Det är oklart hur Bo Frank och Annika Helker Lundström (DS 7 april) kommer fram till slutsatsen att kommunernas vetorätt i vindkraftsärenden hindrar omställningen till ett hållbart samhälle. Däremot är det helt klart att vindkraftsbranschen tycker att ett enda av rikets alla intressen ska ha företräde framför alla andra.

Det planeras för fullt för ett främjande av vindkraftsutbyggnaden i Sverige. Det planeringsstöd till vindbruksplaner (planer som pekar ut lämpliga områden för vindsnurror) som inrättades av regeringen 2007 har fått ett fantastiskt genomslag. Landets kommuner tar sin del av ansvaret för omställningen till förnyelsebara energikällor.

Att vindkraften skapar opinion är inte konstigt, exploateringen av mark påverkar landskapet och tillgången till opåverkad natur. För att bedöma den exploatering som vindkraft innebär behövs gediget underlag. Därför är det missvisande att, som Frank och Helker Lundström gör, dra lösryckta slutsatser av erfarenheter som ivriga exploatörer skaffat under just den tid då vindbruksplanerna i många av landets kommuner har processats fram.

En översiktsplan är ett vägledande underlag, det är inte förrän i prövningssituationen som det kan bedömas om ett intresse ska ha företräde framför ett annat intresse. Därför är det kommunala vetot i sammanhanget en förutsättning för en rättsäker och demokratisk prövning av markanvändningen. Vi måste värna den demokratiska styrningen med väl avvägda bedömningar av angelägna och inte sällan motstående intressen. Det gäller även för vindkraft.

Anders Knape, ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting

Artikeln har publicerats i Dagens Samhälle, 2011-08-20

› Ladda ner högupplöst bild på Anders Knape