Samordning av tuberkulos- och HIV-vården i Kamerun

HIV-infektion och den resulterande immunbristsjukdomen aids upptäcks ofta genom att den smittade får någon typ av så kallad opportunistisk infektion – vanligast är tuberkulos. Barnabas Njozing beskriver samarbetet mellan tuberkulos- och HIV-behandlande sjukvård i Kameruns nordvästra region i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet 10 juni.

Tidigare saknades samordning av åtgärdsprogrammen som syftar till att bromsa tuberkulos- och HIV-epidemiernas förödande effekter, både på global och på nationell nivå. ProTEST-initiativet 1997 i Afrika söder som Sahara visade dock att tuberkulos- och HIV-insatser kan samarbeta framgångsrikt och erbjuda befolkningen samordnade åtgärder. Barnabas Njozing utforskar i sin avhandling hur samordnade infektionsbekämpande insatser etablerats i Kamerun och implementerats i landets nordvästra region.

Studien är gjord i Kameruns nordvästra region, den region som har högst förekomst av HIV i landet. Avhandlingen bygger på data från hälso- och sjukvårdens system. Kvalitativa och kvantitativa metoder kombineras. Njozing Barnabas har använt kvalitativa metoder för att beskriva perspektiven hos 
1) Hälso- och sjukvårdspersonal – nyckelpersoner på tre olika nivåer i organisationen 
2) Tuberkulospatienter om HIV-testning som en inkörsport till HIV/aidsbehandling.

Studien visar att även om graden av samarbete mellan tuberkulos- och HIV-programmen varierar i programmens olika delar är det ändå möjligt att leverera förenade hälso- och sjukvårdstjänster. Trots de utmaningar som tuberkulospatienter ställs inför när de testas för HIV ökar införandet av samordnad handläggning och behandling av patienter med både tuberkulos- och HIV-smitta deras acceptans för och tillgänglighet till HIV-sjukvården. Detta drivs av förbättrat samarbete på den operativa nivån i sjukvården. Samarbetet har även lett till korsvis utbildning mellan personal i de två sjukvårdsteamen och förbättrat nätverk mellan sjukvårdsenheter och andra parter som är inblandade i tuberkulos- och HIV-bekämpning. Med detta sagt fanns det ändå begränsningar, bland annat otillräckligt ledarskap och styrning, brist på resurser vad gäller personal och infrastruktur och upprepade avbrott i leveranserna av viktiga läkemedel och laboratoriematerial.

Samarbete mellan tuberkulos- och HIV-behandlande sjukvård har förbättrat hälso- och sjukvården och tuberkulospatienters tillgång till HIV-sjukvård. Men ändamålsenligt förvaltarskap som garanterar förenad planering, övervakning och utvärdering av nödvändiga aktiviteter och ansvarighet på alla nivåer i hälso- och sjukvårdssystemet är ändå ovärderligt. De identifierade begränsningarna i hälso- och sjukvården kan negativt påverka hur effektivt den förenade tuberkulos- och HIV-sjukvården kan verka, och ett långsiktigt, uthålligt samarbete förtjänar tveklöst lovord.

Barnabas Njozing är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och global hälsa. För mer information, kontakta honom gärna på
e-post njozingb@yahoo.co.uk 
telefon 076-810 20 89
Porträttbild (öppnas i nytt fönster)

Fredag 10 juni försvarar Barnabas N. Njozing, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln Bridging the Gap: Implementing tuberculosis and HIV/AIDS collaborative activities in the Northwest Region of Cameroon (Svensk titel: Överbrygga kyftan: Att skapa samordning av tuberkulos och HIV-programmen i nordvästra regionen, Kamerun). 
Disputationen inleds klockan 10.00 i Sal 135, enheten för allmänmedicin. Fakultetsopponent är professor John Porter, London School of Hygiene and Tropical Medicine, UK.

Läs hela eller delar av avhandlingen på 
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-43847