En fråga väntar på sin lösning

Hur skall den framtida organisationen för begravningsverksamheten se ut? Den frågan blir allt mer aktuell. Allt fler pekar på behovet av samverkan och ökad kompetens för att möta de utmaningar vi står inför. Det går inte att blunda för att det mångkulturella Sverige som växer fram också kommer att påverka begravningsverksamheten. Därför är det också nödvändigt att vi organiserar verksamheten på ett sådant sätt att kraven på effektivitet, god hushållning av resurser, kompetens och möjligheten att tillgodose olika religioners behov av olika gravskick möjliggörs på bästa sätt.

I dagarna arbetas det intensivt i Göteborg med att hitta en fungerande organisation för begravningsverksamheten inom ramen för den särlösning som kyrkomötet beslutat om. Göteborgs kyrkliga samfällighet blir från 2018 nio pastorat med en gemensam begravningssamfällighet. Hur begravningssamfälligheten skall se ut är i skrivande stund inte klart. Detta är inte en fråga enbart för Svenska kyrkan i Göteborg, utan också Göteborgs stift och kyrkokansliet i Uppsala är inblandade. Den slutliga lösningen ska bli mycket intressant att se. I förlängningen kan man hoppas att lösningen i Göteborg också kan ha förutsättningar att fungera för resten av Sveriges församlingar och pastorat när det gäller begravningsverksamhetens organisation.

Kyrkokansliet arbetar också med frågan hur man ska gå vidare med den utredning kring samverkan som Ragnar Svenserud presenterade i början av året. Svenseruds utredning pekade på behovet av samverkan och att det finns ett stort stöd för begravningssamfälligheter. Det ska påpekas att Svenserud inte är den första att komma fram till ungefär samma slutsatser.
Visst finns det frågetecken att räta ut kring begravningssamfälligheter. Men det är också viktigt att se möjligheterna. Låt frågetecknen bli till utropstecken! Det kan inte vara svårare för Svenska kyrkan att samverka kring begravningsfrågor än vad det är för exempelvis närliggande kommuner som samverkar kring skola, VA-frågor och räddningstjänst.

Vi ska naturligtvis ha stor respekt för hur Svenska kyrkan vill organisera sin verksamhet. Men begravnings-verksamheten är ett samhällsuppdrag och då är det också rimligt att Svenska kyrkan drar upp riktlinjerna utifrån verksamhetens bästa och inte med utgångspunkt från hur Svenska kyrkans organisationsstruktur ska se ut. Därför är det min förhoppning att lösningen i Göteborg också kan bli ledstjärna för hur Kyrkokansliet ser på samverkan inom begravningsverksamheten i stort. Kanske är det också nyckeln för Svenska kyrkan till fortsatt huvudmannaskap för begravningsverksamheten i framtiden.