Sverige bör bidra mer till internationellt klimatsamarbete

Sverige bör bidra till att skapa förutsättningar för effektivt stöd till större utsläppsminskningar i de länder där utsläppen växer snabbast. Det är en slutsats i rapporten "Flexibla mekanismer i det internationella klimatsamarbetet, 2015 till 2030 och framåt" där Energimyndigheten på regeringens uppdrag analyserar hur FN:s klimatsamarbete kan utvecklas.

Inom det internationella klimatsamarbetet används frivilliga verktyg som innebär att länder kan få internationellt erkännande för utsläppsminskningar eller andra klimatnyttor, oberoende av var dessa ägt rum. De ingår i FN:s klimatkonvention och kallas flexibla mekanismer

– Nu behöver de flexibla mekanismerna utvecklas vidare för att kunna ge stöd åt ännu större utsläppsminskningar i utvecklingsländerna. Vi menar att Sverige kan bidra till denna utveckling, säger Kenneth Möllersten, projektledare för regeringsuppdraget på Energimyndigheten.

Bredare ansats behövs

I rapporten ger Energimyndigheten förslag på hur dessa flexibla mekanismer kan utvecklas och kompletteras, samt hur Sverige, i samverkan med andra engagerade länder, kan bidra.

De flexibla mekanismer som finns idag är utformade så att de kan påverka investeringar i klimatvänlig riktning för enskilda projekt eller mindre program.

– Mekanismernas ansats behöver breddas från enskilda projekt så att internationella klimatinsatser kan omfatta hela sektorer i utvecklingsländer. Det behövs för att de ska kunna motverka att länder med snabbt växande utsläpp låser in sig långvarigt i tekniker med höga utsläpp, som storskalig utbyggnad av kolkraft, säger Kenneth Möllersten.

– Detta kräver en fortsatt utveckling av de metoder som finns för att beräkna hur stora utsläppsminskningar som insatserna resulterar i. Därför trycker vi på vikten av att Sverige medverkar i internationella pilotprojekt, säger han.

Utsläppen fortsätter att öka

De globala utsläppen fortsätter att öka, trots att höginkomstländerna minskar sina utsläpp, vilket främst beror på dramatiska utsläppsökningar i tillväxtekonomier inom gruppen medelinkomstländer. Om ökningen av den globala medeltemperaturen ska kunna begränsas till två grader måste de globala utsläppen vända nedåt före 2030 och detta förutsätter snabba åtgärder i både i-länder och u-länder. Och för åtgärder i u-länder kommer det att krävas stöd från de rikare länderna.

Användningen av flexibla mekanismer under Kyotoprotokollet har exempelvis lett till omfattande investeringar i förnybar energi i utvecklingsländer, som inte hade kunnat genomföras utan detta stöd. Klimatsmart teknik har spritts till nya marknader. Mekanismerna gör det även möjligt att minska utsläppen mer eftersom de ger tillgång till fler åtgärder med låg kostnad.

Ledande sedan 90-talet

Sverige har sedan slutet av 1990-talet varit ledande inom utvecklingen av de flexibla mekanismerna för internationell utsläppshandel och klimatfinansiering.

- Energimyndigheten ger förslag på hur Sverige kan fortsätta att bidra till mekanismernas utveckling och till bättre förutsättningar för framsteg i FN-förhandlingarna, säger Ola Hansen, chef för Enheten för internationella klimatinsatser.

Energimyndighetens arbete med CDM

Energimyndigheten har rollen som regeringens expertmyndighet för att utveckla de flexibla mekanismerna. Energimyndigheten ansvarar också för Sveriges program för internationella klimatinsatser, som ger stöd åt över 80 internationella klimatprojekt som utvecklats främst inom Kyotoprotokollets "Clean Development Mechanism" (CDM). Programmet deltar också i ett antal multilaterala fonder och andra samarbeten där engagerade länder samverkar för att utveckla mekanismerna vidare.

Ladda ner rapporten här.

Kenneth Möllersten, projektledare 016-544 20 94
Ola Hansén, enhetschef 016-544 22 12
Presskontakt 016-544 20 36