Sandviken kommun granskad i Timbro-rapport om slöseri: "Långt ifrån lagom"

- Regeringen måste skaffa sig konkreta verktyg som garanterar att alla extra statliga bidragsmiljarder till kommunerna verkligen används till välfärd och utbildning. Annars riskeras både servicen till medborgarna och Alliansens möjligheter att klara den politiska debatten med oppositionen. Ett sådant verktyg är att kräva att kommuner avskaffar sina fritids- och kulturnämnder för att få ta emot nya statsbidrag. Mitt i krisen pågår nämligen, mest i det tysta, ett enormt slöseri på många håll, där pengar förs från lärartjänster och omsorgsplatser till äventyrsbad och skidanläggningar. Detta säger Thomas Idergard, ansvarig för Timbros välfärdsprogram, med anledning av en ny Timbro-rapport.

Sveriges kommuner framstår som den ekonomiska krisens största offer. På nationell nivå pågår en tävlan om vem som vill tillföra mest pengar ur statskassan, för att med extra statsbidrag begränsa uppsägningar och försämrad service inom "välfärdens kärna", dvs omsorg, vård och utbildning.

Men hur kommunpolitikerna i slutändan handskas med pengarna är direkt avgörande för resultatet av de statliga extratillskotten. Ungefär var femte kommunal utgiftskrona går, enligt SKL, till verksamheter som inte rör välfärd eller utbildning. Det motsvarar i reda pengar avsevärt mycket mer än vad kommunsektorn måste spara för att nå balans 2010. I ett makroperspektiv skulle alltså inte ett öre behöva sparas på "välfärdens kärna". En stor del av dessa utgifter rör områdena fritid och kultur.

I Timbro-rapporten "Långt ifrån lagom - om kommunala satsningar i kristider" studeras de 16 kommuner i Sverige som satsar mest på kultur och fritid per invånare och som samtidigt genomför nedskärningar inom skola eller omsorg, flaggar för skattehöjningar under nästa år eller gör både och. Bilden är nedslående. Excesserna med pengarullning till sådant som ligger långt från "välfärdens kärna" överträffar varandra.

- När rapporten tittar på några av de 16 extremkommunernas motsatser finner vi t ex Vellinge och Kävlinge som har det gemensamt att de helt saknar särskilda politiska nämnder för fritid och kultur. Istället ligger det politiska ansvaret för dessa verksamheter under andra nämnder. Då blir det tydligare hur alla utgiftsposter konkurrerar om ett begränsat utrymme. När sparbetingen läggs ut är det rimligt att anta att politikerna i en nämnd som ansvarar för såväl lärare och läromedel som för ishallar och badhus, kommer att vara mer benägna att fördela nedskärningarna så att kärnverksamheter fredas så långt det går. Ansvar för en bredare utgiftspalett främjar sunda prioriteringar och motverkar slöseri. När ska regeringen agera för att stoppa det som nu pågår? avslutar Thomas Idergard.

Denna rapport kan laddas ned via Timbros hemsida www.timbro.se

För ytterligare kommentarer: Thomas Idergard, thomas.idergard@timbro.se eller 0735-22 52 46