Nörden, årets besökare på Grenna Museum - Polarcenter

Varje år besöker cirka 40 000 personer Grenna Museum för att bland annat tränga sig in i historien om S. A. Andrées polarexpedition som gick av stapeln år 1897. Redan då väckte expeditionen internationell uppmärksamhet och omvärlden följde med stor iver det äventyr som stundade de tre expeditionsmedlemmarna när de i en vätgasballong skulle ge sig av mot Nordpolen. I media bevakades expeditionen ingående, såväl i Sverige som utomlands och vid avfärden fanns många journalister på plats på Spetsbergen. För allmänhetens nöje tillverkades alla möjliga souvenirer och minnesnäsdukar - allt från brädspel där deltagarna kunde tävla om att ta sig till Nordpolen, till tobakspipor i form av Andrées huvud.

Idag, 120 år senare, är intresset inte mindre för Andréexpeditionen. Tvärtom har vi under sommaren lagt märke till en allt mer framträdande sida hos våra besökare. De kommer intresserade och pålästa, många med specialintressen och frågor som utmanar även de mest kunniga på museet. Vad heter tillverkaren av Andrées kängor? Var finns den lilla handmålade bilden som Strindbergs fästmö gav honom innan avresan?

Dessa kunniga besökare kan generellt delas in i två olika grupper och vi på Grenna museum skulle vilja dela med oss av våra möten med dessa två. Den första gruppen anländer väldigt insatta i expeditionen. De har förkovrat sig, med början i Bea Uusmas briljanta bok och de följer hennes teorier och tankar med stor aptit. Därefter har de fortsatt att läsa på sig, de har djupdykt i radiodokumentärer och har länge och väl funderat över expeditionsmedlemmarnas öde. Till oss kommer de med en brinnande iver efter att få se förmålen som hittades på Vitön 1930 och på så vis få komma Andrée, Strindberg och Fraenkel ännu närmare. De köper Strindbergs egna fotografier från isvandringen för att arrangera i prydliga fotoväggar i sina vardagsrum, studerar noggrant museibutikens hylla med antikvariatslitteratur och suktar efter att få se söndersargade långkalsonger som kan vara en viktig ledtråd i hur expeditionsmedlemmarna omkom (långkalsongerna dyker upp i museets nya basutställning del II som öppnar i maj 2018!).

Den andra gruppen består av dem som på ett eller annat vis är släkt med människor kopplade till Andréexpeditionen. Vi har under sommaren 2017 träffat en släkting i direkt nedstigandeled till Nils Ekholm, som hoppade av expeditionen efter deras första försök 1896, en som var släkt till mannen som tillverkade Andrées kälke här i Gränna och någon som eventuellt har en mormor vars moster, eller möjligen mormor, på något vis är släkt med Strindberg! De har frågor kopplade till sina släktingar och vill gärna se föremål kopplade till just dessa personer. Dessutom har många med sig egna bilder och texter från familjens gömmor för att dela med sig av till oss!

Annars har sommaren som vanligt bjudit på skolbarn på klassutflykt, pensionärer som besöker museet igen för första gången på flera decennier, utländska turister som aldrig har hört talas om Andrée och semesterstressade föräldrar som vill fly undan sommarsveriges regn tillsammans med sina, av polkagrisar, sockerhöga barn. Det har alltså varit en rolig blandning mellan Andréexpeditions-noviser och självupplärda experter som gått in genom våra dörrar den här sommaren!

En sak står dock klart – Andréexpeditionen fascinerar folk lika mycket idag som det gjorde för 120 år sedan. Det skrivs och läses böcker, spekuleras kring medlemmarnas öde och många vill komma för att med egna ögon få se de saker som finns kvar efter expeditionen. Fortfarande vill människor köpa souvenirer och minnessaker – sakerna ser bara lite annorlunda ut idag! Nu, precis som då, är dock det viktigaste att få komma expeditionen och dess medlemmar lite närmare!

Malin Josefsson, en av årets sommarpersonal på Grenna Museum.