Slöjd, makers och guerilla-konst är samma sak - Intervju med Friederike Roedenbeck, Nämnden För Hemslöjdsfrågor

Friederike Roedenbecks kontor ligger i Tillväxtverkes lokaler på Södermalm i Stockholm. Här delar den lilla myndigheten kaffemaskin och konferensrum med en organisation styrd från Näringsdepartementet och kanske är det mer symptomatiskt än vad man först kan ana; Nämnden För Hemslöjdsfrågor är en ”främjandemyndighet” med uppdrag att stödja både den professionella slöjdindustrin och den stora kadern av entusiaster, amatörer och hobbyslöjdare. En position – och möjligen en konflikt – som känns igen från malers-världen.

– Det KAN det vara, men behöver verkligen inte vara det. Visst händer det att professionella slöjdare kan bli irriterade på att det dumpas ut slöjd på marknader som kanske inte håller kvalité eller säljs till priser som aldrig en seriös yrkesmänniska skulle kunna sätta, säger Friederike.

Tvärt om menar hon att det inom slöjden – speciellt den mjuka slöjden – har utvecklats communities där relationen mellan yrkesverksamma och amatörer är sömlös, där man hjälper varandra med råd, mönster, försäljningskanaler och mycket annat.

NFH har, i egenskap av att vara en ”gynnandeorganisation” ett speciellt mandat. Dels är man ju i dialog med och företräder inte sällan det organiserade slöjdsverige, men man har på eget bevåg också börjat tala för det oorganiserade slöjdandet som är växande och tar olika former. Friederike menar att det är den del av hennes och organisationens uppgift att vara lyhörd mot nya rörelser och hitta sätt att kommunicera med dem oavsett hur de organiserar sig.

– Det är inte säkert att nästa generation slöjdare kommer att organisera sig i den klassiska föreningsstrukturen.

Hon berättar om löst organiserad stickklubbar som kallar till träffar via en facebooksida och ses på olika caféer, om street-art och guerilla-slöjd, och inte minst om maker-miljöer där slöjd i olika former gifter sig med modern teknik och digital design.

- Närmandet mellan makers och slöjdare är en ständig fråga för oss. Jag vill helst se på både slöjd, makers och guerilla-konst på samma vis; mer som en idé och ett förhållningssätt till skapandet.

Hon menar att det är idéer om Do-It-Yourself, ickekonsumism och hållbarhet som är bärande snarare än valet av verktyg eller sättet att organisera sig. Däremot är hon väl medveten om att förutsättningarna att få stöd – ekonomiskt eller annat – skiljer sig radikalt beroende på om man verkar inom den gamla, etablerade föreningsstrukturen eller inte.

– Vi vet ju att ibland är det de bästa ansökningarna – inte de bästa idéerna som får stöd.

Och det gynnar såklart de stora etablerade organisationerna som vet hur man skriver bra och tydliga ansökningar. Och som har bra och starka samarbetspartner. Och som har bevisat att man kan ro projekten i land. Och som kan använda rätt buzz-words.

Friederike menar att många av de gamla institutionerna i samhället inte alltid förmår fånga upp nya grupper med nya sätt att organisera sig eller nya mål med sin verksamhet. Att de äldre institutionerna inte alltid ser värdet i en verksamhet eftersom de helt enkelt söker efter fel värden.

– Ta det ständiga kravet på innovation till exempel, om en verksamhets värde är lärande, social gemenskap eller demokrati är det ju inte meningsfullt att söka efter, och premiera just innovation i den verksamheten…

Och då förstår man exakt hur stora chanserna att uppmärksammas är för de som väljer att inte bilda någon organisation alls, utan föredrar att lägga ut öppna inbjudningar på sociala media och hoppas på kulturkrockar och nya möten.

Och hur är det internt inom den svenska hemslöjden då? Hoppas man också på kulturkrockar och nya möten? En etablerad uppfattning är att rörelsen snarare är konservativ, traditionell och rädd för förändring?

Friederike menar att det är något av en myt, eller i vart fall en föråldrad bild. En bild som kommer från en tid när slöjd och hantverk var på tillbakagång och många kände sig hotade och marginaliserade. Nu upplever Sverige tvärt om ett stort uppsving för hantverk . Ett uppsving som tar sig uttryck i allt från byggnadsvård till ölbryggande, från surdegshotell till stadsodling, från klassisk slöjd till digital 3D-design.

– Slöjdare behöver verkligen inte be om ursäkt idag eller ägna all tid åt att skydda och bevara sin konstart eller tradition.

Och då blir man också mer öppen för det nya och annorlunda och på många platser runt om arbetar makers och traditionella slöjdare tätt tillsammans. Inte sällan är de samma person.

Program: http://stpln.se/wp-content/uploads/2016/10/NMK_program.pdf

För mer information:

Christian Svensson

Projektledare STPLN

0761 87 89 29

Christian@stpln.se

Nämnden för hemslöjdsfrågor - NFH - är en statlig myndighet med uppdrag från Kulturdepartementet men med en fysiks placering hos Tillväxtverket som styrs från Näringsdepartementet. NFH stärker hemslöjden i hela Sverige genom att planera, driva och följa upp aktiviteter med såväl kulturella som ekonomiska perspektiv. NFH fördelar även statligt stöd till hemslöjdsverksamhet.

STPLN ÄR en unik mötesplats och ett makers space som erbjuder praktiska resurser i form av verkstäder, lokaler, teknik och kunskap. Huset fungerar också som inkubator för idéer, initiativ och kreativa projekt som befinner sig i gränslandet mellan offentliga bidragssystem, idéburen sektor och den kommersiella startup-scenen.