I huvudet på Alfhild Agrell

Den radikala konditorsdottern från Härnösand

Radikal jämlikhetsförespråkare och en av sin tids mest spelade dramatiker. Efter sin död bortglömd och förbisedd. Nu, nästan hundra år senare, får Alfhild Agrell sin rättmätiga renässans.

Under det tidiga 1880-talet var hon den mest spelade dramatikern på Kungliga dramatiska teatern i Stockholm. Alfhild Agrell (1849-1923) var samtida med Strindberg och Ibsen och skrev om det som låg henne närmast hjärtat; kvinnans frigörelse och rätten till ett eget liv. I dramer som Räddad – genombrottet från 1882 – Dömd och Ensam visade hon sitt engagemang, särskilt för ensamma och ogifta kvinnor. Men hennes samtid tröttnade på radikala jämlikhetsförespråkare i dramatiken. Alfhild Agrell fick hitta nya vägar, genrer och pseudonymer för att nå ut med sina texter.

Hon växte upp i Härnösand där hon återbördades och begravdes i familjegraven på Säbrå kyrkogård. Efter sin död glömdes hon bort för att sedan återupptäckas i olika omgångar från 1970-talet och framåt. När Spetsprojektet (ett samarbete mellan Riksteatern, Östgötateatern och Länsteatern i Örebro) på 2000-talet sökte och fann bortglömda verk av kvinnliga dramatiker var Räddad ett av de verk som sattes upp på nytt.

2012 grundades Alfhild Agrell-sällskapet och i år händer mycket kring hennes namn och verk. Flera nyutgivningar är aktuella och Härnösandsbaserade Norrdans har låtit tre koreografer tolka hennes verk i dansform under samlingsnamnet Alfhild Agrells arv. Teater Västernorrland ger sig ut på en fri fantasi om hur en konditorsdotter från Härnösand blev en av landets mest spelade dramatiker. I huvudet på Alfhild Agrell rör sig mellan dröm och verklighet. Hon möter Strindberg och Ibsen, Ellen Key och Victoria Benedictsson. Genom Alfhilds ögon får vi se fragment ur hennes pjäser och minnas hennes succéer.

Pjäsen, skriven av Therese Söderberg, handlar också om hennes obändiga lust att skriva och hur hon till varje pris ville lyckas, bli bäst, och hur hon aldrig gav upp sina drömmar.