Ny studie om katastrofinsatser

En beväpnad man i Karen (Burma) med sitt barn på ryggen illustrerar svårigheten med att veta vem som är offer och vem som är förövare. Verkligheten är komplex. Den här mannen är både och. Foto: L2GP.

Stora internationella humanitära insatser för att skydda människor i väpnade konflikter eller naturkatastrofer spelar ofta en mycket begränsad roll för människors överlevnad. Det är i stället människors egna aktiviteter och andra lokala faktorer som utgör det största bidraget till utsatta människors överlevnad. Det visar en serie studier som genomförts av bland andra Svenska kyrkan och som presenteras idag i London kl 12 CET.

Projektet Local to Global Protection (L2GP) initierades av några organisationer inom ACT-alliansen 2008 för att undersöka hur extremt utsatta människor själva definierar ”skydd” och hur de gör för att försöka säkra överlevnad för sig själva, sina familjer och sina samhällen i extrema situationer. Studierna baseras på fem fallstudier i Burma/Myanmar, Sydsudan, Sudan och Zimbabwe – totalt många tusentals timmar djupintervjuer med utsatta människor såväl som andra intressenter.

– Våra studier visar att det finns ett stort gap mellan hur man ser på humanitärt skydd av civila hos stora internationella biståndsaktörer, och hur utsatta människor själva förstår sina egna behov av skydd. Insatser som inte grundar sig på en mycket noggrann analys av den lokala kontexten riskerar därför att underminera befintliga lokala initiativ och kan faktiskt försämra människors situation, säger Henrik Fröjmark, projektansvarig för L2GP på Svenska kyrkan.

Studierna visar att människors förståelse och behov av skydd är extremt kontextberoende och varierar över tid. Hjälpinsatser som är flexibla och som ger människor valmöjligheter verkar därför vara de mest effektiva och uppskattade. Inte heller upplever de intervjuade någon skillnad mellan akuta skyddsinsatser och mer långsiktiga insatser för att säkra framtida försörjning.

Studierna visar att biståndsgivare måste bli bättre på att integrera kortsiktiga humanitära insatser med långsiktiga utvecklingsprojekt. Inte minst gäller det insatser för att förebygga katastrofer baserade på detaljerade kunskaper om den lokala verkligheten.

– Vi har under arbetet sett exempel på att man kan göra stor skillnad med mycket små medel. Inte minst när striderna på nytt blossade upp i Södra Kordofan i Sudan i somras, samtidigt som vi var i slutfasen av vår research. På extremt kort varsel kunde man då exempelvis sätta ihop små team som spred sig mellan byarna för att dela andras kunskaper om varningssystem och katastrofberedskap baserat på vad människor berättat i våra intervjuer.

– Vår förhoppning är att dessa studier kan bidra till en förnyad debatt om hur vi kan länka ihop den lokala verkligheten med den globala humanitära agendan. Vi ser inga patentlösningar, utan det handlar helt enkelt om att vara mer flexibel, innovativ och dessutom långsiktigt närvarande, säger Henrik Fröjmark.

Alla delstudier (Sydsudan/Jonglei, Sudan/Södra Kordofan, Burma-Myanmar/Irrawaddy Delta, Burma-Myanmar/Karen state och Zimbabwe) finns också tillgängliga i full längd via hemsidan:  http://www.local2global.info/