Jesper bytte fiktion mot verklighet

Jesper Salén är ett välkänt namn i den svenska film- och teatervärlden. Han debuterade redan 1993 i Kådisbellan men det var genom såpoperan Vita Lögner han slog igenom. Studentum träffar Sesper för att prata om dagen då han bestämde sig för att lämna skådislivet och bli läkare.

– Det var ett långsamt växande missnöje, tror jag. Skådisyrket är inte ett klassiskt yrke på det sättet, där du efter examen automatiskt har ett jobb. Oavsett tidigare jobb eller utbildning är det många andra som bestämmer om du ska få rollen eller inte - regissören, producenten och finansiärerna. Man har ingen makt och det är så otroligt låg sannolikhet att man får jobbet. Jesper tar en sipp av kaffet och säger att han så här i efterhand tydligt förstår att han mådde dåligt under ganska många år. På pappret hade han ett av världens mest eftertraktade jobb men det var samtidigt någonting som inte stämde i livet.

– I efterhand förstår jag att jag kände mig utsatt som skådespelare. Man bedöms alltid efter sitt ”senaste gigg” och eftersom skådespelaryrket är prestationsbaserat kopplas det lätt ihop med självkänslan. Jobbet är avhängt av ständig bekräftelse från andra, exempelvis recensioner. Mitt psyke pallade inte riktigt det.

– Sedan har vi den ekonomiska trygghets-aspekten också, att inte veta när nästa lön kommer är vidrigt. Man måste ju betala hyran! Även om man gör ett snabbt filmjobb och får 100 000 kronor i ett bräde har man ingen aning om när man får nästa filmroll eller hur länge pengarna ”måste räcka”.

Med en läkarmamma har Jesper sett läkaryrket på nära håll under sin uppväxt och han medger att han först avfärdat yrket, då det verkade jobbigt och äckligt. Däremot har intresset för de naturvetenskapliga ämnena alltid funnits och det var först vid 20-års ålder som han på riktigt började bli intresserad av läkaryrket. Problemet med läkarprogrammet var dock de höga antagningskraven. Jesper saknade fullständiga betyg från gymnasiet och för att komma in på läkarprogrammet måste man ha läst naturämnena. Det var helt enkelt två berg att bestiga; han måste bli behörig och samtidigt få tillräckligt höga betyg för att komma in på utbildningen, något han trodde var omöjligt.

När kom vändpunkten?

– Jag minns det tydligt, jag jobbade på en skola under några år som fritidsledare, det var skärtorsdag, jag hade precis blivit dumpad och stod där allmänt uttråkad i datasalen och installerade datorer. Jag visste att jag inte ville vara fritidsledare för resten av mitt liv och jag förstod att jag inte skulle bli yngre, så jag drog ner till Komvux samma dag och anmälde mig till alla kurser jag behövde för att få behörighet till läkarprogrammet.

– När jag började plugga på Komvux gick min ångestnivå ner med 95 procent. Det gjorde underverk för mitt psyke! Depressiviteten och ångesten har aldrig kommit tillbaka på samma sätt sedan dess, säger han men understryker hur kul skådespeleriet är, men inte som ett jobb att vara beroende av, i alla fall inte för mig. 

Stämde dina förväntningar på läkarprogrammet överens med verkligheten?

– Nej inte alls, jag var faktiskt rädd att jag inte skulle klara första terminen. Jag hade inga studiemeriter alls, hade aldrig skrivit ett examensarbete, ingenting. Men det gick jättebra och jag blev till och med nominerad för bästa examensarbete, så min studietid var enormt positiv. Bara att klara en tenta har slagit varenda bra recension från skådisgrejer och betyder jättemycket mer för självkänslan.

Vad gör läkaryrket värt fem och ett halvt års studier?

– Mötet med människor! Du utvecklar verkligen din förmåga att kommunicera. Sedan gillar jag de praktiska små tingen, som att skära bort födelsemärken. Jag mår bra av att vara där livet händer, att vara nära liv och död är både magiskt och läskigt, säger han och fortsätter:

– Just ja, jag fick förlösa ett barn – det var råcoolt. Jag minns att jag fick fostervatten överallt, men inte brydde mig. Det var bara fint, här kommer ett liv liksom.

Även om det var 10 år sedan som Jesper var en aktiv skådis kommer folk fortfarande fram till honom och vill prata om hans skådespelarkarriär, vilket han tycker är en komplimang. Dock fanns det en rädsla att folk skulle tänka ”Här kommer kändisläkaren” när han väl valde att skola om sig.

– Därför är det fint att få positiv feedback på mina läkarkunskaper och min kapacitet i yrkesrollen. De komplimangerna blir jag såklart mest stolt över.

Jesper om studieteknik & studiestress: