Nanoämnen i kosmetika skyddar och skrämmer

Kosmetikaindustrin är enorm och utvecklingen av nya produkter går hela tiden framåt. På senare tid har antalet kosmetikaprodukter som innehåller ämnen i nanostorlek ökat. Det kan göra konsumenten fundersam, speciellt när begreppet ”nano” även figurerar i helt andra sammanhang, till exempel i produkter för båtvård och elektronik.

Vad är egentligen nano och vad menas när det står ”nano” på produkten? Kemisk Tekniska Leverantörsförbundet (KTF) arrangerade en halvdagskurs på Näringslivets Hus i Stockholm den 29 januari för att reda ut begreppen.

Nano är en måttenhet, precis som till exempel millimeter. En nanometer är dock betydligt mindre. Då en millimeter är 0,001 meter är en nanometer 0,000 000 001 meter. Det kan verka försvinnande litet ut men faktum är att nanopartiklar är större än många andra partiklar och strukturer i vår värld. Om man jämför nanopartiklar med naturliga molekylstrukturer är de flesta nanopartiklar ofta betydligt större.

Samma ämne men med olika egenskaper

Det som kan gör nanokonceptet förvirrande är att de ämnen som finns i större storlekar i naturligt tillstånd kan få förstärkta eller helt andra egenskaper i sin mindre motsvarighet, i nanostorlek. Pär Svahnberg, doktor i organisk kemi, jämför förhållandet mellan ämnens olika storlekar med vitpeppar. Ett vitpepparkorn går att svälja helt utan några större problem. Att svälja samma mängd vitpeppar i malen form är dock en mindre trevlig upplevelse. På liknande sätt fungerar nanopartiklar, menar han. De partiklar som haft en egenskap i naturlig storlek kan få förstärkta eller helt andra egenskaper i nanostorlek. Ett exempel på det är guld som i nanostorlek inte längre glimmar gult utan rött.

Solkräm med nanopartiklar ofarligt

Titandioxid är ett vanligt ämne i solkrämer då det ger ett gott skydd mot farlig UV-strålning. I sin normala storlek är titandioxid vitt och ogenomskinligt, något som innebär att krämen lämnar en vit hinna på huden. I nanostorlek ändrar titandioxiden egenskaper och blir transparent utan att för den skull tappa sin skyddande effekt. Det har gjort att många företag nu istället använder titandioxid i nanostorlek i sina produkter. Nanotitandioxidpartikeln är en relativt stor partikel, den kan vara mellan 20-80 nanometer. Storleken gör att den inte kan tränga igenom huden vid insmörjning, partiklarna är helt enkelt för stora för att kunna sippra igenom hudens ”maskor”.

Titandioxid i solkrämer är en omdebatterad fråga. Ämnet är dock godkänt som UV-filter såvida det används i en halt upp till 25 procent av produktens innehåll. Det finns flera andra godkända UV-filter, dessa partiklar är dock betydligt mindre och får endast användas i lägre halter. Där nanotitandioxidpartikeln har en storlek på mellan 20-80 nanometer har de andra partiklarna en storlek på ca två nanometer.

Antalet hudcancerfall i Sverige har ökat genom åren och det är oroande att solkräm framställs på ett sätt som kan få människor att använda mindre mängd solskydd, när det faktiskt är helt ofarligt, menar Svahnberg.

Störst risk vid inhalering

Att nanopartiklar ses som något man bör undvika kan bero på att det uppfattas som en okänd risk. Som konsument har vi dålig koll på vad nanopartiklar egentligen är och hur de kan påverka oss. Då är det bättre att ta det säkra för det osäkra. Jennie Andersson, fil. kand och Medicin Master i toxikologi menar att vi bedömer risker olika beroende på hur vi uppfattar dem. Tvingas vi välja utsätter vi oss hellre för frivilliga risker före ofrivilliga, naturliga risker före teknologiska och kända riska före okända. Nanoteknik kan i det sammanhanget i allra högsta grad uppfattas som en okänd risk.

Andersson menar att vi bör lyfta blicken från solkrämsdebatten och se nanopartiklarna utifrån deras faktiska egenskaper. Visst finns det risker med vissa nanopartiklar, menar hon, men risken måste alltid bedömas utifrån dosen som man utsätts för, det går inte alltid att bedöma ämnet i sig. Med dos menar hon ett sammanlagt värde av hur ofta, hur mycket och hur länge som man utsätts för något.

Den största risken är partiklar som riskerar att inhaleras, inte huruvida de kan tränga igenom huden. Den typen av exponering för luftburna partiklar är främst förknippad med själva framställandet av material med nanopartiklar i, inte i första hand användandet av slutprodukten.

__________________________________________________________________

Bildtext: Pär Svahnberg, doktor i organisk kemi, berättade att titandioxid i nanostorlek är ofarligt och kan inte tränga igenom hudens maskor, något som är en vanlig missuppfattning. Titandioxid i nanostorlek används som UV-filter i solkräm och gör att solkrämen blir genomskinlig på huden istället för vit.