”Jag har förstått att hela VM var en succé”

Idrottsministern Gabriel Wikström besökte Scandinavium och upplevde VM-festen – och tror att innebandyn går en ljus framtid till mötes.

Gabriel Wikström är dessutom folkhälso- och sjukvårdsminister och Svensk Innebandy passade under hans besök på VM att intervjua honom om intrycken av mästerskapet och idrottens och innebandyns betydelse i samhället.

- Jag har aldrig spelat innebandy organiserat men på vintrarna spelade jag med kompisar. Jag är uppväxt i en liten by i Bergslagen och då kunde man låna nyckeln till gympasalen. Då blev det innebandy, säger Gabriel Wikström.

Vad tycker du om innebandyn som idrott?
- Den är viktig. Jag tycker den är bra för det känns som en sport med låga trösklar. Man behöver inte ha så mycket utrustning, det går bra att spela lite var som helst och det finns en låg lägstanivå som gör att man snabbt kan komma in i det. På det sättet är det jättebra. Det ligger bakom varför sporten är så populär. Jag har spelat fotboll i organiserad form och det är lite samma sak som innebandy. De går båda att köra som en kul träningsform men också om man vill tävla.

Du såg VM-finalen, vad säger du om det du upplevde av VM?
- Atmosfären och publiktrycket var fantastiskt. Det var första gången jag såg innebandy på den här nivån live och jag kunde inte ha valt en bättre match. Det var en nagelbitare. Att gå från 0-2 till 3-2 och vinna VM-guld, ja, det var nog så spännande det kunde bli. Sedan trodde jag, liksom de flesta andra, att Sverige skulle ta hem VM-guldet. Det var väldigt kul för mig att få dela ut VM-bucklan till just Sverige.
 
Och publikens inlevelse?
- Det var en väldigt bra match, men jag måste säga att publiken höjde matchen ytterligare en nivå. Ljudnivån var hög från början till slut och stämningen var på topp. Det var oerhört kul att få vara med om.
 
Vad säger du om innebandyn som publiksport?
- Det är en riktigt bra publiksport. Snabb och händelserik. Jag har förstått att hela VM var en succé, det beror delvis så klart på att innebandy är en attraktiv publiksport, men också på ett väldigt bra arrangerat VM från Sveriges sida.

Du är också folkhälsominister, så vad säger du om innebandyns betydelse för folkhälsan?
- Det ligger jättenära varandra. Ur ett folkhälsoperspektiv är det jätteviktigt att det finns en bredd. Ur en spetssynpunkt också. Där står vi inför utmaningar nu när det gäller idrottsrörelsen som helhet. Många unga skulle behöva fortsätta längre med sitt idrottande, de slutar lite för tidigt, tycker jag. Hur skapar vi förutsättningar för spontanidrott? Att kunna göra det jag gjorde när jag var yngre, låna en nyckel till en gympasal för att spela innebandy, kan man göra det i dagens storstadsområde eller är alla halltider uppbokade - eller är det rigorösa säkerhetsarrangemang som gör att det är omöjligt? Det är en jätteviktig fråga för folkhälsan.

Hur underlättar man för spontanidrott?
- När man pratar om spontanidrott brukar frågan handla kring utomhusmiljöer: Att man när man planerar nya bostadsområden se till att det finns ytor för spontanidrott och kan planera det. Det är en fråga för kommunpolitikerna. På samma sätt är det en fråga att det byggs flera anläggningar och nya hallar. Det är också en fråga för kommunpolitikerna och politisk vilja. Ser man att samhället har ett ansvar här, eller lägger man över mer och mer på idrottsrörelsen själv att lösa det. I Stockholm ser man en tydlig politisk kursändring när man fått ett maktskifte där man säger att man ska satsa på mer hallar och satsa på mer möjligheter för idrottsutövare, och det är något positivt.

Innebandyn vill ta mer samhällsansvar, vad kan vi göra?
- Det är en diskussion som först och främst ska föras inom idrottsrörelsen självt, för det är så vi har valt att organisera det i det här landet – att vi ska ha en folkrörelse som framför allt ansvarar för det. Men det är viktigt att samhället kan ge idrottsrörelsen bra förutsättningar för att vara en breddrörelse, och något som vi lovade från Socialdemokraternas sida inför valet var att öka de statliga bidragen eller anslagen. Det vill vi göra under den här mandatperioden, nu riskerar den att bli väldigt kort, men det löftet kvarstår för att vi ser att idrottsrörelsen inte fått höjda anslag sedan 2009. Det är viktigt att höja dem för att öka möjligheterna för fler att utöva idrott. Sedan tror jag också att man måste se att bredden har stor betydelse för att vi ska kunna få fram en spets. Det är så den svenska modellen sett ut, att bredd och spets ska gå hand i hand. Om man nu pratar tidiga elitsatsningar och selekteringar så tror jag vi riskerar att förlora inte bara idrottsrörelsen som folkrörelse, utan också våra förmågor att hävda oss på den absoluta världstoppen.

Vad säger du om innebandyns framtid som folksport?
- Innebandy är en sport med låga trösklar. Det i kombination med Innebandyförbundets medvetna strategi för att få fler unga att spela, och få de som spelar att göra det längre, tror jag gör att innebandy går en ljus framtid till mötes. Inte minst om man engagerar fler ungdomar som bor i städernas växande förortsområden, ungdomar som inte i dag i första hand väljer innebandy.