Vårdnadstvister kan ge psykisk ohälsa livet ut

Antalet vårdnadstvister som är så infekterade att de hamnar i domstol ökar dramatiskt, sedan 2006 med 60 procent. Enbart under 2011 inleddes 10 000 vårdnadstvister. Men ingen vet vad som ligger bakom: varför blir en skilsmässa så infekterad?

Nu ska forskare vid Lunds universitet låta 1000 föräldrar besvara en enkät vid tre tillfällen för att försöka få ett svar. Det berättade Annika Rejmer i radions Ekosändningar 3/11. Själv har jag mött åtskilliga patienter i psykiatrin där decennielånga vårdnadstvister tycks ligga bakom psykisk ohälsa hos ”vuxna barn”. Har någon studerat detta som ”psykisk ohälsofaktor”? Jag ringde Annika Rejmer för att få veta mer. Hon är forskare vid rättssociologiska enheten på Lunds universitet.

-         Inte vad jag vet. Men jag har sett problemet. I ett annat pågående projekt har jag närmare studerat 30 fall med 60 föräldrar. Där har det funnits både en barnavårdsutredning och en vårdnadsutredning. I samtliga förekommer diagnoser, både bland föräldrar och barn.

-         Det är inte alltid som föräldrar vill eller vågar vara öppna med en eventuell diagnos. Då finns det sekretessproblem. En förälder som är i vårdnadstvist behöver inte lämna ut sina sjukjournaler, så det är inte ens säkert att domstolen får veta något. Vidgår man det inte kommer det inte med i utredningen.

-         Om man har en diagnos fungerar man kanske inte adekvat som förälder, men det betyder inte att man inte älskar sina barn. Men man kanske behöver stöd för att kunna fungera som en bra förälder.

-         Utgångspunkten i lagstiftningen är två adekvat fungerande föräldrar som ska kunna förhandla sig fram till delad vårdnad. Men när det inte handlar om en intressekonflikt utan om en värdekonflikt har lagstiftningen ingen beredskap för det. Du kan inte förhandla om att vara lite mindre religiös, lite mindre personlighetsstörd eller lite mindre missbrukare.

Så långt Annika Rejmer, som pekar på någonting mycket viktigt. Hela välfärdssystemet förutsätter en orealistisk grad av förhandlingsförmåga och förmåga att träffa olika val.

Personligen har jag genom åren blivit ombedd av två patienter i psykiatrin, en man och en kvinna, vuxna offer för utdragna vårdnadstvister, att medla mellan föräldrarna. Jag avböjde, detta är inget för amatörer. I det ena fallet var det mamman som krävde icke-kontakt med pappan, i det andra pappan som krävde icke-kontakt med mamman. Kraven kan framställas genom subtila metoder, ekonomiska påtryckningar eller brev- och telefonbombning, under årtionden. Det ena paret var biologiska föräldrar, det andra adoptivföräldrar.

När en förälder kräver att ett barn ska bryta med den andra föräldern handlar det om en form av misshandel som borde gå att polisanmäla som ett brott. Alla föräldrar är förvisso inte lämpliga att umgås med sina barn, men om en av föräldrarna försöker framtvinga ett avbrott i umgänget som ett led i en hatkampanj mot den andra kan man utgå från att resultatet blir försämrad psykisk hälsa hos barnet, oavsett hur vuxet det hunnit bli.

Åsa Moberg

Lästips: Mikaela Aspelin Sänder på tusen kanaler – en bok om borderline (Recito, 2009) s 87: ”Ingen kunde kommunicera längre, jag var fortfarande den bricka, det vapen mina föräldrar använde för att mörda varandras föräldraroll.”

Anna Wahlgren Sanning eller konsekvens – bryt med mamma, annars…! (AWAB, 2012) Författaren/mammans svar på dotterns ”roman” Felicia försvann.