Elva dödsormar födda på Universeum

I början av höstlovet föddes elva dödsormar på Universeum. Det är världens dödligaste orm i förhållande till sin storlek. Ormen är speciell – en riktig halloweenorm! Och födseln i sig är något av en sensation. Idag släpps de ut i ett terrarium i Dödliga skönheter.

– Den här födseln är väldigt rolig! Jag känner inte till att det fötts dödsormar i någon svensk djurpark tidigare. Nu gäller det bara att de små telningarna börjar äta ordentligt också. Nyfödda ormar har ibland svårt att komma igång med ätandet, så det blir en grannlaga uppgift för vår reptilansvarige djurvårdare den närmaste tiden. Trots att de är små så har de ju redan ett verksamt gift, säger Jan Westin, vetenskaplig ledare och ansvarig zoolog på Universeum.

En giftsnok förklädd till huggorm

Dödsormens satta kropp och trekantiga huvud gör att den liknar en huggorm. Den har till och med utvecklat långa rörliga gifttänder, liksom huggormar har. Det är dödsormen ensam om bland giftsnokarna. Man kan säga att dödsormen är en giftsnok klädd i huggormskostym.

– Giftsnokar är normalt slanka, smidiga jägare som aktivt jagar sitt byte. Huggormar däremot har en betydligt kraftigare kroppsform. De är kamouflagetecknade och ligger stilla och väntar på att ett intet ont anande byte ska komma inom huggavstånd. Eftersom det inte finns några huggormar i Australien har dödsormen ”lagt beslag på” denna tomma ekologiska nisch och utvecklats till att både leva som och se ut som en huggorm, förklarar Jan Westin.

Trots att den är en giftsnok, ligger dödsormen alltså stilla och lurpassar på sitt byte hellre än jagar aktivt. Och dödsormen har en ovanligt snillrik jaktmetod. Den låter svansen dingla som en mask framför sig för att attrahera hungriga smådjur. När bytet lockats tillräckligt nära hugger dödsormen till. Det starka nervgiftet slår snabbt ut bytets nervsystem. I förhållande till sin storlek är dödsormen världens dödligaste orm.

Giftiga fakta om dödsormen

Utseende: Brun eller grå med mörkare tvärband.
Längd: Upp till 100 cm.
Gifttänder: Fasta men på ett något rörligt överkäksben (modifierad proteroglyf).
Utbredning: Östra och södra Australien.
Livsmiljö: Skogar, grässlätter och hedmark.
Föda: Grodor, ödlor och små däggdjur.
Fortplantning: Upp till 24 ungar som föds levande (ovovivipari).