Relationellt perspektiv på handledning inom socialt arbete - en reflektion

Socialt arbete är ett vitt begrepp som betecknar många olika slags verksamheter som bedrivs i både privat och offentlig regi. Det omfattar socialkontorens myndighetsutövning, öppenvårdsbehandling och stöd, behandlingshem och familjehemsvård, för att ringa in området något.

Karaktäristiskt för socialt arbete är att det ofta inbegriper komplexa relationer och system som bygger på makt och ibland utövar makt. Socialarbetaren är i någon mån en representant för samhället och har i den meningen en överordnad position i förhållande till klienten. Om klienten dessutom är ett barn eller en ungdom blir detta än tydligare. Relationen mellan socialarbetaren och klienten kommer därför att vara en relation där de inblandade måste förhålla sig till denna mer eller mindre ojämlikt fördelade makt. Socialarbetaren befinner sig i sin tur ofta i en arbetsgrupp i en organisation där det finns överordnade som har formell makt. Dessutom finns det en omvärld med andra myndigheter och verksamheter att förhålla sig till, t ex skola och arbetsförmedling, som styrs av sina regler och lagar. Socialarbetaren befinner sig därför i ett komplext nät av relationer där över- och underordning påverkar både upplevelser och handlingar.

Likheter och olikheter
Ur ett relationellt perspektiv är frågor som rör över- och underordning exempel på vad som kan komma i förgrunden i handledning och i behandling. I handledning kan utforskande samtal om likheter/olikheter, t.ex. när det gäller makt och maktfördelning, öppna upp för nya perspektiv och öka reflektionsförmågan. Det kan vara särskilt hjälpsamt i konfliktfyllda situationer, något som också är vanligt inom socialt arbete. Syftet med relationell handledning är sällan att vara direktiv (”Gör så här!”) utan vanligen att skapa möjlighet till trygg reflektion och perspektivtagande på ett problem. Olikheter i en handledningsgrupp ses som en chans och möjlighet, inte som ett hot.

Erfarenhet påverkar
Det spelar förstås också roll vem handledaren är, vad hen har för bakgrund, utbildning och erfarenheter. Även detta är något som det ur ett relationellt perspektiv behöver vara tillåtet att reflektera över. Det spelar förstås roll för handledningssituationen om handledaren är en erfaren medarbetare som är hämtad internt eller om handledaren är extern och har en annan profession och yrkesbakgrund än dem som blir handledda. Handledaren behöver ha en explicit och öppen inställning till att även dela med sig av sina egna känslor och upplevelser.

Tanken är förstås att ett handledningsklimat som gynnar reflektion och perspektivtagande, där det är möjligt att prata om konfliktfyllda och emotionellt svåra situationer, i slutändan ska gynna klienterna. Relationell handledning syftar till att öppna blicken för de relationella processer som utgör sammanhanget för den verksamhet som bedrivs och för de metoder som används.

/Anna-Karin Åkerman
Leg. psykolog. Leg. psykoterapeut
Handledare och lärare i psykoterapi
Doktorand i klinisk psykologi vid Linköpings universitet

Referens: Holmqvist, R. & Clinton, D. (2018). Relationella perspektiv på handledning. Stockholm: Liber.