Samma och lika rättigheter för personer med utvecklingsstörning?

Personer med utvecklingsstörning ska ha samma rättigheter och ha självbestämmanderätt på samma villkor som andra. Men hur fungerar detta konkret i rättsliga sammanhang? Det diskuterar jur. dr. Therése Fridström Montoya i en ny avhandling från Uppsala universitet.

Kan man ”leva som andra” genom en annan person? Med fokus på personer med utvecklingsstörning undersöker Therése Fridström Montoya den frågan i avhandlingen ”Leva som andra genom ställföreträdare – en rättslig och faktisk paradox”.

Under större delen av 1900-talet var personer med utvecklingsstörning hindrade från att gifta sig, och de tvångssteriliserades, omyndigförklarades och förvarades på institutioner. De räknades inte som likvärdiga människor. Idag gäller helt andra regler. Ingen kan omyndigförklaras, och enligt både svensk lag och internationella mänskliga rättigheter ska personer med utvecklingsstörning ha samma rättigheter och samma självbestämmanderätt som andra.

I avhandlingen framgår att det av två skäl inte är givet att personer med utvecklingsstörning kan få samma rättigheter eller ha självbestämmanderätt på samma villkor som andra.

Det ena skälet är att dessa personer ofta saknar kunskaper och förmåga att på egen hand göra sin röst hörd i rättsliga sammanhang. Det andra skälet är att deras möjligheter att företa ”rättshandlingar”, exempelvis att ansöka om en förmån eller att överklaga ett beslut till domstol, är begränsade på grund av krav på ”förmåga att rättshandla”. Endast den som kan ”kommunicera en förnuftig vilja” anses ha sådan förmåga.

På grund av dessa brister och krav blir personer med utvecklingsstörning ofta beroende av att företrädas av en god man eller förvaltare. Mekanismer i rätten som diskvalificerar vissa människor, på samma sätt som omyndigförklaringen gjorde, finns alltså fortfarande kvar. Det kan även sägas att det blir svårt att genom god man eller förvaltare garantera personer med utvecklingsstörning mänskliga rättigheter och självbestämmanderätt. Reglerna om hur gode mäns och förvaltares uppdrag ska utövas har nämligen inte förändrats märkbart sedan år 1924.

Avslutningsvis i avhandlingen diskuterar författaren den människosyn som avspeglas i rätten, och vilka effekter denna får för personer som avviker från den rättsliga idealbilden av människan. Mot bakgrund av att människan inom ramen för rättssystemet förutsätts vara fri, självbestämmande, rationell, förnuftig och viljestark, kan det diskuteras om målformuleringen om möjligheten för personer med utvecklingsstörning att leva som andra är ett uppnåeligt mål. Det kan även ifrågasättas om det är ett önskvärt mål.

För mer information kontakta: Therése Fridström Montoya, Tel: 070 – 624 85 92, E-post: therese.f.montoya@jur.uu.se

Avhandlingen försvarades den 20 mars 2015.

Leva som andra genom ställföreträdare – en rättslig och faktisk paradox, Iustus förlag, 2015. , 530 s.