Jaruwan Persson Bunpuckdee, månadens stockholmare i september, belönad för sin empati

Hon personifierar egenskaper som värme och medkänsla mer än de flesta och blev nyligen utsedd till Årets undersköterska för den professionella omtanke och kärlek hon visar de boende på Guldbröllopshemmet på Södermalm. Jaruwan Persson Bunpuckdee, månadens stockholmare i september 2009,stortrivs med sitt arbete inom demensvården - men hon drömmer om en fjärilsträdgård i Thailand.

- Jag känner mig stolt varje dag jag går till jobbet, säger hon. Jag lär mig så mycket av de gamla och deras livshistorier, och tiden går fort när man skrattar mycket tillsammans. Men vi gråter också tillsammans. Om någon är ledsen försöker jag sitta ner och hålla om henne en stund. Då får städningen och disken vänta.

- Det är viktigt att de dementa verkligen blir sedda även när de är ledsna, understryker Jaruwan Persson Bunpuckdee. Kommunikationen bygger inte så mycket på språket utan på fysisk och känslomässig kontakt. Om man gör "rätt" får man belöning med en gång, de blir glada och lugna. Om man däremot är stressad blir de boende oroliga.

För några veckor sedan var Jaruwan Persson Bunpuckdee i Borgholm på Öland och tog emot utmärkelsen Årets undersköterska. I motiveringen betonas hennes djupa empati och hennes engagemang i de boendes och deras anhörigas situation.

- Tårarna rann när jag tog emot priset och fick höra motiveringen. Jag blev så rörd och lycklig! Men jag har lätt för att förstå andra människor - kanske var det därför jag fick priset. Det kan också vara en fördel att jag har en annan kulturell bakgrund. I Thailand är vi lite mer öppna mot varandra och har generellt ett mjukare sätt som kanske lämpar sig för vårdande yrken.

- Möjligen har det med religionen att göra. Buddhismen betonar ju att man ska möta andra som man själv vill bli bemött och att man alltid ska lyfta fram det positiva hos sina medmänniskor, så att "den andre" blir sedd i varje möte.
 

Ville bli agronom
Jaruwan Persson Bunpuckdee har arbetat på Guldbröllopshemmets vård- och omsorgsboende vid Rosenlunds sjukhus sedan 1996.

- Jag trivs jättebra här. Huset är så vackert och vi gör väldigt mycket roligt tillsammans med de boende, bakar och sjunger - allt som får dem att känna gemenskap.

Vilket är det största ögonblicket i ditt yrkesliv?
- Efter ett missfall kom en av de boende fram och frågade varför jag var så ledsen. Det var så fint att hon såg det på mig! Jag hade inte berättat något, och inte ens mina närmaste vänner hade sett att jag mådde dåligt.

Jaruwan Persson Bunpuckdee höll på att utbilda sig till agronom i Bangkok när hon 1983 kom till Sverige som politisk flykting tillsammans med sina föräldrar och tio helsyskon. Situationen i hemlandet hade blivit alltmer otrygg för familjen. Hennes föräldrar var lärare och flera av hennes syskon hade varit politiskt aktiva redan under de studentsammandrabbningar som kulminerade hösten 1976, då militären grep makten och många studenter dödades eller flydde ut i djungeln.

- Jag minns militärkuppen väldigt tydligt, säger hon. Vi hade gömt undan alla böcker och satt hemma och lyssnade på radio. Det var mycket obehagligt.

Trots sina akademiska planer fann sig Jaruwan Persson Bunpuckdee snabbt till rätta som städare i Tensta.

- Vi tyckte att Sverige var ett fint och demokratiskt land. Och i början fick jag cykla runt och städa. Jag tyckte att det var jätteroligt!

Hon utbildade sig sedan till barnskötare och undersköterska och bor i dag med man och tre barn i Handen. Hon trivs fortfarande i Sverige men säger att det är annorlunda att bli gammal i Thailand jämfört med i Sverige.

- I Thailand tar vi hand om varandra inom familjen. Många skäms om de skulle bli tvungna att lämna sina föräldrar på ett äldreboende. I Sverige prioriterar man arbetslivet på ett helt annat sätt och blir självständig redan i 18-20-årsåldern. I Thailand bor barnbarnen ofta tillsammans med sina och mor- eller farföräldrar i många år.
 

Längtar efter egen mango
På fritiden tittar Jaruwan Persson Bunpuckdee gärna på när barnen spelar innebandy - när hon inte drömmer sig bort bland stadens kolonilotter. Hon är född på paradisön Koh Samui och längtar ibland tillbaka till södra Thailand.

- Jag älskar att plantera! I framtiden hoppas jag kunna bo i Thailand en del av året. Vi har köpt ett ställe där jag kan odla blommor och plantera fruktträd. Mango, papaya, cashew, banan ...

Hur tycker du att Stockholm har förändrats sedan du kom hit?
- Våldet har ökat. Jag känner mig ofta rädd när jag åker hem sent från jobbet. Sedan har Stockholm blivit mer mångkulturellt. Det är en jätteskillnad - se bara på restaurangutbudet. Men jag tycker att vi borde bli bättre på att ta vara på fördelarna med ett mångkulturellt samhälle: att vara öppna och lära av varandra. Annars blir det konflikter i stället.

Har du något smultronställe i Stockholm?
- Rosendals trädgård på Djurgården. Och Waldemarsudde. Jag älskar havet och kan sitta där i timmar och titta ut över vattnet.

Vilken är din favoritstadsdel?
- Södermalm, eftersom jag har en så fin arbetsplats där. Och Tantolunden och Eriksdal för deras koloniträdgårdar.

Vad skulle du vilja bygga i Stockholm?
- Fler idrottsarenor i förorten. Idrotten betyder jättemycket för integrationen. Jag skulle också vilja se fler genomtänkta demensboenden. De dementa påverkas oerhört mycket av miljön och behöver till exempel en trädgård som de enkelt kan komma ut i.

Om du skulle få besök av några som aldrig har varit i Stockholm förut?
- Då skulle vi gå på det fantastiska Vasamuseet och åka ut en tur i skärgården. Sedan skulle jag ta dem med på en promenad genom stan, gärna på kvällen. Det är så rent och fint, särskilt på sommaren med alla blommor på torgen.

Vad är bäst med Stockholm?
- Kommunikationerna, det är enkelt att åka kollektivt. Och närheten till vatten och grönska - att kunna bada mitt i stan känns helt unikt.

Sämst?
- Hemlösheten. Det skulle inte behöva finnas några tiggare i Sverige.

Och framtiden för månadens stockholmare?
- Vi ska vara i Thailand i fem månader i vinter och jag ser fram emot att leva ett enkelt familjeliv och plantera blommor och träd. Jag vill jobba kvar som undersköterska inom demensvården, det passar mig, men jag drömmer om att få skapa en egen fjärilsträdgård i Thailand.

Om månadens stockholmare
Stockholms stad har utsett Månadens stockholmare sedan 1996. Med utmärkelsen vill staden lyfta fram en intressant person som gjort eller gör något bra för Stockholm och oss stockholmare. Klicka på länken nedan för att se vilka som fått utmärkelsen tidigare. Du kan själv föreslå vem du vill se som Månadens stockholmare.

• Läs mer om månadens stockholmare