Sexualiteten formade identiteten

Sexualiteten fungerade som ett sammanhållande kitt och höll ihop den judiska gruppen i den medeltida samhället. Och det var en kontrollerad sexualitet som var tecken på fromhet. Motståndet mot sexuella förbindelser med dem som inte tillhörde gruppen var också utbrett.. Sexualiteten var alltså en viktig del av den judiska identiteten under medeltiden. Det visar teologen Lena Roos i sitt forskningsprojekt om judendomen under medeltiden.

I projekten Farliga förbindelser, som slutrapporterats till Riksbankens Jubileumsfond, har hon visat att sexualiteten under medeltiden var en viktig del av vad det innebar att vara jude i Europa. Goda och fromma judar kontrollerade sin sexualitet – kristna och konvertiter sågs därtill som sexuellt lössläppta. Det var dessutom oron för felaktiga och farliga, sexuella förbindelser med andra än judar som låg bakom regler om särskiljande kläder för judar. Ingen jude skulle som Lena Roos skriver i sin slutredovisning ”av misstag” inlåta sig i intima relationer med någon kristen.

Samtidigt var förbindelserna mellan kristna och judar utbredda och svåra att undvika. Det var till och med så att det kristna majoritetssamhället påverkade synen på sexualitet bland judar.

Kristna arbetade trots uttryckliga förbud om det i judiska hem som tjänare, vilket varken var tillåtet i den kanoniska rätten eller bland judar. De förra var rädda för att kristna skulle låta sig styras av judar, de senare oroade sig för att kristet tjänstefolk skulle påverka barnen menligt. Men även här fanns det menar Roos en rädsla för att de nära relationerna i hemmen skulle leda till sexuella relationer mellan de olika grupperna.

Sexualitet var helt enkelt ett viktigt medel för att definiera judiskhet.

Läs mer Lena Roos slutredovisning på RJ:s webbplats.

Lena Roos kan kontaktas via sin mail Lena.Roos@teol.lu.se