Manipulerade siffror inom polisen riskerar att påverka förtroendet för rättsstaten

Uppgifterna i Dagens Nyheter om att polisen i Malmö under flera års tid systematiskt manipulerat brottsstatistiken genom att "omdefiniera" och "nedgradera" vissa brott riskerar att allvarligt påverka förtroendet för rättsstaten, skriver Magnus Lindgren, Tryggare Sverige.

I dag rapporterar Dagens Nyheter om att polisen i Malmö under flera års tid systematiskt manipulerat brottsstatistiken genom att "omdefiniera" och "nedgradera" anmälningar om t.ex. misshandel i nära relation till den i sammanhanget mindre allvarliga rubriceringen ofredande. Orsaken skulle kunna vara att det då är lättare för polisen att skriva av anmälan eftersom åklagaren som regel är förundersökningsledare vid brott i nära relation medan polisen, sedan en tid, har fått utökade möjligheter att själva skriva av vissa andra brott, som t.ex. ofredande.

Detta föranleder frågan om vem eller vilka som egentligen får sina brott utredda i Sverige. Svaret är att ingen vet! Just denna fråga har under de senaste åren blivit ännu allvarligare då den organiserade brottsligheten vuxit sig starkare i Sverige samtidigt som polisen fått utökade möjligheter att själva skriva av brott, något som tidigare varit förbehållet åklagarna. Dessutom har det politiska inflytandet inom polisen försvagats i och med att de lokala polisstyrelserna försvunnit. Allt detta har skett utan någon som helst debatt! Steget till att enskilda poliser och civilanställda, medvetet eller omedvetet, ska börja välja vilka utredningar som läggs ned är därför inte särskilt långt.

Redan när Alliansregeringen år 2011 presenterade propositionen Ändrade regler om förundersökningsledning och förundersökningsbegränsning (Prop. 2011/12:10) varnade vi för dessa negativa effekter, utan framgång.

I propositionen föreslogs att polisen skulle få långtgående möjligheter att ”skriva av” brottsmisstankar genom att själva använda sig av så kallad förundersökningsbegränsning. Det sistnämnda var tidigare förbehållet åklagarna men nu öppnades alltså denna möjlighet även för poliser. Enligt vår mening var detta något som ytterligare riskera att försämra läget beträffande att fler brottsanmälningar aldrig blir föremål för utredning.

Regeringens förslag gick igenom utan diskussioner. När ”vanligt folk” vill att fler brott ska utredas gav alltså regeringen istället polisen nya möjligheter att låta bli att utreda brott. Att detta skedde under rubriken ”Åtgärder för förbättrad brottsbekämpning” tar ju också nyspråket till nya höjder. Förändringen ska också bedömas mot bakgrunden att det numera finns betydligt fler poliser än tidigare; det hade väl därför varit mer klädsamt om det motsatta föreslagits, att alltså underlätta så att fler brott faktiskt blir utredda.

Det ska också noteras att f.d. justitieministern Thomas Bodström var negativ till att i högre grad låta polisen få göra förundersökningsbegränsningar (se boken Vanmakt s. 127). Bodström säger:

”polisen kan få leda enklare förundersökningar, men jag tycker fortfarande att åklagare ska fatta beslut om förundersökningsbegränsning. Polisen har inte den juridiska kompetensen för att göra dessa bedömningar”.

Bodström ser alltså problem i bristen på juridisk kompetens. Till detta ska läggas de mer jordnära polisadministrativa frågorna; hur enkelt kommer det bli för en polisiär förundersökningsledare att ”vägra” att fatta beslut om sådana begränsningar när hans eller hennes kolleger redan dignar under högar av outredda ”ärenden”. Motsatsvis, hur motiverade blir deras kollegor i yttre tjänst att rapportera alla misstankar om brott. Det är sannolikt just dessa problem vi ser exempel på i Malmö.

Vi menar att det är allvarligt att rättsstaten har öppnat upp för detta och satt enskilda poliser i svåra dilemman, där risken för otillåten påverkan dessutom ökar? Genom att ge polisen sådana befogenheter hamnar vi i en knepig situation i förhållande till den klassiska fördelningen mellan vad en polisorganisation ska göra och vad som är förbehållet den dömande delen. Poliser får, allt sedan den moderna polisens födelse på 1830-talet i London, aldrig komma in på den dömande delen av rättsskipningen.

Uppgifterna i Dagens Nyheter är, om de stämmer, mycket oroande och måste omedelbart utredas i grunden.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare