Se människan bakom

Se människan bakom

Det interreligiösa projektet ”Tillsammans för Sverige” drogs igång av Svenska kyrkan för tre år sedan på Fryshuset. De har nått över tusen ungdomar och utbildat minst hundra i interreligiöst ledarskap.

Det är lätt att ha åsikter om hur andra borde bete sig, gärna människor som bor långt bort. Det är mycket svårare att se sin egen roll – den enda man säkert kan förändra. Vad kan vi äldre lära av er unga?

– Ni kan börja med att säga hej till grannen. Ta första steget och våga prata med okända människor, föreslår Sudhagar Raghupathy. Han har rätt, så enkelt kan det vara att bryta isen.

Det finns så många bilder av dem som inte är som jag, en del får jag genom media, andra från familjen och vänner. Ju mindre jag vet desto mer förutfattande meningar har jag. Kanske har jag fördomar, även om jag vill vara öppen och fördomsfri. Det vill ju alla.

Ett par killar som vet är ungdomskoordinator Sudhagar Raghupathy och Kajs Atallah som är verksamhetsutvecklare i det interreligiösa projektet ”Tillsammans för Sverige” som drogs igång av Svenska kyrkan på Fryshuset. Under drygt tre år har de mött och talat med unga människor. Projektet har genom sina olika verksamheter nått flera tusen unga och ett 100-tal kristna, judiska, muslimska, hinduiska, sikhiska, buddistiska och agnostiska eller sekulära ungdomar har valt att engagera sig på Fryshusen i Malmö, Stockholm och Göteborg. Alla vill vara med för att påverka attityder om ”den andre”, för att de vill att religionen ska bli en väg in i samhället och för att arbeta för fred och förståelse på jorden.

De tror att religion kan bidra till fred mellan människor. Så tänker inte alla och det är definitivt inte den bild media förmedlar. Snarare tror många att konflikter och krig startar på grund av religioner.

Vi träffas på en parkbänk i Kungsträdgården under en ungdomsfestival. Vad säger ni om det, att religiösa motiv ligger bakom många konflikter?

– Det är en minoritet som kidnappar religionen och för krig i religionens namn. Majoriteten är inte på det spåret, svarar Kajs och Sudhagar fortsätter, alla religioner är i grunden goda. I alla finns den gyllene regeln och kärleksbudskapet, det är tolkningen som blir fel när makthavare utnyttjar religionen för att förtrycka människor.

Klokt sagt, men då kanske det vore bäst om religion och politik hålls isär. Religion hemma och i kyrkan, moskén, synagogan, templet och politiken i samhällsdebatten. Det tycker inte Sudhagar och Kajs. De vill visa att vi kan leva i fredlig samexistens även om skillnader finns. Samhället är vårt gemensamma ansvar och tron är viktig för många människor. Därför måste politik och religion gå att förena.

Även i ett sekulärt samhälle som Sverige präglar religionen oss - mer än vi tror - och de som inte har samma uppväxt som vi blir främmande. Fryshuset, som finns i de tre storstäderna, är en plats där ungdomar från innerstäderna och förorterna möts. Det finns för få sådana ställen att hänga på. De flesta växer istället upp i områden där nästan alla kommer från samma socialklass, har samma tro eller icke-tro och så vidare. Vi ser att fördomar om ”den andre” finns, men hur växer de fram?

– Det är när vi inte möts och pratar med varandra som vi får uppfattningar om varandra. Därför är vi ute på skolor och fritidsgårdar och pratar för att skapa naturliga mötesplatser. Det är när vi lyssnar på varandra och förstår mer om de andra som vi kan se bortom identiteten, se människan bakom, svarar Sudhagar och Kajs.

De här killarna är runt trettio och redan säkrare i sin religiösa identitet än många av oss blir under en livstid. De har talat om den i minst tre år, och de bor båda i förorter där många religioner ryms. Kajs växte upp i Norrköping och flyttade till Jakobsberg när han gifte sig. Sudhagar växte upp i Botkyrka och bor kvar där.

– I Botkyrka träffar man naturligt många med olika bakgrund, men man pratar kanske inte om den religiösa identiteten. Jag kan vara vän med en kristen, muslim eller hindu och ändå ha fördomar om dem som grupp. Det är när jag samtalar om religion med dem som fördomarna bryts ner. Så våga diskutera, uppmanar Sudhagar.

Vi fortsätter att tala om vad de vill och de målar upp en bild av ett tryggt och stabilt Sverige där ingen behöver vara rädd för sitt ursprung. Deras bidrag i ”Tillsammans för Sverige” är interreligiös vägledning och utbildning av unga i Sverige.

– Vi är idag ensamma i det här arbetet och det behövs fler för att motverka fördomar. Det gör man genom att mötas ansikte mot ansikte. Nätet funkar inte, där är språket för tufft, förklarar Kajs.

Kajs och Sudhagar vill att killar och tjejer som utbildats i interreligiöst ledarskap, tar med sig metoder och kunskap till sina organisationer och kanaler. Det är inte bara ungdomar från församlingar som kommer utan även från sekulära organisationer som vill vara med och skapa ett samhälle som är till för alla.

Utbildningen bygger på metoder som de själva tagit fram i samarbete med liknande organisationer i England, Frankrike och USA. De handlar mest om HUR vi samtalar. Ett exempel är storytelling där unga lyssnar på varandras livsberättelser och reflekterar över om de gav dem ny kunskap, om de hittade likheter, om de blev intresserade av att förstå mer, om de gav berättaren en chans och om berättelsen komplicerade bilden av ”den andre”.  Den 10-11 oktober ska projektet hålla en konferens på Fryshuset i Stockholm där man lanserar en bok om arbetet och metoderna. På konferensen talar bland annat ärkebiskop Antje Jackelén.

Det är inte lätt att arbeta över religionsgränser för fred och förståelse. Mellanöstern är bara en av alla oroshärdar. Kajs, som har palestinskt påbrå, berättar om hur han har förändrats genom ”Tillsammans för Sverige”. Förut hade han svårt för judiska ungdomar, nu är det mycket lättare.

– Vi reste till New York med ett gäng ungdomar och då fick vi verkligen lära känna varandra, dela rum och erfarenheter som gjorde att vi tog ansvar för varandra. En judisk tjej stod upp för mig på avslutningsmiddagen då värden ville bjuda på alkohol. Hon sa att alla kanske inte gillar det. Jag är glad över att hon sa det så att jag slapp förstöra stämningen. Jag lärde mig att vi är människor bakom religionen och insåg att man inte kan dra alla över en kam. När vi lärt känna varandra kan vi stå upp för ett gemensamt ”vi” som går över religionsgränserna, berättar Kajs.

Kajs och Sudhagar har ett fullspäckat år framför sig därefter är de inte säkra på vad som händer. Då har projektet pågått i fyra år och det är dags att permanenta det tycker de. Frågan är om Svenska kyrkan och andra samhällsaktörer vill skjuta till pengar. De hoppas självfallet även att politikerna tar sitt ansvar och hjälper ungdomar att mötas för samhällets bästa. När vi ska skiljas har vi flyttat in i Fryshusets tält på festivalen. Överallt finns ungdomar, Sudhagar och Kajs rör sig vant bland dem, för idag är det religionsmottagning i Kungsträdgården.

Helena Thorén

Sudhagar Raghupathy

Ålder: 34 år

Religion: Hinduism, vaishnava

Bor: Botkyrka

Utbildning: Gymnasielärare, religion och historia

Motto: Mänskligt ansvarstagande

Intressen: Gymma, springa och lyssna på klassisk indisk musik

Brinner för: Barn- och ungdomsfrågor, skolfrågor

Har svårt för: Att förstå människor som inte vill samarbeta

Drömmer om: Ett samhälle där vi bryr oss och tar hand om varandra, klimatet och jorden

Kajs Atallah

Ålder: 29 år

Religion: Islam, sunnimuslim

Bor: Jakobsberg

Utbildning: Studerar till civilingenjör, väg och vatten

Motto: Öppet sinne och hjärta

Intressen: Matlagning och fotboll

Brinner för: En rättvisare värld

Har svårt för: Arroganta och trångsynta människor som inte vill utvecklas

Drömmer om: Ett tryggt, rättvist och fördomsfritt Sverige där vi kan leva i samexistens

Bakgrund

Projektet ”Tillsammans för Sverige” blev möjligt 2011 när Sofia församling sköt till pengar och projektanställde en präst och en imam. Det blev omdiskuterat då, men sedan har finansiärer strömmat till. Nu är ett dussintal organisationer bidragsgivare.

Tillsammans för Sverige drivs av Fryshuset och Sofia församling i Svenska kyrkan i samarbete med Förenade islamiska föreningar i Sverige, Sveriges unga Dharmis och Ashavaner och Judiska församlingen i Stockholm.

Religionsdialog i Guds hus

I förorten Fisksätra utanför Stockholm bor och lever muslimer, protestanter och katoliker sida vid sida. Här har i över tio år pågått en dialog om fredlig samexistens över religionsgränser. Tanken är att bygga ett Guds hus där en moské och ett inomhustorg ska byggas ihop med Fisksätra kyrka som används både av Nacka församling och S:t Konrads katolska församling. I Guds hus ska de kunna mötas som goda grannar och känna samhörighet bortom religion och kultur.