Statens hundaffärer

Frågorna är många just nu kring Försvarsmaktens hunduppfödning och Försvarets hundtjänstenhets (FHTE) avelsverksamhet. Staten har blivit Sveriges största hunduppfödare och utvecklingen verkar gå mot en allt mer kostsam och samtidigt  sluten verksamhet.

Kommer statens egen avel av tjänstehundar att helt slå ut den privata? Ska hundarna registreras i Svenska Kennelklubben eller i tyska schäferhundklubben – eller inte alls?

Under de tio år som FHTE har bedrivit avel, ligger kostnaderna för verksamheten på totalt över 400 miljoner skattefinansierade kronor. Under denna tid har drygt 400 tjänstehundar tagits fram. Kostnaden för att producera en färdig tjänstehund har under denna tid alltså legat på cirka en miljon kronor i snitt.

Kritiska röster hörs, bl.a. i Svenska Kennelklubben och även inom polisen där man på vissa håll inte alls är nöjd med de hundar staten föder upp. Kommer de redan etablerade privata uppfödarna av exempelvis polishundar nu att helt konkurreras ut?

Tvärt emot den statliga utredningen

År 2010 presenterades den senaste statliga tjänstehundsutredningen. Den kom fram till att staten på sikt bör minska sin produktion – och att de privata tjänstehundsuppfödarna ska öka sin i motsvarande grad.

I utredningen gick att läsa: ”Om inte den privata uppfödningen gradvis ska upphöra måste Försvarsmakten minska sin uppfödning, t.o.m. radikalt.”

På ledarhundsidan hade denna resa, från en enda aktör till många olika, lett till både mindre kostnader för staten (20 procent) och en betydligt bättre tillgång på ledarhundar, enligt representanter från ledningen av De Synskadades Riksförbund.

Nu har det i stället blivit så att den statliga hundproduktionen ökar. Detta sedan regeringen 2012 beslöt att Försvaret och Polisen skulle samverka om tjänstehundsaveln. Därmed ökade ambitionerna hos avelsstationen till att den skulle bidra med minst halva polisens behov av nya tjänstehundar – cirka 35 per år. Valpproduktionen ska därför öka till cirka 300 schäfervalpar per år.

Uppfödaransvaret då? Föder man upp 200 hundar per år och har en avsättning för maximalt 30 – 50 stycken förstår man att det kommer ut en mängd hundar på marknaden. Hundar som börjar sitt liv på en avelsstation och tillbringar det första året hos minst en, ofta flera fodervärdar. Hunden tas in för test och de flesta misslyckas. Vart tar dessa hundar vägen och hur fungerar de i ute i samhället?

I nummer 6 av Svenska Kennelklubben tidskrift Hundsport granskas Statens uppfödning av tjänstehundar. Mycket hänger i skrivande stund i luften – har Sverige helt tappat kontrollen över schäferuppfödningen eller ska de inblandade aktörerna komma överens och komma fram till en lösning som fungerar? Fungerar för staten, de redan etablerade tjänstehundsuppfödarna och för oss skattebetalare.