Ett gemensamt och förtroendefullt skapande - Möt dekormålare och attributmakare Hannelore Schwarz

När ridån går upp är publiken förflyttad till en ny scenvärld. Den uppstår där mitt framför oss som på en sekund, men föregås av månader, ibland år, av arbete utfört av konstnärer och teaterteam. Många personer i flera olika roller arbetar sida vid sida för att skapa scenberättelsen och publikupplevelsen, från manusförfattare till ljus- och ljudtekniker, regissör till filmare, kostymdesigners till rekvisitörer och scentekniker.

I en serie blogginlägg presenterar vi några av teaterns många yrken. I vår första artikel möter vi dekormålare och attributmakare Hannelore Schwarz.

Jag har stämt träff med Uppsala stadsteaters dekormålare och attributmakare sedan 26 år, Hannelore Schwarz. Vi möts i teaterns kantin över en kopp kaffe. Ett rum som har en förhållandevis blek färgsättning med en tydlig vinkling av 90-tal.

Måleriyrket har varit en del av teaterkonsten alltsedan renässansen, och utfördes på den tiden oftast av bildkonstnärer. Scenografer, dekormålare och attributmakare – som teateryrken – kom först på 1900-talet, och jag är nyfiken på deras hantverk, särskilt dekormålaren och attributmakarens, som jag dessutom hört är ett framtidsyrke.

Är hantverket så annorlunda idag? Hannelore talar med inlevelse om samarbetet med etablerade såväl som nya scenografer, dessa ”teaterns arkitekter” som kommer till produktionen med sina skisser och modeller. Tillsammans utgör de med hela produktionen ett kreativt team. Inspiration finns överallt. Litteratur, miljöer, andra konstverk och politiska eller historiska händelser gör att skapandeprocessen är i konstant förändring. För att landa i en premiär testas, justeras, kompletteras eller tajtas arbetet för att slutligen bilda den upplevelse som möter publiken.

Dekormålarens och attributmakarens arbete är en del av den processen. Tillsammans med alla övriga i teamet framhäver de berättelsen, skapar variation i miljöer och stämning och kan placera pjäsen i en tid och på en plats. Scenbilden kan vara realistisk, så som världen ser ut, eller ett abstrakt visuellt svar på pjäsens tematik.

Möblernas färg fick mörkas ner när scenljuset gjorde att möblerna framstod som för starka för att vara troget 1956, det år som inspirerat höstens premiär av Natten är dagens mor (2016). Foto: Micke Sandström

På Uppsala stadsteaters tre scener har tre helt olika scenografier premiär i september. Det som för tre månader sedan var tre öde scenrum under julisemestern, är nu fyllt av mörka känslor, passion och underkvävda beslut. På Stora scen står scenograf Sven Haraldssons vision för familjen i Genarp vars liv brinner upp inifrån – möbler står spridda över scengolvet som för att undkomma kvävning i Natten är dagens mor. På Lilla scen står Roland Södebergs scenografi; Ester Nilssons och kulturmannen Rasks värld som är konstens och tankens värld i Egenmäktigt förfarande.

Lars Ring recenserade i SvD ”…texten, och iscensättningen, har ett djup, den rör sig försiktigt som på nattgammal is över en avgrund av ensamhet och sann hopplöshet.” På Ettan-scenen står Erlend Birkelands scenografi för 20 november.

Hannelore fortsätter att beskriva hur ideal och trender har förändrats och tagit sig olika uttryck genom tidsepokerna. Från ett 1600-tal där scenrum var fyllda av svulstiga och murriga barockfonder, till idag då scenrum för samma scenproduktioner kan bära sin (eller samhällets) berättelse av tomhet och jagande av mening i en svart låda. Gestaltningens ideal har förändrats men fyller likväl sin funktion av att skapa rum för kärlek och konflikter, uppgörelse och starka känslor – då som nu.

Esther (Åsa Forsblad Morisse) överlägger med sig själv om sin och Hugos framtid tillsammans i hans ateljé. Scenografi för Egenmäktigt förfarande (2015). Foto: Micke Sandström

Scenrummet och allt teaterarbete är resultatet av ett gemensamt utbyte, svarar Sven Haraldsson när jag följer upp om hur scenografi växer fram för honom. Jag är nyfiken på om hans upplevelse och beskrivning av teaterkonstens hantverk liknar Hannelores. Det gör den.

Allra roligast är det när ett förtroende växer fram och ett gemensamt konstnärligt skapande utvecklas, avslutar Hannelore, – när vi alla, på och kring scenen, delar intryck och perspektiv med varandra och flätar samman dem till en unik och sammansatt helhet.

Hela hennes varelse lyser och jag längtar till premiär.

Blogginlägg av Elisabeth Wennerström

VAD ÄR...
... Attributmakare arbetar med rekvisita för en teaterföreställning. Några exempel på attribut är mat, skulpturer och djur. Saker som man inte kan köpa eller ha på scenen på riktigt.

… Dekormålare Dekormålaren gör till exempel imitationer av olika träslag, ådring, patinering och marmorsorter för att dekorera möbler och annan inredning. Målning av stora och mindre fonder. Bearbetning av väggar som tex strukturer, betong mm. Målning och bearbetning av dekordelar, patinering mm. Imitationer av olika slag.

HUR BLIR MAN DEKORMÅLARE OCH ATTRIBUTMAKARE?
Ofta krävs en gedigen uppsättning med arbetsprover och en konstnärlig utbildning. Uppsala stadsteater har tagit emot studenter från Tyskland där det finns yrkesutbildningar för dekormålare och attributmakare. Motsvarande utbildning finns inte i Sverige. Under åren har ett flertal tyska praktikanter och studenter tjänstgjort på teaterns ateljé.