Krisen inom polisen - stort behov av nya idéer för att minska brottsligheten

Polisen pressas nu av tuffa utmaningar i form av kriminella gäng, ökat terrorhot, stora migrationsströmmar och, inte minst, en organisation i kris. Nu behövs nya idéer, nya lösningar och nya samverkansformer för att minska brottsligheten och öka tryggheten.

För drygt fyra år sedan presenterade Polisorganisationskommittén sitt förslag till en ny och centraliserad polisorganisation. Den oberoende tankesmedjan Stiftelsen Tryggare Sverige var en av få samhällsaktörer som var kritiska till förslaget. Sedan beslutet väl togs har vi varit lojala, trots att vi tidigt såg en utveckling som gick åt fel riktning. Det gäller bland annat beträffande det faktum att många kvantitativa resultatkrav tagits bort, med konsekvensen att produktiviteten minskat. Mot bakgrund av nya utmaningar i form av kriminella gängbildningar, ökat terrorhot, stora migrationsströmmar och, inte minst, en polisorganisation i kris med de minst erfarna polischeferna och den yngsta poliskåren någonsin kan vi inte längre tyst se på. Nu krävs nya idéer, nya lösningar och nya samverkansformer för att minska brottsligheten och öka tryggheten.

Under de senaste åren har samhällsdebatten om frågor som rör brott och trygghet blivit allt mer polariserad. Dysterkvistarna hävdar att det blir värre dag för dag, medan naivisterna menar att brottsligheten aldrig tidigare varit så låg och att tryggheten ökar i hela Sverige. Vem ska man egentligen tro på? Det enkla svaret är att sanningen ligger någonstans mitt emellan dessa starkt ideologiserade ståndpunkter.

Även om tryggheten ökar i vissa av Sveriges 290 kommuner så visar en analys av brottslighetens utveckling på en grövre och mer organiserad brottslighet som fått allt starkare fäste på många platser. Det är därför inte förvånande att brott som narkotikahandel, utpressning och människohandel ökar. Detsamma gäller övergrepp i rättssak, olaga hot och bedrägerier.

Till detta kommer en allvarlig situation i flera förortsområden där kriminella gäng har fyllt det maktvakuum som uppstått då polisen inte varit tillräckligt lokalt närvarande och då kommunerna själva saknat förmågan att bedriva ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete, vilket krävs för att hantera situationen.

Det finns också en tendens till att politiker, tjänstemän, fastighetsbolag, polisen m.fl. aktörer inte vågar ta tag i de verkliga problemen som finns i vissa av våra förortsområden med öppen droghandel, kriminella gäng, påtaglig otrygghet, bilbränder, upplopp och en miljö där kvinnor kontrolleras i det offentliga rummet.

Polisen vill inte provocera, utan backar. Ordningsvakterna, som i värsta fall har rekryterats lokalt, vill vara kompisar. Fältassistenterna vill vara kompisar. Ingen vill ringa föräldrar. Ingen vill anmäla. Ingen vågar utmana. Istället blir det lätt symbolåtgärder i form av kampanjer, fritidsgårdar och därmed ett signalvärde där det framstår som att ”ingen bryr sig”.

Ett stort problem är också att det till följd av den polariserade och ideologiserade debatten frodas en rad myter, missuppfattningar och vanföreställningar när det gäller brott och otrygghet. Många tror exempelvis att brottsligheten bara flyttar om man gör insatser på en brottsbelastad plats. Därför tycker man att det inte är någon idé att göra något eftersom de kriminella bara byter plats för sin verksamhet. Det innebär att myterna i många fall blir till ett hinder som medför att det som kan göras för att minska brottsligheten och öka tryggheten inte blir gjort.

Sammantaget innebär detta att Sverige står inför stora utmaningar under de kommande åren där det krävs nya idéer, nya lösningar och nya samverkansformer för att komma till rätta med problemen.

För att bryta denna negativa utveckling finns åtminstone fyra grundläggande förutsättningarna som måste uppfyllas.

Säkerställ att det finns en lokal polis
En absolut förutsättning för att minska brottsligheten och öka tryggheten är att det finns en lokalt närvarande polis. Enligt våra beräkningar krävs en kvalificerad och lokalt förankrad polissamordnare per 5 000 kommuninvånare för att polisen ska ha förmåga att fullgöra sitt brottsförebyggande uppdrag. Den satsningen kräver alltså sammanlagt cirka 2 000 polistjänster av landets idag cirka 20 000. För en kommun av Sollentunas storlek om ca 70 000 invånare krävs alltså 14 poliser med uppgift att känna och att vara kända av invånarna.

Lagstifta om kommunernas ansvar att förebygga brott
All brottslighet är lokal och sker alltid i en eller flera kommuner. Det är därför viktigt att kommunerna får ett lagstadgat ansvar att förebygga brott. Ett sådant tvingande krav är helt nödvändigt för att kunna professionalisera det brottsförebyggande arbetet och säkerställa att kommunerna har den förmåga som krävs inom detta viktiga område.

Fokusera på de tillfälligheter som gärningspersoner utnyttjar för att begå brott
Under många år har det brottsförebyggande arbetet varit alltför fokuserat till gärningspersonerna och inte tillräckligt uppmärksammat betydelsen av de tillfälligheter som gärningspersoner utnyttjar för att begå brott. Vi har därför bara arbetat med halva problemet. Brott är ett resultat av interaktionen mellan motiverade förövare och de tillfälligheter som finns för att begå brott. Det brottsförebyggande arbetet måste därför i större utsträckning vara fokuserat till så kallad situationell brottsprevention. Det handlar om att med hjälp av åtgärder i situationen öka risken att åka fast, reducera vinsten och göra det svårare att utföra brotten. Det kan handla om att öka den formella och informella sociala kontrollen, t.ex. genom fler poliser i utsatta områden och åtgärder i den fysiska miljön. Andra exempel är olika tekniska lösningar för att göra stöldbegärliga objekt mindre tillgängliga och attraktiva, t.ex. genom lås, larm, kameror och DNA-märkning.

Involvera näringslivet i det brottsförebyggande arbetet
För stor vikt har också lagts på rättsväsendets roll i det brottsförebyggande arbetet när det ofta är helt andra aktörer som t.ex. bostadsföretag som har större förutsättningar att minska brottsligheten i samhället. Det finns en uppfattning, inte minst inom polisen, att man är den enda myndigheten som ska förebygga brott. De senaste årens diskussioner om samverkan polis och kommun har varit ett steg i rätt riktning, men räcker inte. För att överhuvudtaget nå framgång krävs nu att samverkan utvecklas ytterligare till att också omfatta näringsliv och civilsamhälle. Det gäller särskilt arbetet med att ta fram nya tekniska lösningar för att minska brottsligheten, allt för att avlasta polisen.

Avslutningsvis är det vår absoluta övertygelse att det med hjälp av nya idéer, nya lösningar och nya samverkansformer går att minska brottsligheten och öka tryggheten.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare
Stiftelsen Tryggare Sverige