Miljögifter och tecken på feminisering hos vilda minkar

Hos vilda minkhannar som har ackumulerat höga halter av vissa miljögifter går det att se tecken på feminisering, en påverkan på fortplantingssystemet. Det visar en forskargrupp från SLU, som använder vild mink för att utvärdera effekter av hormonstörande ämnen i miljön. Artikeln publicerades nyligen i den ansedda tidskriften Chemosphere.

Den invasiva minken är på väg att bli ett viktigt redskap i miljöövervakningen. Undersökningar av vilda minkar har potentialen att visa oss vilket spektrum av miljögifter som finns i ett område, och avslöja hur detta påverkar fruktsamheten hos däggdjur, inklusive oss själva.

– Fortplantningen styrs till stor del av hormoner och man vet att många miljögifter kan störa detta hormonsystem, säger Sara Persson vid SLU:s avdelning för reproduktion. Men precis som vi människor, är vilda djur exponerade för en blandning av kemikalier, och det är just den sammanlagda effekten av denna ”cocktail” av miljögifter som vi vill studera. Och då är den vilda minken ett utmärkt indikatordjur.

I samarbete med jägare runt om i landet och med forskare från Örebro universitet har en mängd miljögifter analyserats i minkvävnader, bland annat PCB, DDE, bromerade flamskyddsmedel och perfluorerade ämnen.

När minkarnas ”giftprofiler” sedan jämfördes med olika mått på könsorganen syntes flera samband. Bland annat hade hannar som ackumulerat mycket DDE (en nedbrytningsprodukt av DDT) och vissa perfluorerade ämnen (t.ex. PFOS, som har använts i brandskum, skaljackor m.m.) ett kortare avstånd mellan anus och könsorgan.

– Att detta avstånd är förkortat är inget problem i sig, säger Sara Persson, men det kan vara ett tecken på att könshormonerna har påverkats under fosterutvecklingen, det vill säga en möjlig feminisering eller en negativ påverkan på det hanliga hormonsystemet. Det finns andra studier som visar att ett förkortat avstånd mellan anus och könsorgan är relaterat till andra effekter, såsom minskad storlek på könsorganen och ökad risk för missbildningar.

I den aktuella SLU-studien fanns det en tendens att minkar med höga halter av DDE även hade kortare penis, och forskarna vill därför följa upp resultaten med större studier.

Flera skäl bidrar till att minken är en lämplig indikatorart, eller varningsklocka, i studier av miljögifter. Som rovdjur befinner den sig högst upp i näringskedjan, vilket gör att många föroreningar anrikas i olika vävnader. Den är också ganska stationär och präglas därmed starkt av den lokala miljöbelastningen. Som invasiv art är den dessutom lovligt jaktbyte året om.

Mer information
Sara Persson, Veterinärmedicine doktor
Institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för reproduktion, SLU, Uppsala
018-67 11 54, 070-851 95 27, Sara.Persson@slu.se

Artikeln
Sara Persson & Ulf Magnusson. Environmental pollutants and alterations in the reproductive system in wild male mink (Neovison vison) from Sweden. Chemosphere 120 (2015) 237–245. http://dx.doi.org/10.1016/j.chemosphere.2014.07.009