Ett vinnande fängelsekoncept

I Storbritannien har hittehundar utbildats och tränats av interner som är dömda till fängelsestraff. Det gör att hundarna blir lättare att omplacera och internerna får en meningsfull aktivitet innanför murarna. Projektet har fått mycket goda resultat för både hund och människa. Till exempel har hela 82% av de intagna återgått till ett vanligt liv ett år efter avtjänat straff. 

Under den internationella konferensen IAHAIO i Paris i somras presenterades ett projekt där interner jobbat med att träna hundar; ett projekt som redovisat mycket goda resultat, både för internerna och hundarna. Paws for progress är det första fängelsebaserade programmet för hundträning i Storbritannien där man mätt effekterna på både lång och kort sikt och som presenterades av Rebecca Leonardi från University of Stirling.

De intagna tränade ”hittehundar” i perioder om tio veckor. Internerna varvade teori med praktik. Man fick ta reda på mer om hundarnas bakgrund och föra dagbok över träningsmetoder och framsteg bland annat, utöver själva träningen som pågick tre dagar i veckan.

- Liknande projekt har genomförts på många håll, men detta är den första jämförande studien över kort, medellång och lång tid. Målsättningen, förutom att kunna omplacera omhändertagna hundar, har varit att öka intresset för utbildning och internernas möjligheter att få en anställning samt förstås att höja livskvaliteten under tiden de avtjänar sina straff, berättar Rebecca Leonardi.

Svåra förutsättningar

Förutsättningarna var kanske inte de bästa. 63 % hade inte gått ut grundskolan, 75 % hade aldrig haft ett vanligt jobb och hälften saknade arbetslivserfarenhet helt och hållet. Dessutom hade majoriteten (93 %) någon form av missbruk. Det var svårt att få dem att delta i de aktiviteter som anstalten anordnade och nästan 60 % hade aldrig deltagit i någon form av utbildning under sin fängelsetid.

Trots till synes dåliga odds är resultaten goda, över förväntan på både kort och lång sikt. Sex månader efter att projektet avslutats var nästan samtliga hundar (128 av 132) omplacerade. Det är avsevärt mycket lättare att hitta ett nytt hem till en hund som är grundtränad och kan saker som att komma på inkallning, gå ordentligt i koppel, inte hoppa på folk, inte skälla, vänta på att få äta, hoppa ur bilen, gå in eller ut genom en dörr och så vidare.

Ökad självkänsla hos deltagarna

När det gällde de intagna angav samtliga deltagare (97 %) att det uppskattade projektet och var nöjda med sina insatser. De hade bättre ordförråd, bättre grammatik och en generellt en mer positiv inställning till utbildning. Dessutom blev de bättre på att samarbeta och lärde sig att kontrollera sina känslor (enligt två tredjedelar av deltagarna); vissa hade innan projektet problem med impulskontroll och aggressivt beteende. Många tyckte också att de kommit närmare sina familjemedlemmar under och efter projektet. Dels för att de hade något att prata om under besöken och dels för att de gjorde något som familjen kunde vara stolt över vilket gav bättre självkänsla.

Ett år efter att projektet avslutats levde 82 % av deltagarna ”vanliga liv” ute i samhället och tre fjärdedelar av dem var engagerade i någon form av produktiv aktivitet (arbete, utbildning, volontärsarbete eller liknande).

En av deltagarna uttryckte det så här:
”The dogs – they change the way you think and the way you act. They trust you, it’s the mutual bond. You think you’re helping them but they’re helping you too.”

Källa: Manimalis

Foto: Paws for Progress
(bilder får endast användas i anslutning till denna text)