Överenskommelsen i Durban låser in låga ambitioner

En kompromisslösning tidigt i morse räddade COP17 från ett totalt sammanbrott, men utgången av klimatmötet saknar så totalt ambitioner att vi alltmer siktar in oss mot en fyragraders uppvärmning, menar Svenska kyrkans klimatpolitiska handläggare Jacob Risberg. Redan idag drabbas världens allra fattigaste av klimatförändringarnas konsekvenser i form av ökade stormar, utbredd torka samt oförutsägbar nederbörd.

Tidigt i morse lyckades man äntligen enas om ett beslut vid klimatförhandlingarna, COP17, i Durban, Sydafrika. Förhandlingarna som gått fram och tillbaka de senaste två veckorna drog över med ett och ett halvt dygn, och viljan att nå en kompromisslösning visade sig vara stark nog för att undvika en total kollaps.

- Ett positivt besked är att man till slut lyckades enas om utformningen av den så kallade Gröna klimatfonden, som ska hjälpa till med finansieringen av klimatarbete i utvecklingsländer, säger Svenska kyrkans klimatpolitiska handläggare Jacob Risberg. Men det kom inga löften om långsiktig finansiering så än så länge är det en bank utan pengar.

Man lyckades även fatta beslut om en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet som ska börja gälla från januari 2013, men beslutet om denna period ska vara fem eller åtta år skjuts upp till i vår. Dock frångick man principen om att åtagandena under Kyotoprotokollet ska baseras på vetenskapen och i stället får varje regering bestämma vilka utsläppsminskningar man vill hålla sig till.

- Detta är en av de sämsta delarna i hela Durbanöverenskommelsen, säger Jacob, eftersom vi låser in väldigt låga ambitioner som nu verkar leda mot fyra graders uppvärmning. Klimatförändringarna drabbar redan idag fattiga och utsatta människor över hela världen och denna låga målsättning kommer få katastrofala följder i ökade dödsfall och tvångsförflyttningar av hela samhällen.

Den svåraste nöten att knäcka var den om en färdplan för upprättandet av ett enda stort avtal som ska omfatta alla världens länder. Positiva signaler kom när EU lierade sig med småöstaterna och de minst utvecklade länderna för att sätta press på främst Kina och USA. Men trycket blev till slut för stort och man var tvungen att vika sig på en rad punkter. Bland annat skrevs det in att man siktar på att det nya avtalet ska börja gälla 2020 vilket i praktiken omöjliggör att vi når toppen av utsläppen innan det året.

- Med de allra största utsläpparna med på tåget först 2020 minskar viljan att åstadkomma stora förändringar i framförallt USA under en väldigt lång tid. Med det årtalet inskrivet i texten har man förmodligen skrivit på dödsdomen för miljontals människor som inte ens varit med och bidragit till klimatförändringarna. Det är djupt tragiskt säger Jacob Risberg.

- Men man lyckades ändå rädda framtida klimatförhandlingar inom FN vilket är viktigt inte minst ur de fattigaste ländernas och ett rättviseperspektiv, konstaterar Jacob Risberg.