Viktigt att barnens bidrag räknas i förskolans naturvetenskap

För att naturvetenskapsundervisning ska passa i förskolan är det viktigt att barnen kan bidra med sina idéer och erfarenheter till den kunskap som skapas, visar Sofie Areljung i sin avhandling vid Umeå universitet. Det är också viktigt att undervisningen bygger på händelser i vardagen, snarare än att naturvetenskap blir något pedagogerna ”bockar av” genom enstaka experiment.

Naturvetenskapliga arbetssätt, som att observera och genomföra systematiska försök, vävs samman med olika estetiska uttrycksformer och barns fantasi i förskolans verksamhet. Däremot finner pedagoger det ofta problematiskt att väva samman barnens egna idéer med naturvetenskapliga förklaringsmodeller, visar Sofie Areljungs avhandling. Pedagogerna talar om att de inte vill komma med ”rätta svar” eftersom att de inte vill hämma barnens kreativa tankeprocesser. Därför undviker pedagoger ofta naturvetenskapliga förklaringar som referenspunkt i undervisningen.

– Det framstår som eftersträvansvärt att bygga undervisningen på vardagliga händelser och material, säger Sofie Areljung. En motpol till det är att undervisa genom enstaka experiment. Pedagogerna använder ”experimentlådan” som en symbol för en undervisning som är skild från vardagens tid och rum. Experimentlådan är även en symbol för att ”bocka av” naturvetenskapsmålen i förskolans läroplan i stället för att de integreras i den dagliga verksamheten.

I avhandlingen presenteras en idé som möter pedagogers önskan om att bygga naturvetenskapsundervisningen på händelser i vardagen. Tillsammans med pedagoger har Sofie Areljung i sin forskning utvecklat den så kallade verb-idén.

– Medan förskolans temaområden ofta har namn som ”Vatten” eller ”Skogen” – alltså konkreta substantiv – har vi utforskat potentialen i att i stället utgå från kemi- och fysikrelaterade verb, berättar hon. En vanlig aktivitet i förskolan kan handla om att is eller snö smälter till vatten och att vatten blir till is om det ställs in i frysen eller lämnas utomhus i minusgrader. Här kan fokus vara på egenskaper hos vatten och is. Verb-idén innebär i stället att tänka på verben frysa och smälta. På så vis kommer man åt själva processen, alltså fasövergångarna mellan fast och flytande form, och kan se att det inte bara gäller vatten och is, utan att även andra ämnen kan frysa och smälta.

”Naturvetenskapsverben” förefaller kunna göra två saker, visar avhandlingen. Dels bidrar deras vardagliga karaktär till att det blir lättare för pedagoger att identifiera naturvetenskapliga fenomen i vardagen, dels hjälper själva verbformen till att fokusera på händelser och processer.

– Verb-idén gör det enklare för pedagoger att få syn på och undersöka kemiska processer och fysikaliska fenomen i förskolans vardag, säger Sofie Areljung.

Sofie Areljung är utbildad lärare i matematik och naturvetenskapliga ämnen för elever från förskoleklass till och med gymnasiet. Hon är uppvuxen i Ursviken, Skellefteå kommun och härstammar från Lövånger.

Läs hela avhandlingen

Högupplöst pressfoto

Om disputationen:
Tisdagen den 13 juni försvarar Sofie Areljung, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, sin avhandling med svensk titel Utanför experimentlådan: Kunskapsproduktion, tid och materia i förskolans naturvetenskapsundervisning. Engelsk titel: Outside the science box: Knowledge production, time, and matter in preschool science teaching. Disputationen äger rum kl 13.00 i sal N360, Naturvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Maria Andrée, docent, Institutionen för matematikens och naturvetenskapens didaktik, Stockholms universitet.

För mer information, kontakta gärna:

Sofie Areljung, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, Umeå universitet
Telefon: 070-563 56 16
E-post: sofie.areljung@umu.se