Förlagschefen Marie-Anne Colliander om ny bok om pedagogisk dokumentation

Vad är syftet med pedagogisk dokumentation? Vad kan det vara och vad är det inte?

Hur kan en pedagogisk dokumentation se ut? Vad innebär det att lyssna med alla sina sinnen? Hur kan vi lära oss att ifrågasätta våra utvecklingspsykologiskt normativa värderingar, och hur påverkar detta vår perception av omgivningen? Dessa är några av de frågor som Christina Wehner Godée söker besvara i Stockholms universitets förlags nyutkomna bok Lyssnandets och seendets villkor. Pedagogisk dokumentation - DVD bok.

”När en pedagogisk dokumentation fungerar som bäst blir den navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar i den egna barngruppen”, framhåller Christina Wehner Godée.

Lyssnandets och seendets villkor innehåller en DVD med en mängd korta videosekvenser av barn i olika åldrar på en förskola i en Stockholmsförort. Huvudsyftet med videosekvenserna är att du ska kunna öva dig i att lyssna, se och skärpa alla sinnen, och öva på hur pedagogisk dokumentation kan gå till – som ett interaktivt läromedel. Genom videoinspelningarna skapas ett unikt tillfälle så att fler kan ta del av en och samma observation och få en mer ”likartad” bild av en process; titta tillsammans, anteckna och diskutera det som spelats in, skapa hypoteser och lägga upp nya strategier för arbetet. Genom att göra dokumentationer på samma videoinspelning kan pedagogerna få hjälp att identifiera och synliggöra sina egna föreställningar, tolkningar och de förhållningssätt de använder sig av.

En dokumentation blir pedagogisk efter ett gemensamt reflektionsarbete som leder till fortsatt arbete och utvärdering i barngruppen. Dokumentationen är pedagogisk, när den är framåtblickande och inte retroperspektiv. Med barnens frågor och intressen i fokus vid dokumentationen är det möjligt att skapa meningsfulla sammanhang, som barnen själva är delaktiga i att utforska och forma.

En dokumentation ger inga svar i stället hjälper den till att formulera nya frågor, en bra dokumentation börjar med en fråga och slutar med tre nya.

När pedagoger dokumenterar måste de vara medvetna om att det de dokumenterar inte är någon direkt avbild av det som barnet säger och gör. Den som observerar har egna förväntningar, teorier och målsättningar som påverkar deras perception och tolkning av omgivningen. Därför kan dokumentationen se väldigt olika ut beroende på vem som gör den. Det vi först ser i en videosekvens säger ofta mer om oss själva och vårt eget tänkande Dokumentation eller observation kan aldrig vara objektiva och neutrala. Även det som väljs bort - det som inte dokumenteras - säger något om oss. Dokumentation är en visualeringsprocess, men det vi dokumenterar motsvarar inte en sann verklighet i förhållande till andra påståenden om världen och naturen.

Den pedagogiska dokumentationen får inte ses som något musealt, där det som dokumenterats enbart används som minnen och dekoration, utan dokumentationen måste hela tiden ses som ett levande material i den pedagogiska praktiken.

I temanumret Reggio Emilia - Lyssnandets pedagogik utgiven av tidningen Förskolan (2000 nr 4) säger en av de italienska pedagogistorna som intervjuas

– Frågan är om förskolan kan vara en förskola utan dokumentation. Det är ett av de viktigaste instrumenten för att lära oss att utvecklas.

Jag hoppas att Lyssnandets och seendets villkor ska hjälpa läsaren att öva upp den egna  dokumentationsförmågan, det egna seendet, förmågan att reflektera, tolka och ställa nya frågor.