Gå direkt till innehåll
Säkerhet på kommunnivån – några tankar från Tryggare Sverige

Blogginlägg -

Säkerhet på kommunnivån – några tankar från Tryggare Sverige

Off SÄK, alltså föreningen för säkerhet och trygghetsarbete i offentlig sektor, har just genomfört sitt höstmöte, denna gång i Bromma. Föreningen består av kommunala säkerhetschefer och säkerhetshandläggare m.fl. yrkeskategorier som ansvarar för det dagliga säkerhetsarbetet i landets kommuner (www.offsak.se). Stiftelsen Tryggare Sverige var inbjuden att föreläsa under rubriken ”Kommunerna och brottsbekämpningen; vad kommer den framtida polisen att klara av och vad måste vi göra själva?”.

Detta dokument innehåller en sammanfattning av detta föredrag. Vi bifogar även den PP-presentation som användes vid föreläsningen (http://www.mynewsdesk.com/se/stiftelsen-tryggare-sverige/documents/trygghet-i-kommunerna-30595).

Stiftelsen Tryggare Sverige gör ungefär följande problematisering och bedömning av den aktuella situationen vad gäller säkerheten på kommunnivå:

  • Det har varit mer eller mindre svårt att utveckla det lokala brottsförebyggande arbetet i kommunerna (ytterst handlar det om att kommunerna tappade sina poliser vid förstatligandet 1965 och har därefter inte haft något egentligt ansvar eller intresse för brottsbekämpningen utan med varm hand överlåtit denna på polisen).
  • Det har också varit svårt att utveckla lokalt polisarbete i vårt land (ytterst just som en följd av förstatligandet); frågan blir därför vad som i praktiken kommer ut lokalt av den centraliserade organisationsmodell modell som just nu förbereds av den s.k. Polisamordningen.
  • Dessa svårigheter kompliceras av att "gärningsmannaperspektivet" är cementerat i vårt land sen länge, att polisorganisationer hamnar i ekonomiska svårigheter, att hotbrotten ökar, att den organiserade brottsligheten breder ut sig, att korruptionen drabbar kommunerna, att endast delar av den anmälda brottsligheten blir utredd, att de som drabbas av brott/brottsoffren har svårt att få hjälp och stöd m.m.

Men trots den dystra bilden går det att se ljus i tunneln (men det kräver mod):

  • Kommunerna måste förstå att man själva sitter på lösningen. Det är dags att på allvar utveckla det lokala brottsförebyggande arbetet, främst genom att använda den situationella brottspreventionen (alltså hur kan man reducera tillfällena att begår brott, reducera vinsterna av brott, försvåra möjligheterna att bortförklara brottslig verksamhet m.m.).
  • Kommunerna måste själva bättre ta ansvar för hela "preventionspuzzlet"; vad måste kommunens olika delar göra (i skolorna, för de som drabbas av brott m.fl.), vad kan räddningstjänsten bidra med, vad kan säkerhetsbolagen/bevakningsbolagen göra, vad kan den ideella sektorn/civilsamhället tillföra, vad kan frivården göra, kollektivtrafiken, de kommunala bostadbolagen m.fl. samt vilka moderna tekniklösningar kan underlätta etc. etc.
  • Kommunerna måste inför polisreformeringen utveckla sin egen beställarkompetens beträffande de polistjänster som är helt nödvändiga för att klara av säkerheten för kommuninnevånarna (vilken brottsstatistik behöver kommunen och kommuninnevånarna ha omedelbar tillgång till, vilka brott kommer polisen att utreda och vad gör vi med resten, vilka brottsdrabbade kommer polisen att hantera och vad gör vi med resten, när kommer det att finnas poliser i yttre tjänst och vad gör vi under resten av tiden, vilka hotade personer kommer polisen att skydda och vad gör vi med resten samt hur kommer polisen att arbeta mot den organiserade brottsligheten och hur ska kommunen komplettera det arbetet, etc.).

Tiden är över då polisen ensamma kan lösa problemen
Att tiden är över när vi trodde att polisen ensam kunde ansvara för dessa frågor beskrevs redan i ”Alla vårt ansvar” från 1996. Att vi trodde att vi inte behövde bry oss om vad som skrevs däri blir nu snart 20 år senare allt mer uppenbart när skottlossningar är legio, bilar brinner och uttrycket ”social oro” blivit mer och mer accepterat. Motsvarande utveckling sker över hela Väst-världen. När Stiftelsen Tryggare Sverige var på studieresa i Holland förra månaden gav det holländska Justitiedepartementet följande sammanfattning beträffande hur en modern brottsbekämpning måste organiseras och verka: ”In short: an integrated rational multi agency approach (police, local authorities, business, government) using focused and situational crime prevention technologies”.

Eftersom vårt land är ett av världens bästa länder att bo i så har dessa frågor om säkerhet till liv och lem och om kommuninnevånarnas känsla av trygghet alltid tagits för givna trots att vi kunnat se orostecken under lång tid. Förtroendet för polisen är också som tur är fortsatt mycket högt trots att polisorganisationen under lång tid brottats med svårigheter att upprätthålla effektiviteten. Av SOM-institutets forskning har vi dock förstått att dessa höga förtroendesiffror antagligen mer kan vara en effekt av att Sverige är en välfärdsstat, än att polisen själv förtjänat siffrorna genom professionellt polisarbete.

Därför kommer det bli viktigt att följa om den senaste tidens negativa händelser, särskilt det s.k. facebook-upproret, kommer att ge annat än det sedvanliga hacket i förtroendekurvan. Om förtroendet för polisen skulle påverkas på allvar blir det ännu viktigare för kommunerna att inte sitta overksamma.

Kommunerna måste själva ta ansvar
Tiden kommer därför allt närmare, enligt vår uppfattning, när kommunerna på allvar själva måste ta tag i brottsbekämpningen och därigenom till del faktiskt också avlasta den statliga polisen. Detta borde redan gjorts som en del av den förra polisreformeringen på 1990-talet (”närpolisreformen”) men det torde bli än mer aktuellt som ett komplement till den nuvarande reformeringen (som ska presentera en helt ny polisorganisation inom bara ett drygt år).

Vi vet också av erfarenhet att en sådan ny organisation tar i vart fall fem år innan den har ”kommit ifatt” det tapp som själva omorganiseringsfasen medför just nu (t.ex. svårigheterna att få effekt av de 3 000 nya poliserna). Kommunerna borde därför egentligen starta sitt eget utvecklingsarbete inom brottsbekämpningen i princip omedelbart. Den minskande effektivitet som polisreformeringen redan nu medför måste enligt Stiftelsen Tryggare Sveriges uppfattning kompenseras av kommunerna själva, främst genom att man utvecklar och tillämpar den situationella brottspreventionen, över hela ytan.

Ämnen

Kontakter

Magnus Lindgren

Magnus Lindgren

Presskontakt Generalsekreterare 08-29 20 00
Ellen Aghed Luterkort

Ellen Aghed Luterkort

Presskontakt Kommunikatör 08-292000

Stiftelsen Tryggare Sverige är en oberoende tankesmedja inom trygghetsområdet

Under de senaste decennierna har brottsligheten blivit ett allt större samhällsproblem i Sverige. För att försöka bryta denna negativa utveckling bildades år 2008 Stiftelsen Tryggare Sverige. Syftet är att förbättra hjälpen till brottsdrabbade och att främja utvecklingen inom det brottsförebyggande området. Visionen är att Sverige ska vara ett av världens bästa länder att bo, vistas och verka i.

Stiftelsen Tryggare Sverige
Carl-Gustaf Lindstedts gata 3
112 69 Stockholm
Sverige