Göteborg en stad att jubla för

Jag har i hela mitt liv önskat att Göteborg ska vara en stad att jubla för. En stad turister kan skryta om att de besökt. En stad den ensamstående mamman känner trygghet i. En stad där företag får blomma och en stad medborgarna känner sig stolta över. Den stad jag växt upp i, den stad jag vill ska växa, den stad jag älskar. Staden Göteborg. Med de goa gubbarna Håkan och Glenn. Med skaldjuren och Feskekôrka. Med Volvo och SKF. Med alla i Sveriges andra största stad.

Det som nu försiggår i kulisserna i en av ”världens bästa demokratier” som är ett av ”världens mest jämställda land” och som har bland de ”högsta levnadsstandarderna i världen” är rent av sagt skrämmande. Paradoxalt nog handlar detta om en tågtunnel. I Göteborg ska man bygga Västlänken. En tågtunnel under staden som enligt politikerna ska underlätta resandet genom Göteborg.

Problem är många men framförallt verkar stadens politiker blunda för fakta och kritik. Göteborg är en lerans stad och en tågtunnel kan således inte sprängas fram. Man måste forsla bort leran. Gräva upp staden. Som stora ärr ska schakt infektera stadsbilden i nästan 10 år. Göteborg har i jämförelse ungefär lika stor befolkning som Oslo, Zürich, Köpenhamn och Washington DC, (förorter är inte inräknat). I alla dessa städer finns ett väl utbyggt kollektivt transportsystem. Detta saknar Göteborg.

Politikerna vill istället satsa 20 miljarder på ett prestigeprojekt som innebär en ren och skär grop i staden Göteborg. En grop som dessutom inte gynnar den växande befolkningen utan snarare de befolkningstomma pendlarorterna. I nästan ett decennium ska Göteborg grävas upp eftersom stadens politiker godkänt västlänken trots en majoritet emot.

Genom att bygga en högbana (se Chicago) eller en snabbspårväg (se bybanen i Bergen eller tvärbanan i Stockholm) som kan ha utgångspunkt från den befintliga stationen i Gårdaberget (200 meter från korsvägen som i framtiden ska husera en underjordisk station) undkommer man den enorma miljöåverkan samtidigt som man knyter samman staden, de nya stadsdelarna och gör det enklare för stadens invånare och besökare.

Politikerna i staden vägrar dock att ta diskussionen om ett alternativ till Västlänken. Istället för att möta kritiken vill politikerna inte längre ha den stad som omnämns i internationella medier som ”en de häftigaste städerna i Europa”. Politikerna verkar tro att 10 år av förseningar till jobbet, försakning av kulturmärkta byggnader och ett samhällsekonomiskt lotteri, är mer värt än invånarnas leverne.

Jag har sett propaganda på gator och torg som kommunen satt upp. Jag har sett motståndarnas egna plakat som plockats ner. Jag läser artiklar som negligerar medborgarnas åsikter och tankar. Jag ser ett Göteborgs Posten som stryker politikerna medhårs och därmed bryter samhällskontraktet. Jag möter medborgare som tar från sin knappa kassa och skänker pengar till motståndsorganisationer och jag ser förtvivlan och uppgivenhet hos Göteborgarna.

Men! Det mest skrämmande är hur politikerna sopar denna kritik under mattan, hur en av Sveriges största dagstidningar censurerar och hur en av ”världens bästa demokratier” låter detta samhällsengagemang passera obemärkt förbi. Är detta det nya Sverige 2016? Stockholm, Malmö, Luleå eller EU, oavsett vart du finns måste detta tas till ytan. För det folket, vi, demokratin står för, är inget att förneka.

Joakim Lien. Mediestudent, debattör och framtidens Göteborgare.

Distribuerat via Tovoy Solutions
maria@tovoy.se