Hundra år sedan Isaak Hirsch dog - minnesstund 6 september

Den 6 september 1917 dog grosshandlaren och byggherren Isaak Hirsch, en av Stockholms då mest kända invånare. Genom sitt arbete bidrog han till Stockholms stora expansion från senare delen av 1800-talet till början på 1900-talet.

Aftonbladet utnämnde honom på 70-årsdagen 1913 till ”hela Stockholms Isaak Hirsch”. Enligt Dagens Nyheter var Isaak en av få stockholmare som kunde omnämnas enbart med förnamn, alla visste ändå vem man talade om.

Han var filantrop och känd för att vara generös mot fattiga och lidande människor i Stockholm. Han delade ofta ut allmosor till fattiga barn utanför hemmet på Strandvägen.

Stiftelsen Isaak Hirschs Minne kommer att uppmärksamma dödsdagen den 6 september med en minnesstund vid Isaak Hirschs grav, som är belägen på den Judiska begravningsplatsen i Solna.

Samling klockan 10.30 vid entrén till begravningsplatsen. Styrelsemedlemmar med ordförande Olle Wästberg i spetsen deltar. Också en släkting i rakt nedstigande led närvarar.

”Döden kom närmast som en befriare för Isaak Hirsch, då han sedan flera år led av svår diabetes, vilket hade lett till kallbrand och amputation av benen. Han var också på god väg att bli blind.
De lidandes vän fick själva erfara vad lidande innebär.” Tidskriften Hvar 8 Dag, 16 sep 1917.

Isaak Hirsch uppförde en rad byggnader för bostäder, kontor och butiker, han medverkade i tillkomsten av spårvägs- och järnvägsbolag samt i etableringen av restauranger, hotell och teatrar.

Bland annat uppförde han Oscarsteatern och hus vid Strandvägen, Norrmalmstorg och Mariaberget och han deltog i exploateringen av Aspudden, Djursholm, Nynäshamn och Saltsjöbaden.

I sin nyutkomna bok om Isaak Hirsch berättar författaren Anders Johnson också om judarnas betydelse för Stockholm.
”Eftersom Isaak tillhörde en av de första judiska släkter som invandrade till Sverige, och som genom ingifte dessutom var förbunden med många andra judiska släkter – bland andra Bonnier, Lamm, Rubenson och Schück – ger skildringen av honom och hans släkt också en bild av judarnas betydelse för Stockholms utveckling.”