, kommuner och landsting att köpa in nya bilar. Den självklara, mest kostnadseffektiva lösningen borde väl ändå vara att nyttja de bilar som finns redan idag.

Det är dags att göra en satsning på miljön

Bilkörning är en stor orsak till koldioxidutsläpp, något som ligger högt upp på politikernas och transportstyrelsernas agenda att få ner. En genomsnittlig bil släpper ut 163g koldioxid/km. Undersökningar visar på att en bilpoolsbil motsvarar fem vanliga och att varje bilpoolsbil minskar utsläppen med hela sju ton per år.

Politikerna uppmanar till miljömedvetenhet och att miljö- och klimatsmara alternativ ska främjas. Men var är alternativen? Och var är handlingskraften. Är det inte så att det ibland behövs lite fantasi för att komma upp med alternativa lösningar. Mål som kan tyckas vara orimliga kan också inspirera. Vi menar att det är en bra start att använda oss av de resurser vi redan har, istället för att hela tiden använda oss av nya. Ett av alternativen ser vi som självklart. För ut bildelandet till privatpersonerna. Det är först då det kommer slå igenom ordentligt. Det behövs fler incitament och mindre byråkrati för att uppmuntra till delande. Och det behövs nu.

Bollen ligger hos politikerna både på kommunal och riksnivå.

Väl mött
Peter Wärme