Antalet vårdplatser måste utgå från befolkningens behov

Bristen på vårdplatser har cementerats och i praktiken blivit ett normaltillstånd, under hela året – över hela landet. Och vårdplatsbristen utgör stora risker för patientsäkerheten såväl som för personalens arbetsmiljö.

Under de senaste åren har antalet vårdplatser inom slutenvård minskat över hela landet, vilket lett till överbeläggningar, utlokaliseringar och utsliten personal.

Den bristande arbetsmiljön har i sin tur orsakat en personalflykt vilket resulterat i ytterligare stängda vårdplatser.

Läkare både på akutmottagning och klinik tvingas hela tiden förskjuta de medicinska och etiska gränserna när de tvingas prioritera hårt mellan svårt sjuka patienter.

Läs även: "Dags att gå från ord till handling i vårdplatsfrågan

Flera aktörer har gjort omfattande kartläggningar av konsekvenserna av överbeläggning och utlokalisering, men det finns ingen motsvarande kartläggning av dess orsaker.

Utan att definiera orsakerna till problemen kan vi inte identifiera korrekta och framgångsrika lösningar.

Den 12 maj medverkade Läkarförbundet i SVT:s Rapport för att lyfta just orsakerna till vårdplatsbrist, överbeläggning och utlokalisering av patienter.

TV: Se inslaget i Rapport här.

Läkarförbundet har kartlagt och granskat vad som skrivits om orsakerna till överbeläggning, utlokalisering och vårdplatsbrist i svenskt offentligt tryck, samt vilka belägg som presenteras för förklaringsmodellerna i fråga.

Kartläggningen omfattar Socialstyrelsens, Inspektionen för vård och omsorgs, Arbetsmiljöverkets, SKL:s, Riksrevisionens samt regeringskansliets publikationer under de senaste 10 åren, samt samtliga landstings och regioners interna revisionsrapporter under samma tidsperiod.

Kartläggningen visar att de nationella aktörerna intresserat sig mycket lite för orsaker till överbeläggning och utlokalisering, men att frågan varit föremål för internrevision i 10 av 21 landsting och regioner.

Tio landsting och regioner har alltså granskat den egna vårdplatsdimensioneringen under de senaste 10 åren.

I åtta av dessa tio landsting och regioner – Jämtland-Härjedalen, Jönköping, Gävleborg, Uppsala, Väst­manland, Västerbotten, Örebro samt Norrbotten – konstateras att det saknas un­der­lag om hur många vårdplatser som behövs för att möta befolkningens behov. Vilket är anmärkningsvärt.

I två av dessa tio – Stockholm och Västra Götaland – finns underlag. Underlag som tydligt visar att antalet vårdplatser måste öka avsevärt för att möta befolkningens behov. Men tvärtemot resultatet av granskningarna har antalet vårdplatser istället fortsatt att minska.

I praktiken dimensioneras antalet vårdplatser endast utifrån kortsiktiga ekonomiska ramar. Behovsgrundade underlag för antalet vårdplatser saknas eller ignoreras.

Vi har därmed en situation där samtliga landsting och regioner vidtar långtgående åtgärder för att få det be­fintliga antalet vårdplatser att räcka längre, utan att veta om detta antal är tillräckligt för att möta befolkningens behov.

Orsakerna bakom vårdplatsbristen är komplex. Utöver en vårdplatsdimensionering som inte utgår från en analys av befolkningens faktiska behov, kan nämnas:

• Svårigheter att rekrytera och behålla personal beror primärt på de arbetsmiljöbrister som vårdplatsbristen orsakar. Personal­flykt, inte personalbrist.

• Svårigheter att slussa utskrivningsklara patienter vidare till kommunal vård och omsorg.

• Felaktig fördelning av befintliga vård­platser, både vad gäller typ och tidpunkt.

• Ombyggnationer och underhåll stänger vårdplatser som inte ersätts.

• Absolut brist på disponibla vårdplatser även vid full bemanning och optimalt utskrivningsflöde.