Örjan Kihlström och Jerringpriset: Så vann jag Prix d'Amérique

Örjan Kihlström körde det perfekta loppet med Maharajah och vann en redan klassisk seger i svensk travsporthistoria. Här berättar han med egna ord om loppet som gett en nominering till Jerringpriset:

Jag träffade Maharajah, tränaren Stefan Hultman och skötaren Lisa Skogh på Vincennes stallbacke några timmar före Prix d’Amérique. Det är massor av folk i rörelse och stökigt på Vincennes en sådan här dag, och det var skönt att mötas av en lugn och positiv stämning runt hästen. Allt bra. Både Stefan och Lisa andades av försiktig optimism.

Det var snart dags för Maharajah att göra ett fjärde försök att vinna loppet. Tvåa, fyra och oplacerad var vårt facit tillsammans. Efter ett genrep på Solvalla som lämnat oss med en hel del frågetecken var vi inte säkra på formen, men jag visste att vår häst inte var slagen på förhand.

Jag tog ingen stor del i förberedelserna. Såg faktiskt inte när Lisa Skogh körde ut på Vincennes bana för att värma upp "Marre".

Gjorde hemläxan om motståndet

Jag tycker det är viktigt att läsa in motståndet före ett lopp som Prix d’Amérique. Flera av de tuffaste motståndarna kände jag sedan tidigare, och jag pluggade på genom att studera de så kallade B-loppen där våra motståndare genrepat inför det stora slaget. Före loppet drog jag mig tillbaka en stund i omklädningsrummet för att koncentrera mig på den spännande uppgiften. Jag och Maharajah var redo!

Det är en mäktig känsla att köra ut på Vincennes i den traditionella defileringen till Prix d'Amérique. Hästarna leds framför de jublande 30 000 människorna i publiken och många svenska travfans är på plats och hejar. Jag var inte direkt nervös, kände mer en slags positiv anspänning och förväntan som är svår att sätta ord på.

Som alla andra i loppet körde jag efter defileringen upp i starttarmen. Maharajah fick gå några provstarter. Det snackas ingenting kuskarna emellan, man nickar möjligen till en hälsning. Vädret var regnigt och uselt, men det berörde varken mig eller Maharajah. Som kändes bra när jag testade honom.

Den franska voltstarten är speciell och inte som den svenska. Det finns inga fasta startspår. Det gäller för kuskarna att försöka ta den start som är bäst för hästen. Det betyder att starten är lite lottobetonad. Det stressas, knuffas och trängs, men ingen gnäller. Det är lika för alla.

Prix d'Amérique avgörs inte i första kurvan

Starten var rörig och fick tas om. De 18 hästarna formerades snabbt i en ny volt och startern gav klartecken. Skönt. Vi kom iväg en bra bit ut i banan som var min plan. Maharajah accelererade rejält och travade mot ledningen. Det dröjde inte länge förrän Yarrah Boko med Pierre Vercruysse kom i hög fart. Jag bestämde mig omedelbart för att inte svara. Jag ville spara kraft. Prix d'Amérique avgörs inte i första kurvan.

Örjan Kihlström skaffar sig strax positionen han vill ha. Släpper ledningen och får rygg på Up and Quick. Är det här Prix d'Amérique avgörs?

När vi passerade upploppet för första gången hade jag koll på att Roxane Griff och Up and Quick kom bakifrån i snabba attacker. Jag styrde snabbt ut, passerade Yarrah Boko, och lät omgående Up and Quick ta hand om kommandot. Jag ville ha den ryggen. Up and Quick var en av favoriterna. En hårding som gillar att dra i tufft tempo. Min tanke var att han skulle hålla farten uppe.

Med 1 900 meter kvar av Prix d’Amérique kändes det väldigt bra även om vi satt instängda. Nu handlade det om vi skulle få chansen eller inte: Maharajah kändes bra och stark. Skötte sig själv. Jag försökte fokusera, avvaktade. Tempot hölls uppe, men var inte överdrivet hårt.

Ready Cash som var en av huvudfavoriterna hade fått ett perfekt lopp i andraspår. Jag hade koll på hans position och Frank Nivard kastade loss i uppförsbacken. Det var uppenbart att Jean-Michel Bazire bakom ledande Up and Quick såg Ready Cash och inte oss som det största hotet i det här läget. Det blev en hastig tempökning och genom sista kurvan öppnade fyra hästar en lucka till dom andra. Det var Up and Quick, Ready Cash, Yarrah Boko och Maharajah som skulle göra upp om segern!

Jag märkte att Ready Cash började bli trött och tappa spänsten i slutkurvan. Han såg inte pigg ut. Hoppet om att luckan ska komma växte allt starkare. Så händer det! Ready Cash galopperade, men han låg kvar utvändigt om Maharajah och höll oss fast. Oro! Jag vågade inte ge honom en bredsida för att få spurtutrymme och riskera en diskning, men jag puffade till honom en aning och hojtade till; Ready Cash styrdes äntligen bort.

Det bara bubblar av lycka

Jag förstod direkt att vi skulle vinna när jag vek ut Maharajah till attack. Bazire drev och hejade på sin Up and Quick men var utan chans att hålla undan. Maharajah spurtade enkelt förbi, odriven och med gott om krafter kvar. Han hade kunnat hålla samma fart en bra bit till!

I det ögonblicket kändes det fantastiskt bra. Jag gjorde en segergest mot publiken och bara bubblar av lycka inombords. Jag och Maharajah har vunnit Prix d'Amérique!

Örjan Kihlström